Familj

Helgen som gick var fin på många sätt. Himlen var blå och löven så vackra. Myskvällsfilmerna var såklart Harry Potter. Nu plöjer vi alla! Så himla mysigt. Love tycker de är så spännande så ibland måste vi trycka på paus och lugna ner oss lite….

Wille har haft en kompis som sovit över och det är så fint och höra deras snack. Fina killar!

Men jag har också känt mig en smula otillräcklig. Till största del har helgen handlat om att medla mellan två stycken mycket små men ändå väldigt stora människor. Alva och Edvin! Det går så fort mellan glädje och samarbete till ilska och skrik.

Vi drog till parken i Söndags ( en inhägnad sådan, mer orkade jag inte…) Alva ville stå och gunga i en stor gunga, så jag behövde hålla i henne. Edvin och Love börjar då kasta grus på varandra, detta sker i ren glädje men jag säger ändå ifrån. ” Nej! Jag vill inte att ni kastar grus! ” Efter si sådär 5 tillsägningar så ber jag ( skriker jag ) ” Plocka löv istället och kasta på varandra! Räkna dom oxå, det är jättekul! ” Allt detta gastar jag från gungan där jag fortfarande håller i Alva som njuter och i monoton basstämma upprepar ”gunga, gunga, gunga”

Edvin och Love gör i alla fall som jag säger ( skriker ) men börjar kasta löv på Wille. Wille som är i en mitt i mellan ålder. Där en kanske egentligen vill gunga men känner att en ändå inte vill. Att följa med sina småsyskon till parken gör han bara för att vara snäll mot mig. Tur då att kompisen är med. Dom kan sitta och snacka en stund.

När Wille börjar få löv regnande över sig så är han först oberörd och ber dem snällt att sluta. Men tillslut får han nog och jag försöker ( fortfarande gungande Alva ) få Love och Edvin att sluta kasta löv.

Tillslut får även jag nog, andra föräldrar i parken tittar i smyg på mig och jag fattar att de är rätt trötta på mitt gastande. Jag tar en skrikande Alva från gungan och stoppar ner både henne och Edvin i vagnen.

Vi går hem och jag gräddar massor med våfflor som vi äter med sjuka mängder jordgubbssylt. Ibland är det de enda rätta och socker är svaret på allting.

Här började vi längta efter våfflor, vissa mer än andra.

Vid sådana här tillfällen känner jag mig så otillräcklig, eller jag är otillräcklig! Det är inte så att jag känner mig dålig för det. Jag gör så gott jag kan och jag tycker faktist att jag gör det bra. Men! En person på fyra barn i åldrarna 2,5-11 år är en person för lite! Hur jag än vrider och vänder ut på mig själv så räcker jag inte till. Ibland kan jag leva gott med det, men ibland gör det mig ledsen och trött.

Men! Nu har Morgan endast två helger kvar av jobb och sen är vi kompletta igen. Det ser jag fram emot!

Nu ska jag tipsa er om något riktigt härligt. Nämligen min syrras insta konto https://www.instagram.com/helenastorp/ Min syrra Helena och hennes man Robert har med varsam hand och stort tålamod renoverat en gammal banvaktsstuga från 1901.

Titta bara på entren! Visst vill man gå in! Som tur är så får vi just det. Min allra käraste syster välkomnar oss in i hallen

Vi gläntar på dörren och kliver in.

Nypon i en hall, här kan jag tänka mig och sitta en stund när en just kommit hem från jobbet. Pusta ut i en kvart eller så.

Det vi såg skymta från hallen sett var ju detta här! Åhhh så fint!

Där innanför väntar sovrummet, men så trött är vi inte ännu. Men jag vill hemskt gärna slå mig ner i soffan en stund.

Huuuur mysigt får det lov att vara egentligen?

I huset bor även två barn, katter och så hundarna. Här ligger hon gott!

Nu är jag allt sugen på något att äta. Vi beger oss till köket.

Och där hamnade vi visst i porslinshimlen!

När en tror en fått sin dagliga porslindos och öppnar det vackra skåpet. Åhhhh säger jag bara åhhhh!

