Familj

Imorgon fyller Alva och Edvin 3 år!

Det är så mycket annat som snurrat omkring oss den senaste tiden. Men såhär strax innan deras födelsedag så är som om något sätter sig i min kropp. Jag minns allt så väldigt tydligt. Och nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag ens tog mig ur sängen, den där tiden strax innan förlossningen.

Jag är så tacksam över min kropp. Hur den orkade bära! Hur jag orkade bära! Både det som var min kroppshydda men även all oro jag bar längst intill hjärtat.

Tack kroppen!

Idag tillåter jag mig själv att bearbeta en smula, förlossningen och allt otäckt som den förde med sig. Men imorgon ska jag njuta av att allt gick så bra! Äta tårta, kalasa och bara ha det gott.

Kram på er!

Status här hemma : Love är på bättringsvägen, Wille har ont i halsen, Alva och Edvin är friska men visade igår på förkylningssymtom. Rekommendationen till skolor och förskolor i Stockholm är att inga barn med just förkylningssymptom ska komma till skolan. Så igår ringde de från förskolan, Edvin var hostig.

Nu håller vi alla hemma tills hela gänget är 100% friska.

Igår missade vi bussen, Alva och Edvin tittade längtansfullt mot fiket bredvid oss, inte var jag nödbädd inte, chokladboll fick det bli. När vi gick på bussen låg doften av handsprit som ett lock över hela färden. Det ryktas om att folk börjar bunkra konserver, det florerar det ena ryktet värre än det andra.

Såklart har jag största respekt för Coronaviruset, viktigt att ta ansvar såklart, vara noga med handhygen osv. Men det som skrämmer mig allra mest är ändå rädslan och vad den kan göra med människan. När jag scrollar  runt på FB så blir jag rent förfärad. Nu gäller det att hålla huvudet kallt och lyssna på fakta!

Var rädd om varandra!

Japp, där drog vabben igång. Love som är förkyl och ärligt talat så tycker jag det är lite mysigt. När det är något så enkelt som en förkylning som avhjälps med isglass och ohejdade mängder med filmtittande. Kanske lite Uno spel när orken finns. Det är så sällan jag är på tu man hand med något av barnen. Så nu passar vi på att mysa loss.

Och så fick vi besked om att Love får plats i årskurs 3 på skolan nära vårt hus. Vi har inte förmedlat till honom att det skulle kunna finnas en chans att han inte fick plats där. Vill ju inte skapa mer osäkerhet kring denna stora förändring. Men jag pustar allt ut. Nu kan vi förbereda oss än mer på riktigt. Jag tänker ta kontakt med skolan och hans framtida lärare och be om att få komma på besök vid några tillfällen.

Åh! Detta känns så stort! Jag får hålla i mig själv en stund. Förändringens vindar kommer alldeles strax att blåsa omkring oss. Håller tummarna för att allt kommer gå bra.

Ps. här hittar ni veckans poddavsnitt https://play.acast.com/s/familjendahlalling/03182e79-b73c-45ae-9d43-70caf4df00c6

Alva och Edvins härliga förskolelärare gav oss ett recept på play doh.

Trolldegen som vi brukar veva runt med blir lätt så gryning. Play doh är liksom mysigare.

Ja men ni ser ju! Så nöjda barn, vilket gav mig tid till att ta i den där surdegen, skåprenset…..

Fy så det såg ut, flingor från 2019 varvades med förvaringslådor  utan lock och lock utan lådor…..

Bättre nu va?! Om jag tar ett skåp här och där, då och då, så blir inte själva flytten till huset så kämpig. Tänker oxå att jag vill börja om där. Inte ta med oss något gammalt skräp. Vi är som familj en smula röriga och när plötsligt alla har utflykt i skolan så vill jag inte lägga 30 min på att leta lock till matlådan. Alla prylar ska få ett hem och jag ska hitta dit 🙂 Not to myself, ska packa upp brandsläckaren, lite lättare att använda då…..

Recept på play doh

Blanda 5 dl mjöl, 2 dl salt 2 tsk citronsyra.

Blanda 5 dl hett vatten, 2 msk olja och karamellfärg, blanda ihop med de torra ingredienserna snabbt ( akta så du inte bränner dig )

Lekleran räddade ännu en Lördag. Tack Gunnel!

Jädrar vad jag kände mig less igår eftermiddag. Jag hade bestämt mig för att få till en bra dag och en härlig myskväll. Men övriga i familjen var inte riktigt med mig. Som om alla var tjuriga, griniga och trötta. Och alla laddade ur på mig. Jag brukar parera gnäll rätt så bra. Men även jag har en gräns! Sällan att jag ryter i från men igår rann jag över. Skrek nog ungefär såhär.

