Anna-Maria

Så var då Luciadagen här! Tiden går så fort och jag hinner alls inte med. Känner mig nästan lite förvirrad. 2 veckor kvar till jul? Jag fattar ingenting!

Men idag kommer jag allt att komma i stämning. Vi startar morgonen på Alva och Edvins förskola, brukar vara så mysigt med alla små tomteungar och lucior med kronan på sne.

På eftermiddagen möts vi upp utanför Wille och Loves skola. När mörkret sänkt sig kommer alla skolans ungar ut i ett enda stort maffigt luciatåg och sjunger så det går rätt in själen. Och sen blir det fika inne i skolan.

Jag har förstått att det vibrerar en viss känslighet kring Luciatågandet, att en del är rädda att traditionen kommer försvinna och att det är så hemskt att barnen numera får klä ut sig till precis vad som helst…..

Detta förstår jag inte alls! Det viktigaste är väll att ungarna har kul! Eller ligger fokuset på oss föräldrar som många av oss stressat ihjäl oss,  från jobbet för att få stå där i en liten glugg i tiden och se våra ungar tåga, se ut och sjunga precis som vi själva gjort.

Är inte orolig ett dugg för att Luciatåget ska försvinna, kanske utvecklas det, kanske blir det bättre?

Här har ni i alla fall Wille och Love för några år sedan. Pepparkakstomtelucia……varför välja?

Ett år var Wille paket 🙂

Och Love brukar gå som Rudolf.

En ridande tomte! Har ni sett något gulligare?

Nu vet gulligheterna inga gränser…..

Oxå lite gullig.

Den här bilden på Love är ju oxå den lite gullig, men ger mig även en klump i magen. Precis sådär höll jag ju på. Men honom på armen, just påväg hem från förskolan, bärandes på en massa matkassar, samtidigt som jag avhandlade något jobbsamtal.

Alltid med hjärtat i halsgropen.

Jag säger nej till det! Numera sätter jag telefonen på ljudlöst från att jag hämtar barnen. Jag vill aldrig, aldrig mer springa runt så.

Tiden nu med barnen är så försvinnande kort. Jag vill vara med! Vara närvarande!

Men kolla de här två! Min lillasyster Helena och jag. Orkar nästan inte med hur gulligt syrran håller händerna.

Det är ju det som är grejen med Lucia. Något ljust och hoppfullt i December mörkret.

Och när skolans alla  ungar sjunger ” Vi tänder ett ljus i advent” då försvinner allt det där trasliga, stressiga. Då är jag här och nu!

Det här med julkalendrar tycker jag är så mysigt! Och lite, lite jobbigt……

Wille och Love är redan drillade i att man bara får öppna EN! lucka om dagen. Det har jag kört stenhårt på sen start. Att få längta lite varje dag till en ny lucka är ju mysigt ju.

Det tycker inte Alva och Edvin……men här ger jag mig faktist inte. Och varje morgon startar med att vi tassar in i garderoben och jag sträcker mig upp till högsta hyllan och lyfter ner deras kalendrar.

Den här kalendern med Mumintrollen är så fin. Och de små trollen blir högt älskade ägodelar som följer med överallt. Jag har legat på golvet i bussen otaliga gånger nu, letandes efter lilla My eller Snusmumriken….. ( Därav det jobbiga…)

Det börjar ju komma fler och fler kalendrar även för vuxna. Jag brukar lyxa till det med kalendern från Body shop. Men har rekat runt lite och det finns ett så stort urval nuförtiden. Detta är några jag hittat.

Det finns alltså kalendrar för Öl, ost, te, kaffe, flingor, verktyg, chili, stummpor….ja det finns till och med kalendrar för husdjuren. En med kattfoder och en med hundfoder. All sköns tema kalendrar allt från bilar till skönhet. Mycket som är kul och en hel del som är totalt onödigt.

Men om jag måste välja en favorit så är det faktist Radio julkalendern.

”Biggest bang” heter den i år. Jag, Wille och Love har en fin rutin kring detta.

Varje kväll kryper vi ner i sängen tillsammans, lyssnar på ett avsnitt medan vi stirrar på själva kalendern. Bara så, inget scrollande på någon telefon. Ögonen får vila på bilden och öronen får lyssna.

Och när mamma var här sist så hängde hon med på lyssningen, med en stickning i knät.

Att få lyssna och inte bli serverad allt med rörelse. Låta rörelsen komma i fantasin. Underbart och helt gratis!

Och sen att få pilla upp den där luckan, ljudet när den går isär och ännu en bild att se. Älskart!

Ps Här hittar ni veckans poddavsnitt. https://play.acast.com/s/familjendahlalling/cb3d7f01-e8c5-4d98-b795-2a33d8ffe63a

Hej!

Igår var jag ju med Love på hans Kung Fu uppvisning, där även föräldrarna fick testa på. Jag fick göra Tranan, ni vet den där positionen med en spark rätt ut som den där ungen gör i Karate kid……det var ingen vacker syn vill jag lova.

Något som är vackrare att titta på är Fredagskvällen. Min syster Helen kom hit, det var nämligen dags för våran årliga jultradition, julbord på Grand Hotell med tillhörande julshow. I år var det Måns Zelmerlöv som stod för underhållningen.

Vi började med denna härliga tradition för flera år sedan. Syrran hade haft det kämpigt med sina studier och ändå lyckats genomföra sin utbildning. Då överraskade jag henne med en övernattning på Grand hotell, julbord, show och hela kittet. Vi hade det så himla mysigt, lyxigt och superduperhärligt. Till saken hör oxå att min farbror designar och sköter ljuset under showen så vi möts alltid upp efteråt och dricker en irish coffee. Så fin tradition.

Vacker syster!

Maten är så urgod och vi åt så mycket att det nästan sprutade ur öronen. Same procedure as last year.

Vi hade så himla bra platser. Scenen rätt framför oss och även ett podium näst intill oss dit Måns sprang ibland. Lite som och ha honom i knät, och det gjorde ingen skada alls 😉

Efter showen gick vi till baren och då måste en gå förbi denna skapelse i entrén.

Sätt dig Syrran! Sätt dig!!

Myyyyysigt!

Och så avslutades kalaset med samma bild som vi tar varje år. Same procedure as last year, same procedure as every year.

Tänker på det här med traditioner, att vi gör detta år efter år. För att dra en riktigt klyscha, att vi har hälsan och mår bra! Livet far fram med oss, än hit, än dit, och en gång om året samlar vi ihop oss, lägger det som varit extra kämpigt bakom oss. Tittar framåt och njuter av denna lyxiga kväll.

Nu dröjer det nog en stund innan vi har råd att bo över igen ( ska bara bygga lite hus först…) men någon gång, ska vi krypa ner i di där lyxiga sängarna mellan det skönaste lakanen och somna som prinsessor.

Fast de allra härligaste är ju ändå att vi gör detta år efter år, att vi har varandra och mår gott.

Same procedure as last year, same procedure as every year!