Familj

okt 30

Svenska hjältinnor.

By Anna-Maria Familj One Comment

Hörde jag läslov?! Jag har alltid varit en bokmal, tyvärr har det inte funnits utrymme för läsning de senaste åren. Ljudbok har jag lyssnat på sporadiskt men annars är den litteratur jag förtär av sådan art som ungarna gillar.

Så himla glad jag då är över att både Wille och Love gillar böckerna i bilden ovanför. ” Godnattsagor för rebelltjejer” ”Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda” och ” Sagor för barn som vågar vara annorlunda” är böcker vi plöjt om kvällarna. Bara en historia/person till ber barnen. Och här säger jag inte nej. Det blir lätt en till och en till och en till…….

Jag jublade när jag såg ännu en bok i samma kategori ” Svenska Hjältinnor ” 100 berättelser om smarta, starka och modiga kvinnor. Det är ju läslov så jag slog till och nu är boken vår!

Så vackra illustrationer!

Anna Maria Lenngren är jag faktist namngiven efter.

För mig är ändå Siri Sundström hjältinnornas hjältinna!

Å tänk att hon själv födde tvillingar.

” Ingen rikedom i världen kunde mäta sig med den glädje man kände efter en komplicerad förlossning med lycklig utgång ”

Jag längtar redan till kvällen, då ska jag läsa en sida till och en till och en till…..

ps. här hittar ni veckans podd 🙂 https://play.acast.com/s/familjendahlalling/fa857dca-f03e-4b07-997d-f88444cb4bfb

okt 29

Love0

Råkallt, tomtbesök och ett visst vemod.

By Anna-Maria Familj, Husdrömmen No Comments

Fy tusan så råkallt det är i Stockholm nu. Måste ner i källaren och rota fram min vinterjacka. Tror vi har det mesta till barnen, Love behöver nya vinterskor annars är vi kittade. Fast lär köpa på mig ett gäng vantar. De försvinner alltid!!!

Något annat som försvinner är mina mössor, lägger dom alltid på samma ställe så de inte ska försvinna. Jag har hittat tjuven!

Morgan älskar mina mössor! Eller är det så att han rör bort sin egen? Igår for vi förbi tomten för att titta till. Att göra ett besök där gör att jag blir så glad och förlåter allt, även mösstjuven kommer undan.

Det händer grejer! Och vi hade fått post i ett träd 🙂

Älskar tydligheten!

Det är alltid extra kul och visa barnen vad som händer. Fast Wille tyckte det var lite väl kallt.

Svarta kala grenar mot en blånande himmel. Finns det något vemodigare?

Och där stod jag igen, i leran bland de fällda löven. Vår plats på jorden!

okt 28

Love0

Förklädnader genom åren.

By Anna-Maria Familj, Memory lane 3 Comments

Okej, det är måndag, jag förnekar detta faktum att veckan är igång igen och vänder mig istället mot Halloween ännu en gång. Det här med förklädnader är ju ändå rätt skoj. Jag tänkte vi kunde se hur det har sett ut hemma hos genom åren just när det gäller detta med utklädnad.

Ett år ville Love vara fladdermus spök prinsessa, och som ni nog vet så är Loves önskan min lag.

Wille har varit både mumie och kanske den sötaste vampyren någonsin.

Sötchock!

Enhörning och bebis….åhhhhhh!

Skelettpirat och varmkorv

Jag såg att enhörningen satt och sög på ett batteri…..riktigt skräck för mig. Vi hade hur många bitleksaker som helst. Men så fort de hittade just batterier blev de som galna. Man kan se att han försöker gömma dem för mig. Hua!

Kul med förklädnad helt enkelt. Nu är det väll snart dags att fylla förråden med godis, en vill ju inte stå tomhänt när ungarna börjar ringa på dörren.

Hoppas ni får en fin start på veckan. Jag ska försöka hoppa in i måndagen nu……

okt 27

Love0

Att matcha pumpor.

By Anna-Maria Familj No Comments

Jag tycker vi fortsätter på Halloween spåret.

I helgen har vi karvat pumpor.

När alla barnen grejar tillsammans utan att det blir kaos, då vet min lycka inga gränser….

Ehhhhh barn och pumpor går ton i ton…..detta var inte avsiktligt.

Tada! Nu står dom på balkongen och kollar in på oss! Mysigt!

Något som är ändå mysigare är väll ändå detta med att titta tillbaka i tiden.

Åren går men karvandet består…..

