Hej kära vänner! Här kommer mitt inlägg från Onsdagen, dagen då vår hus kom. Bilderna är en smula gryniga, men tänker att de ändå förmedlar en känsla.

Onsdagen startade tidigt, huset skulle ju trilla in redan kl 07.00. Men inte hade jag svårt att vakna, jag hade nog aldrig somnat ens….

Då Morgan var tvungen att jobba så var jag extra glad att ha mina föräldrar här som hjälp. Det är ju en del pyssel med att klä och dra iväg med fyra barn till ett husbygge.

Jag packade väskan full med bullar och varm choklad och så lastade vi in oss i bilen.

När vi kom fram hade första lastbilen just börjat lasta av delar av vårt hus.

Så cooolt att se hur alla jobbade vårt hus på plats. Allt flöt på så bra, som ett väloljat maskineri, vi stod mest och gapade.

Ficklampor är bra och ha när en bygger hus!

Och så detta! Våra namn på vårt hus!

Vi for hem en stund för att vila, men när dagsljuset smög sig på på så for vi ut igen.

Solen sken när vi svängde in på vår gata. Och så mötes vi av detta! Hela undervåningen uppställd.

Wihooooo! Så makalöst roligt, jag höll om min mamma extra hårt, så fint att både hon och pappa är med och delar vår resa.

Här har ni huset sett från sin vänstra gavel. Där inne, där pelargonerna ska bo, ja vi med då såklart 🙂

Morgan trodde ju inte att han skulle hinna ut något just denna, den första husbyggar dagen. Men ett, tu, tre så fick han en lucka och kastade sig in i en taxi. Och när jag ser honom komma i bilen, halvvägs hängande ut genom rutan, då brast jag. Som om jag fick fatt i något därinne i mig själv.

Jag grät så mycket för att vi längtat så länge. Från det där första beslutet att våga oss på att bygga hus. Försäljningar av lägenhet och landställe. Att vi bygger vår familj. Alla barnen!!!!! Tänkte på hur rädda vi var under Alva och Edvins förlossning. Då när hela vår värld stod i brand.

Hur vi formade oss kring hur vi hädanefter vill leva våra liv. Våga mer! Inte vara rädda, vi testar, vi kör!

Villa Dahl Alling! Du är nu ett med oss!

6 Comments

  • Gunna skriver:

    Åh grattis! Jag som ìnte änns känner er, känner hur jag nästan blir tårögd av din fina beskrivning av känslan.

  • Mormor Greta skriver:

    Så fantastiskt att, som främling, få vara med och dela denna stora livshändelse med er genom din finfina blogg! Tack för det och STORT lycka till med fortsättningen på husresan (och livsresan förstås😊).

    • Anna-Maria skriver:

      Tack snälla du fin kommentar, så fint att få dela med sig av detta när vi får så fint mottagande. Stor kram

  • Susanne skriver:

    Åh här sitter jag och gråter när jag läser din fina text. Det rymmer så mycket känslor och jag gläds så mycket med er. Önskar er allt gott!

Leave a Reply