december 2019

Hej!

Igår var jag ju med Love på hans Kung Fu uppvisning, där även föräldrarna fick testa på. Jag fick göra Tranan, ni vet den där positionen med en spark rätt ut som den där ungen gör i Karate kid……det var ingen vacker syn vill jag lova.

Något som är vackrare att titta på är Fredagskvällen. Min syster Helen kom hit, det var nämligen dags för våran årliga jultradition, julbord på Grand Hotell med tillhörande julshow. I år var det Måns Zelmerlöv som stod för underhållningen.

Vi började med denna härliga tradition för flera år sedan. Syrran hade haft det kämpigt med sina studier och ändå lyckats genomföra sin utbildning. Då överraskade jag henne med en övernattning på Grand hotell, julbord, show och hela kittet. Vi hade det så himla mysigt, lyxigt och superduperhärligt. Till saken hör oxå att min farbror designar och sköter ljuset under showen så vi möts alltid upp efteråt och dricker en irish coffee. Så fin tradition.

Vacker syster!

Maten är så urgod och vi åt så mycket att det nästan sprutade ur öronen. Same procedure as last year.

Vi hade så himla bra platser. Scenen rätt framför oss och även ett podium näst intill oss dit Måns sprang ibland. Lite som och ha honom i knät, och det gjorde ingen skada alls 😉

Efter showen gick vi till baren och då måste en gå förbi denna skapelse i entrén.

Sätt dig Syrran! Sätt dig!!

Myyyyysigt!

Och så avslutades kalaset med samma bild som vi tar varje år. Same procedure as last year, same procedure as every year.

Tänker på det här med traditioner, att vi gör detta år efter år. För att dra en riktigt klyscha, att vi har hälsan och mår bra! Livet far fram med oss, än hit, än dit, och en gång om året samlar vi ihop oss, lägger det som varit extra kämpigt bakom oss. Tittar framåt och njuter av denna lyxiga kväll.

Nu dröjer det nog en stund innan vi har råd att bo över igen ( ska bara bygga lite hus först…) men någon gång, ska vi krypa ner i di där lyxiga sängarna mellan det skönaste lakanen och somna som prinsessor.

Fast de allra härligaste är ju ändå att vi gör detta år efter år, att vi har varandra och mår gott.

Same procedure as last year, same procedure as every year!

Vad är detta? Tänker ni kanske nu. En bild på en port, varför då?

Men detta är inte vilken port som helst, detta är nämligen porten in till Astrid Lindgrens hem. Dalagatan 46!

Min kära faster Maria, en del av Astrid Lindgren sällskapet, höll nämligen en guidad visning i Astrids hem igår. Vi var ett härligt kärt gäng släktingar som slöt upp och Maria släppte in oss.

Det var som andaktsfullt att gå in där i Astrids hall, hänga av sig kappan och ställa av sig skorna för att kliva in i vardagsrummet.

Maria guidade oss så fint  genom alla rum och gav oss en inblick i Astrids liv. Vilket liv, vilken människa!

När vi kom in här i Astrids arbetsrum, då kändes det så stort att allt stockade sig i halsen. Det var ju just där hon satt, med Vasaparken framför sig, när hon skrev alla dessa sagor som hjälpt så många barn och gör än idag.

Min faster guidade oss med den största respekt för Astrid som person. Det kändes så trösterikt och något jag alltid kommer att bära med mig.

Jag är så tacksam över att jag fick vara med om detta! Är ni intresserade av en guidad tur så hittar ni länk till bokning här. https://www.astridlindgrensallskapet.se/boka-visning/