Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

aug 27
Love0

Vabba mig hit, vabba mig dit och hur stor är en smurf egentligen?

By Blomster, Familj, Trädgård 4 Comments

Tjo!

Igår natt jobbade vi med krupp här hemma. Det var Love som var nere för räkning. Vi är ganska härdade och har en del knep, frisk luft, ånga osv. Så vi är relativt lugna.

På måndagen vabbade vi vidare på tomten. Frisk luft och plocka äpplen var ett lagom bestyr.

Fler än jag som gillar äpplen tydligen…

Väl hemma hamnade äpplena i en skål och jag fick lära mig att en smurf visst är tre äpplen hög.

Information jag aldrig hade fått om jag inte vabbat ju.

Sen ringde de från förskolan, både Alva och Edvin var förkylda, vi hämtade även upp Wille och det var förkylt läge även där.

Idag blir det alltså vabb av hela gänget. Lägger ribban lågt, film och glass hela dagen tänker jag.

Och blir det för trist så kan jag ju alltid vila mig i denna bukett. Kombinationen björnbär, tistel och ros är väll rätt underbar!

Fördelen av att ha en skådis som äkta hälft! Blommorna!

aug 26
Love0

Lördagkväll, äppelrökt sill och vännerna jag delat så mycket med.

By Vänner! 4 Comments

Ibland vet en inte riktigt vart en ska börja, jag är liksom fortfarande lycklig och uppfylld från Lördagskvällen.

Vi hade sendan länge bestämt och bokat bord, mina barndomsvänner och jag. Vi som känt varandra sen lekis och vissa ännu längre tillbaka. Lina hade med ett fotografi från ett barnkalas, där satt vi då, i 5 års åldern, då när allt mest handlade om hallonsaft, tårta, och smultron på strån. Och så sitter vi plötsligt här 35 år senare och äter äppelrökt matjesill och långkokt fläsksida….

Åren går och livet far fram med oss, och fast det var mer än 3 år sedan jag mötte upp gänget sist, så är som om samtalet tar vid just där det slutade sist.

Vi har ju faktist delat det allra finaste, barndomen ju!

Det är inte småpotatis det inte!

Längtar redan till nästa träff, vi tar vid där vi slutade sist och fortsätter följa varandra.

aug 25
Love0

Får jag drömma lite igen…

By Blomster, Drömmar, Trädgård 16 Comments

Får jag drömma lite igen? Klart jag får! 🙂

Flödet på sociala medier har på senaste tiden svämmat över av Dahlior. Men inte får jag nog för det inte!

Jag undrar så hur de står sig mot rådjuren? Eller är det kanske så att ingenting står sig mot just rådjur.

Har hört talas om något en kan spraya på som ska hålla just Rådjuren borta, hmmmm måste undersökas!

Ska även ta mig en promenad runt i området där vi ska bo. Jag har liksom bara haft ögon på vår tomt, men tänker att en kan ju gå och kika in lite sådär över staketen för och se hur andra har det i sina trädgårdar. Finns det några blomster alls?

Ljuvligheternas ljuvlighet!

Varför sätta buskar när en kan göra en Dahliahäck!

Men de som slår an den finaste strängen hos mig är ändå detta.

När de får härja fritt och en endast kan skymta växthuset där bakom.

Ge mig ett växthus bortom Dahliornas land!

aug 24
Love0

Tiden, tiden, tiden.

By Familj No Comments

Godmorgon!

Härligt med lördag! Igår vräkte regnet ner här i Stockholm och ikapp med det en annalkande förkylning hos mig. Så trist när den inte riktigt bryter ut, utan den liksom ligger och gnisslar i kroppen.

Nog om förkylningar! Strax ska vi åka och lämna Wille hos en kompis, det blir kalas i dagarna två med övernattning på kompisens landställe. Båtfärd, bad och kompishäng. Han är så peppad!

Och jag kan inte låta bli att nypa mig i armen för nyss var han ju såhär liten!