Jag vill plocka fram allt! Allt! Duka upp på matsalsbordet.

Finaste jag vet är ändå märken efter barnens växtlighet. Som årsringarna på ett träd.

Visst vill vi titta in i sovrummet oxå! Här sover en gott!

Men allra helst går jag ner till detta! Paviljongen som står just in till ån.

Min allra käraste syster jobbar som förskolelärare och detta gör hon med bravur. Men visst borde hon arbeta mer med foto!!! Alla bilder i detta inlägg kommer från henne. Foto, byggnadsvård, inredning!

Titta bara på blomstren!

Hoppas att det framgår hur jädra stolt jag är! Vilken syster jag har! Jobba heltid och mycket omkring sig med både det ena och det andra. Tar hand om ungar och djur och så skapa detta hem!

Vill ni se mer så följ som sagt gärna https://www.instagram.com/helenastorp/ förstå hur det kommer se ut i juletid!!!!

Älskar dig syrran!

Häromdagen när jag tog Edvin till frissan, så tog Morgan med resten av barnaskaran för att sopsortera. Alla fick klä sig själva.

Alva äääälskar sin gula regnhatt och gummistövlar är ett måste. Byxor är inte lika poppis.

Love hade gjort sig fin i både pyjamasbyxor och hårspänne. Skor och strumpor däremot kändes tydligen överflödigt, det var ju ändå 4 grader varmt…..

Ja men visst då kör vi fredag igen då! Wihoooooo några timmar kvar bara så är det helgläge för oss. Morgan jobbar i vanlig ordning men resten av gänget får hemma häng!

Trevlig helg på er alldeles strax!

Godmorgon! Sjukstugan fortsätter här hemma.

Fast Alva och Edvin är riktigt, riktigt pigga……svår kombo måste jag säga.

Igår satt vi och pratade om hår och om att gå till frisören. Edvin säger då ” Jag vill gå till frisören! ”

Vi har ännu inte varit till frissan med varken Alva eller Edvin. Alva har jag klippt själv, lite i smyg när hon inte märkt. Men med Edvin går det inte att smyga in en sax kring öronen. Han är väääldigt uppmärksam på smygeri helt enkelt.

Men när han nu bad om det själv så var jag inte sen på bollen. Det ligger en frisör på vår gata där jag sett att de har en frisörstol i bilmodell. Vi ringde ner och fick en tid ganska snart. Perfekt! Jag tog Edvin i handen och så traskade vi iväg, ett besök  i leksaksaffären han vi med innan, och fixade present till snart nyklippte.

Vi spanade länge på bilen där inne i salongen. Vi klev in och satte oss att vänta. Spännande var bara förnamnet.

Inte kunde vi vänta med att öppna presenten, och där var ju djuren han så nogsamt valt.

Så var det äntligen dags att ta plats i bilen!

Men när frissan började skvätta med vatten i håret försvann spänningen. Och då gick det inte att ta några bilder. Vi hade fullt upp med att diskutera vad vi skulle bygga för hus till alla djuren och vad vi skulle mata dom med.

Poff sa det, så var det klart! Tog nog knappt 10 min, riktigt proffsig och van frisör.

Och då var det dags att plocka ihop alla djuren och vandra hem i sin nya frisyr.

Djuren fick ett hem och blev matade med chips.

Gött att vi ändå gjorde något nyttigt av en annars ganska trist och risig dag.

Åh dessa förkylningar alltså! Nu känner jag faktiskt att det räcker! Igår var både Morgan och Wille superdupersjuka och för mig går det långsamt utför. Är sååå trött, och är liksom för trött för att vara trött.

Tur som sagt att det var kanelbullens dag igår!

Sjuklingarna! Jag vaknade typ 100 gånger igår natt utav att dessa två turades om att hosta lungorna ur sig.

Men Love, Alva och Edvin är friska ( peppar, peppar )

Love var bullansvarig.

Ska försöka sluta klaga men vill så gärna orka lite mer än att gå här hemma, småhosta och vika tvätt.

Håller tummarna för  att det vänder nu!

Kram på er och ha en go Lördag.