” Fy fan vad alla är tjuriga på mig! Fy fan vad det smittar av sig! Här försöker jag fixa och göra mysigt, men jag är för fan ingen SLAV!!!!! Så sjukt otacksamt!!!!!” Ghaaaaaa!!!!!!!!!”

Skönt att pysa ut alltså,  tror resten av familjen måste förstå att även jag är en människa av kött och blod. Efter mitt utbrott la sig ändå något slags lugn över familjen. Som om något föll på plats och kanske, kanske alla förstod att vi måste hjälpas åt om det ska vara trevligt. Hoppas det i alla fall…..

Lika tjuriga som alla var igår, lika gulliga var de i morse! Alla grejade med sitt och Alva och Edvin lekte så himla bra med varandra. Jag gjorde en kaffe och undvek att titta ut genom fönstret ( hua vad trist det ser ut nu! ) Jag drog istället igång förra säsongen av Ernst sommar. Jag försjönk en stund i blåklint och färskpotatis. Trevligheternas trevlighet!

När kaffet och programmet var slut gick för att se efter vad Alva och Edvin hade haft för sig. Det var så väldans tyst och lugnt.

De hade lekt ” vi går till parken” och byggt upp just en parklek i sängen. Perfekt tänker jag, då slipper vi gå ut……

Idag blir det allt en bra dag! Eller hur?!

Jag har tittat på Vasaloppet från tv soffan så länge jag kan minas. Mamma och pappas hjärtan har alltid klappat hårt för just längdskidor. När jag var liten tyckte jag det var hyfsat tråkigt att sitta en hel dag och glo på…ja på vad?  Snö  och snoriga skidåkare. Men jag satt ändå där och klippte pappersdukar eller roade mig med något annat pyssel.

Nu x antal år senare tycker jag det är sååå mysigt! Att krypa upp hela familjen i soffan, täcken, kuddar, frukost ( som sen blir lunch ) och heja på åkarna. Ja ok Wille och Love tycker det är kul i ca 15 min. Men Alva och Edvin hejade järnet.

Tittar ändå tillbaka på den lilla familj vi var när jag var liten. Tänk om vi vetat då att mamma och pappa skulle bo strax utanför Mora och vara engagerade i själva Vasaloppet. Pappa hjälper till och vallar skidor och mamma står vid målet och säljer sina handstickade tröjor, vantar, mössor m.m

Och när eliten for förbi Hökberg ( där min pappa vallar skidor ) då tittade Wille och Love upp från sina paddor och sökte intensivt med blicken. Inte efter någon av de där skidåkarna i täten, utan efter den där skidåkaren som är deras morfar och som kanske kunde komma med på bild.

Så fint att jag nästan blir tokig ju! Allt har mamma alltså stickat för hand!

Jag vill ju så gärna åka Tjej Vasan!

Nästa år kanske? Hoppas!

Vår lägenhet gror verkligen igen under veckan. Visst plockar vi mest hela tiden, men det kompenserar inte röran som uppstår.

Jag hade planer på att dra med barnen till Hammarbybacken men snön töade bort och tur var väll det. Det fick bli städ helt enkelt. Så jäkla trist, men känslan idag, när jag vakande, gick ut till köket för att göra frukost och diskbänken var skinande ren! Inte trampade jag på någon kvarglömd spagettirest heller. Avskyr kall pasta mellan tårna!

Trist igår men gött idag alltså.

Ok, inte bara trist. Vi gjorde trolldeg oxå!

Annars hade nog Alva och Edvin blivit helt tokiga på mitt städande. Här underhöll de sig i en hel timma! Jädrar vad mycket jag får städat på den tiden!

2 dl mjöl, 2 dl salt, 2 dl vatten, 2 msk olja.

Röra, röra, blanda, blanda, dega, dega.

Jag sjunger trolldegens lov!

Wille och Love har ju haft sportlov. Men både Morgan och jag har haft fullt upp med jobb, så har inte funnits tid till att resa iväg någonstans. Plus att jag vill spara varenda krona till huset!

Annars brukar vi ju fara iväg på loven, och visst hade det varit kul med lite skidor någonstans uppåt i landet. Men just nu ryms det ingen resa.

Vi bor ju nära Hammarbybacken och när nu snön föll över Stockholm så drog vi oss dit en eftermiddag.

Jag har varje skollov längtat bort, bort från stan, till någon annanstans!

Nu längtar jag efter att inte längta bort.

Att få vara hem i vårt hus ett helt lov. Pyssla, pussla och dricka varm choklad.

Stanna på ett stället, på vårt ställe. Hemma!