Vi var visst rätt små hela den då ”lilla” familjen. Så lena och naiva vi var. En fin, fin tid när allt var så nytt, lite läskigt och helt underbart fantastiskt härligt. Känslorna var lite all over the place…

Bilden här ovan är tagen för exakt 11 år sedan idag!

Vipps sa det, som om jag nyss var där och bara blinkade en sekund.

Tiden, tiden, tiden.

Ni ser ju lyckan i Edvins ögon.

Och min största lycka är ju just detta.

Att få följa med på ungarnas framfart, se dom växa, det största!

Tänker igen och igen på det, hur fint det är att vara en stor familj. Att barnen, ( ja vi med ) har så många omkring sig som älskar dom. Ska tänka på det om mornarna, när hallen blir den smalaste flaskhalls och det verkar ytterst svårt att komma iväg hela stora familjen. Morgonen förvandlas till en cirkus, men det är min cirkus och jag älskar den!

Kram från familjen CirkusDahlAlling

aug 23
Love0

Mäta avstånd och förälskelsen.

By Blomster, Trädgård 2 Comments

I veckan har vi hunnit med ännu ett besök på tomten. Det börjar kännas mer och mer som hemma. Fortfarande överväldigande, men hemma!

Vad håller Morgan på med här tro? Blivit trädkramare kanske?

Trädkramandet är det nog mer jag som står för.

Men vi hjälptes åt att mäta hur långt det är mellan de träd vi ska ha kvar.

Det är ju så att vi har anlitat en trädgårdsarkitekt som kommer hjälpa oss att forma våran dröm. För att få ritningen så exakt som möjligt så försöker vi få till rätt avstånd i trädgården.

Vi har fått en första utkast på planritning av trädgården och den är faktist helt fantastisk. Lovar att visa här när den är klar.

Vår dröm kan bli verklighet.

Jag hade även span på äppelträden och tror faktist ett av dom snart har mogen frukt!

Kolla! Krikon oxå!

Jag har sagt det förr, men jag blir som ett barn på julafton så fort vi besöker vårt framtida hem. Jag springer runt än här än där. Hjärtat bultar och kinderna blir rosiga.

Jag är förälskad!

Vi har så lite tid och det blev bara en snabb visit, men jag fick ändå med mig lite växtlighet, nypon, rönbär och väldigt många skalbaggar.

Önskar er alla en fin fredag och en härlig helg.

Kram!

aug 22
Love0

Pyjamasarnas och gosedjurens tidevarv.

By Familj 2 Comments

Godmorgon torsdag! 🙂

Visst känns nattluften lite kyligare nu?! Vi sover med fönstret på glänt och kände att det var dags för en ordentlig pyjamas igen, efter sommarens sova endast i blöja läge ( alltså Alva och Edvin som bär blöja, ingen annan….)

Småtrötta ungar i pyjamas, tror kanske inte att det finns något gulligare.

Alva och Edvin har inte visat något större intresse för gosedjur. Men helt plötsligt så slog gosedjursnerven till.

Bläckis, Herr katt och kaninen är numera fullvärdiga medlemmar i familjen Dahl Alling.

Annars handlar det mesta om att leka drottning. Diverse befallningar strömmar ur de yngsta två.

 

Ja ni ser ju själva, inte kan vi neka denna drottning någonting som helst.

 

aug 21
Love0

Team Dahlarnas, i fäders och mödrars spår för framtids segrar.

By Familj, Träning! 2 Comments

Här kommer ett tips!

Om man söker den ultimata teambuilding upplevelsen så kan jag varmt rekommendera Vasastafetten. 10 st löpare som delar på sträckan från Sälen till Mora. Vissa sträckor lite längre, andra lite kortare, så det funkar verkligen för både den mer erfarne löparen som den glade nybörjaren.

2013 var året jag inte körde någons som helst styrka eller rörlighetsträning, jag bara sprang, jag fick väldigt ont. Det var väldigt dumt.

Nu var det några år sedan sist, men vi har ett släktlag vid namn Team Dahlarnas.

Det krävs en hel del förberedelser för att få ihop det hela. Vem tar vilken sträcka, vem växlar till vem, vem skjutsar löparna och hämtar upp. Och hur tar sig supportrarna fram på bästa sätt för att heja fram laget.

