Igår drog vi till landet.

Morgan har varit och tittat till det under vintern men för mig var det första gången sen förra semester.

Jag han nästan inte komma ur bilen fören jag var igång med gräsklippningen. Vi ska vara där över midsommar och klipper vi det inte minst en gång innan dess behöver vi lie för att komma fram till huset.

Jag älskar att klippa gräsmattan! Det är något som händer när jag sätter på mig hörselkåporna. Jag stänger ute världen en stund och maler mig, betar mig fram.

Det var så mycket som skulle hinnas med denna torsdag så jag klippte bara det värst. Morgan och barnen stökade och städade i huset och jag fortsatte i trädgården. Vi har en stor rabatt där gräset ätit sig in, samt en del brännässlor. Jag hög mig fram och igenom. Rev, slet och svettades.

Pallkragarna fick sig oxå en omgång och jag sådde alla frön jag köpt. Eller, nja, jag mer kastade ut dom och öste på jord. Håller tummarna för att något tar sig, men känns lite tveksamt.

Usch! Jag tokröjde verkligen i 4h nonstop utan den minsta paus. Vi är just nu under tidspress, mycket hemma i lägenheten som ska fixas oxå och jag kände hur jag rafsade och hafsade mig fram i trädgården.

För mig är ju annars trädgårdsarbetet vila. Att få trötta ut kroppen fysiskt samtidigt som jag vilar psyket en stund. Med en efterföljande kaffe och bara titta och njuta av allt det fina. Men det hans som inte med denna gången. Och jag vet att nästa gång vi åker ut så måste allt göras om.

Längtar så till vårt hus nu. Tänk att få gjort trädgårdsjobbet och sen få bo kvar, inte behöva stressa hem till stan. Vara hemma!

Pionerna tar sig, men lite fundersam om lavendeln är för tufft nedklippt?

Bäst av allt är ändå att se barnen utomhus! Inte en skärm i sikte!

Leave a Reply