Ha en fin söndag!

okt 25

Love0

Eftertanken.

By Anna-Maria Familj, Memory lane 5 Comments

I veckans poddavsnitt så pratar vi om det där som jag nästan glömt eller snarare gömt undan.

Missfallet, nu såhär ca 9 år senare är det som känns allra mest, känslan av att jag var så ensam. Att jag inte pratade om det mer, att jag inte stannade upp och kände efter mer. Att jag alltid, alltid vill vidare och framåt. Och mitt enda mål var att bli gravid igen, så fort det bara gick.

Vi blev gravida snabbt inpå igen. Och sen hände livet, jobbet som skulle göras hemmet som skulle skötas, livet som skulle levas. Love kom och lyckan var så stor. Livet var så väldigt levande och det otroligt sorgliga vi varit med om kändes så avlägset.

Eller är det faktist jag som stoppat undan de svåra i hopp om sorgen aldrig ska titta fram igen?

När jag repat mig fysiskt efter missfallet så for vi till Thailand i 2 veckor. Drack annansjuice, åt grillad fisk på stranden, var tillsammans och tog det så lugnt vi bara kunde. Jag gick och fick massage varje dag, nere vid strandkanten, under palmerna lät jag kroppen behandlas, somnade ibland, grät ibland. Kände hur jag återfick tilltron till min kropp.

Vi var en så liten familj och jag älskade oss så mycket. Jag vände det sorgliga ryggen och riktade allt som var jag framåt.

Jag går igenom bilderna och ser hur trött jag var. Vi vilade tillsammans och allt var ju på det stora hela bra.

Men jag tänker ändå på det där, att jag någonstans gjorde mig ensam i min sorg över det som inte blev just då.

Jag hade inte behövt vara ensam. Eftertanke hade varit fint. Jag och Morgan borde pratat mycket, mycket mer.

Den där eftertanken kommer nu 9 år och 4 barn senare. Kanske finns det utrymme att fundera mer nu, kanske har jag blivit lite klokare, kanske är jag inte lika rädd inför att möta mig själv.

Kanske förstår jag att allt det där en försöker lägg undan eller bädda ner så långt att det aldrig skall komma åter, alltid, alltid kommer tillbaka.

Det som göms i snö kommer fram vid tö……

okt 24

Love0

Film nr 3

By Anna-Maria Anebyhusgruppen, Familj, Husdrömmen No Comments

I samarbete med Anebyhusgruppen.

Då var film nr 3 här i serien om resan mot vår hem, som vi gör i samarbete med Anebyhusgruppen.

Det är så kul och titta på bilderna i telefonen från just den dagen. På vår gamla gata så visade kastanjen upp sig från sin allra finaste sida.

Men vi tog in fimteamet, i dagens avsnitt får ni se hur det såg ut när vi försökte forma vårt hus. Hur skulle det se ut? Vad ville alla ha? Vad drömde vi om och vad kunde bli genomförbart. Alla var involverade och fick säga sitt.

Pizza i soffan både i och mellan tagningarna.

För mig blir dessa filmer mer en vanligt samarbete. Det blir en liten skatt, vår skatt.

Något som finns kvar när barnen är stora. När dom kanske behöver titta tillbaka på hur det var då. Att se och påminnas om att vi byggde ett hus tillsammans, hela familjen!

Alla var med!

Har kanske visat den förr, men då kommer den igen. Loves ritning över linbanan som går från trädkojan till huset, med nersläpp i poolen. Gripklorna är till för att ta av kläderna så en inte blöter ner dem.

Här hittar ni som sagt avsnitt nr tre. https://www.youtube.com/watch?v=ZZNiZ3kzWmc

Trevlig titt 🙂

okt 23

Love0

Tålamodet….

By Anna-Maria Familj No Comments

En sak som förundrar mig är Morgans tålamod när det gäller att sätta ihop Ikea möbler. Han involverar alltid barnen i själva arbetet. Ja ni hörde rätt, han sätter ihop Ikea möbler med två st två och ett halvt åringar, och får det att funka.

Jag kan inte ens sätta ihop en möbel ens utan barn. Det är som om beskrivningen klumpar ihop sig och jag blir svettig bara av att titta på försättsbladet. Och om jag skulle ge mig på ett försök och tror jag lyckats så visar det sig alltid att när jag är 90% färdig så har typ skruvat alla skruvar bak o fram. Jooo det går att göra det…..

Jag har funderat över hur han gör detta, igår smög jag runt för och lista ut knepet. Huuuur går det till?

