Påfylld!

Heeeej! Då var jag tillbaka!

Jag skulle ju samla mig en smula.

Nja….. det har jag väll inte riktigt gjort. Men däremot fyllt på mig själv med energi. Vi har nämligen haft mina föräldrar här på besök igen. Det har byggts altan och det har umgåtts. Med god handhygien såklart!

Jag och mamma besökte en blomsteraffär och då ser det ut såhär i bilen när vi far hem.

Och såhär på fönsterbrädet i köksfönstret.

Så fint att få strosa så med min mamma, titta på blommor och inte känna stress.

Altanen skulle invigas med en första grillkväll. Vi har ju ingen grill ännu, men mina föräldrar som ändå behövde inhandla en ny, var gulliga och införskaffade en, kvällen till ära.

Mamma och Morgan monterade…..

Vi andra åt chips och väntade.

Och väntade…..

Jippi! Färdigt! Bra teamwork lönar sig.

På behörigt avstånd.

Love byggde ett träningsredskap. Och sommarkvällen gick återigen mot natt. Visst känner en att mörkret kryper sig närmare. Jag räds inte mörkret direkt, men tänker en del på hur allt ska te sig.

När mamma och pappa for så blev jag så ledsen. Om hösten så vet jag ju inget.

Det är bara att vänta och se. Men den där ilningen kommer över mig igen. När kan vi ses nästa gång? Snart drar ju skola och förskola igång. Vi håller upp med att ses tills vi vet hur pandemin landar. Kanske blir det inte så tufft, kanske går det att ses om inte all för lång tid. Eller så få vi hålla i, hålla ut och vänta igen.

Det där att inte veta, det tär en del ska jag erkänna.

Men äppelträdet bryr sig föga om någon pandemi. Det dignar av äpplen och jag googlar recept och musteri.

Går ut i augustikvällen och vilar min panna mot äppelträdets stam, när endast mamman är vaken.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!