Ja med en stor släkt så finns det många härliga supportrar oxå, att kämpa sig fram i Vasaloppsland och mötas av glada hejarop längs vägen från en sån här gullig en!

Ni förstår att det är rätt skoj!

De sista 100 metrarna så möter hela laget upp löparen som har den sista sträckan. Känslan av att se kyrktornet i Mora och sen passera målportalen tillsammans som lag, släkt och familj är så jädra härlig!

Mamma och pappa har stått för logistikplanering.

Förberedelserna är minst lika roliga som själva loppet. Vi peppar varandra och lägger upp hälsningar och glada tillrop på FB.

Här ser ni Morgan som kämpar järnet. Det blir ju något annat att springa stafett än att traggla sig genom en tävling allena.

Jag upplevde i alla fall en ännu större glädje. Och att heja fram Morgan tillsammans med Wille och Love var superkul!

Pappa hade bra tryck uppför!

Ett år blev jag intervjuad, kolla glädjen, pirret, ungdomen…

Här kommer en lite suddig bild men vill ändå puffa extra för min mamma!

Hur cool får man vara? Stå i skogen och yoga lite innan sin växling!

På senare år har vi varit lite halta, var och en till mans. Men det börjar nog räta upp sig.

I augusti 2020 hoppas jag vi kör igen. Tänk om jag fick någon av ungarna att springa?

Bilder från Marholmsloppet.

Love sprang 500m, Wille 1km och jag 5km. Riktigt, riktigt kul!

Ni hör ju! Vilken träningspepp jag har! Höstförkylningarna har inte tagit mig ännu så bästa att passa på!

Ps, länk till veckans poddavsnitt hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/5d5ca3a9-b7d1-462c-b05c-fbfbe34bb4a0

aug 20
Love0

Skolstart och munnen i streck.

By Familj No Comments

Jädrar vilken rivstart vi fick till igår morse. Alva och Edvin väckte mig kl 06.00 och jag tänkta att nu har vi minsann huuuur lång tid på oss som helst. Att få till den där mysiga första skoldagen. Jag gav Wille och Love frukost på sängen och visst mös vi på, men jag glömde visst kolla klockan……och helt plötsligt blev det jättebråttom och väldigt, väldigt stressigt. Usch! Jag gillar verkligen inte att stressa, och avskyr att komma försent. Hellre att jag är en timma tidig än att komma 1 minut försent!

Och de där mysiga första skoldagen fotot som vi brukar få till. Det blev ett foto taget i alla hast, med andan i halsen och med munnen i ett sammanbitet streck så gled vi in på skolan. Ändå med 2 minuters marginal…yes!

När andan var samlad och vi förstod att vi kommit i tid kunde jag slappna av och mysrysa lite. Det fina i att ungarnas klasskompisar visst växt en del i sommar. Jag sneglade på mina barn och såg ju att visst, har de vuxit de med.

Och de där förstaklassarna! Så små de är? Nyss var ju Love där och nu går han i tvåan! Wille i femman!!!!

Tiden, tiden, tiden!

Jag bjuder på några foton från förra skolstarten.

Stuts i stegen hade vi allt!

Tänker på min egen skolstart. Luktsuddgummin, bänkpapper och möta alla kompisar en inte sett på hela sommaren. Hur alla var nya men ändå samma.

Wille har hängt med sina kompisar över nätet men sa att ” Nu får träffas IRL ( in real life)” ………det är andra tider nu och inte har dom luktsudd heller. Men pirret finns där allt, inför skolstart och kompishäng.

aug 19
Love0

Åter på tomten och en häxring.

By Familj, Trädgård No Comments

Godmorgon måndag! Här i Stockholm är det första skoldagen. Det är något rätt speciellt över det ändå.

Vi ska snart skynda iväg, men tänkte att vi skulle titta en sväng på gårdagen först. Vi besökte nämligen vår tomt igen.

Vi var utrustade med både det ena och det andra.

Fika såklart! Men även en sån där insektsburk med förstoringsglas i.