Jo! Han förutsätter att det ska funka, det finns ingen oro hos honom att barnen ska slarva bort några skurvar, slå varandra med hammaren eller riva sönder beskrivningen, han förutsätter att det ska gå bra. Ingen ansträngd sträng i hans hals där en skulle kunna ana en viss frustration.

Det bara funkar.

Någon annan som var nöjd var Alva. Hon hittade mina stövlar med klack…..tror främst det var ljudet hon framkallade när hon tog sig fram på hög höjd.

Sen skulle stolarna prövas som det så nogsamt pysslat ihop.

Nöjda, nöjda, nöjda!

Här hittar ni länk till veckans poddavsnitt https://play.acast.com/s/familjendahlalling/1fc4bdd5-e23a-4812-ba33-abfd1ae7306d

okt 21

Love0

Blått är flott, lite jul och leklera.

By Anna-Maria Familj No Comments

Hejsan Måndag!

Denna vecka ska jag försöka ta mig an ordentligt redan nu på morgonen. Det är så lätt att den rinner mig ur händerna annars.

Men låt oss först titta på gårdagen.

Wille och jag scrollade Pinterest i jakt på den mest perfekta hårnyansen. Han vill nämligen ha färg i håret.

Blått är så flott! Vilken nyans ska det bli?

När vi scrollat klart kom världens gulligaste barnvakt och tog hand om Alva och Edvin. Wille, Love och jag drog iväg mot Willes parkour. De matchar höstlöven så fint.

Vi lämnade av Wille och så fick Love bestämma över den närmsta timman. Han kände sig urtjusig i sin gamla julpyjamas. Först på önskelistan stod att dricka varm choklad ur pappmugg i hans gamla kvarter. Hans önskan, min lag.

Nästa stopp var Åhlens och julavdelningen. Där gick vi lääänge.

Gulliga ljusstakar och smutsig jacka. Är det någon ide att tvätta tro?

En timma går ganska fort och vi hämta upp Wille samt kompis och drog hem igen.

Resten av Söndagen gick i leklerans tecken.

Det var det hela. De flesta fick vad det ville ha denna helg. Själv hade jag önskat att få till en liten lättare jogg, men har ont i halsen igen! Hoppas det ger sig snart för jag mår som allra bäst när jag får till någon slags fysisk aktivitet.

Ha en fin start på veckan!

okt 20

Love0

Att sprida sina gracer….

By Anna-Maria Familj 2 Comments

Jag har tänkt en hel del på senaste tiden, på att ha en vaksam blick när det gäller barnen. Att fördela de resurser jag har, men inte fastna. Att aldrig vända bort min blick och borra in under alla lager hos den som behöver det mest.

Alva och Edvin tar såklart en stor del av min tid, det hör åldern till. Love som är mellanbarn behöver även han extra tid och erkännande. Wille 11 år är så självgående, har sina egna kompisar och är påväg att forma något helt eget. Aldrig bråk eller tjafs, bara lugn och cool. Jag inser att jag allt som oftast lägger mest tid på den eller de som skriker högst.

Men det är ju just precis tvärt om jag ska göra. Det är ju den som är tystat och till en första anblick nöjdast som behöver mig allra mest just nu. På sitt sätt och sina villkor.

Detta är näst sista helgen som Morgan jobbar och då känns det extra skönt att jag fixat barnvakt några timmar både lör och sön till Alva och Edvin. I går fick Wille och jag hänga en stund och idag hänger jag med Love medan Wille kör parkour.

Det gäller att sprida sina gracer helt enkelt.

Trevlig Söndag på er.

okt 19

Love0

Skaka av sig lössen!

By Anna-Maria Familj, Husdrömmen 6 Comments

Ibland får en bara skaka bort ev löss från huvudet och skärpa ihop sig. Inte sura ner sig i allt som måste göras utan istället gå på lunchdate tillsammans med han den där som en lever med.

Igår åt vi lunch på resturang, sådan där mat som kostar en rejäl slant och som är så god så en borde sitta läääänge och njuta.

Vacker utsikt från restaurangen som vi borde njutit länge av. Vi påminde varandra om att äta lååååångsamt och njuuuuta av maten. Men det gick bara inte. Vårt sikte var inställt på något helt annat. Efter 10 min var maten uppäten och vi tog kaffe i varsin pappmugg och for iväg. Det var ju flera dagar sedan vi besökte tomten, vi var ju så ivriga, vad hade hänt sen sist?