Uppskattat av alla faktiskt, eller kanske inte insekterna, men dom fick faktist lov att stå ut en stund.

Och så kom våra kompisar förbi och hade med sig hembakt äppelpaj. Så himla trevlig och få hänga en stund! Fina vänner i en trädgård. Idyll!

Till allas men särskilt Love och Alvas lycka, så var hunden Willeman oxå med.

De klättrades i träd såklart!

Jag tog även med sådana där kritor en kan rita med på asfalt. Funkar även på hus vill jag meddela.

Även detta var kul för alla. Det är ju något jag klurar på en hel del, att hitta aktiviteter som funkar för hela familjen. Rita på hus och kolla insekter var tydligen våran grej.

Visst är det något särskilt det där med en trapp. En hamnar alltid där förr eller senare.

Att åka på utflykt är mysigt, men absolut en smula omständigt. Jag vet att jag tjatar lite nu. Men om mindre än ett år så kan vi bara öppna dörren, ta ett steg ut och då är utflykten liksom där. Vi bor rätt i den.

Kan fånga hur många insekter som helst och bjuda hem kompisar och ungarna kan tumla runt hur de vill. Fast då får de allt hålla sig till att rita på papper….

Vad är nu detta för bild mitt i den trevliga utflykten tänker ni.

Jag blev oxå förvånad. Det syns inte så tydligt på bilderna här, men runt dungen så löper en upptrampad stig, helt rund i formen.

Himla märkligt tänkte jag, kan det vara att råddjuren går så cirkelformat runt och käkar just där….hmmmmm bästa att ringa mamma och pappa ( mitt lexikon )

Information jag fick var  att det troligtvis är en Häxring! Vaaaaa??? Sa jag först, men mamma berättade att det är Rådjurens parningstid och hanen jagar honan i snäva cirklar. Detta kallas alltså Häxring, eller Älvdans.

Tjusigt ju!

Nu kilar vi iväg mot skolan. Ha en fin dag! Kram från naturrundan.

aug 18
Love0

När lyckan känns mer.

By Drömmar 5 Comments

Jag har tänkt på en sak, hur lyckan känns så mycket mer.

Visst handlar det om att jag har varit så nära att gå förlorad. Att jag är så medveten om att allt så plötsligt och abrupt kan ta slut. Nattsvart och över.

Jag är samma person och orosvargen har jag alltid med mig men inte lika markant.

Såklart kan jag tjura över att INGEN har tagit ut soporna. Men allt de där småtjafset hänger inte kvar så värst länge, så som det kunde göra förr. Det rinner av mig och jag vet att det är helt betydelselöst.

Däremot känns lyckan så mycket mer! Det må låta klyschigt men jag är så tacksam över livet, att jag får vara med. Jag bär med mig det varje dag. Jag lever inte i rädslan över hur fruktansvärt illa det hade kunnat gå. Jag lever i känslan av att jag lever! Och jädrar vad jag ger mig hän. Jag lägger ju upp en del dröminlägg här och mer kommer!

Längre tillbaka i tiden la jag allt som oftast band på mina känslor. Absolut kände jag kärlek och lycka men jag hade alltid en liten varningsklocka i bakhuvudet. Passa dig nu Anna-Maria, om du känner lyckan fullt ut så blir det så jädra hemsk sen när olyckan kommer. Och att drömma så stort som jag gör nu har nästan varit lite skuldbelagt.

Men jag har gjort en helomvändning. Jag vet att allt kan vara över på en sekund, sorger kommer förr eller senare. Bättre då att njuta allt jag bara kan nu. Kanske blir de där sorgerna mindre smärtsamma då. Ja hur som helst så kommer de drabba mig, oavsett om jag är lycklig nu eller inte.

Jag må hålla barnen hårdare i handen nu, för jag fick ju komma hem till dem.

Jag lever, jag lever, jag lever och jag släpper in den där koltrasten vars sång drabbar mig rätt in i bröstbenet. Jag gråter och skrattar, drömmer och låter alla känslor få ta plats.

Jag är här!