Skip to main content
Category

Husdrömmen

Det poppar i huset!

By Husdrömmen One Comment

Egentligen hade vi inte alls tid, men på lunchen var vi bara tvungna att ta en blixtvisit förbi huset. Och det ångrar jag inte en sekund!

I takt med lövsprickningen så liksom poppar det fram nya fina grejer på vårt hus för  var dag. Vi jublade när vi svängde in på tomten. Nu är både balkong en liten veranda med tillhörande tak på plats.

Visst har vi tittat på ritningen typ 1000000 gånger. Men inget slår verkligheten!

Tänk en sen augustikväll, sitta där under taket invirad i en filt och något gott att äta. Åh!!!

Jag har ju med mig gummistövlar i bilen som jag alltid byter om till när vi kommer ut. Men nu hanns det inte med. Jag var föööör ivrig. De där krispigt vita vårskorna är inte så himla krispiga längre…….

Jag tillåter mig att glädjas en stund, över huset och vår framtid. Skönt att kroka fast i när världen runtomkring oss blåser full storm.

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

”Stäng dörren!”

By Husdrömmen, Trädgård 2 Comments

Brrrr vad kallt och ruggit det varit i Stockholm! Igår värmde vi upp oss och for förbi huset på en blixtvisit.

Och titta!

Våran dörr är på plats! Den känslan!

Att få trycka ner handtaget och komma hem!

Det svindlar lite när jag tänker på hur vi allesammans ska springa ut och in här. Hur jag ska skrika ” Stäng dörren! Ni släpper ut värmen!” Eller när barnen kommer hem från någon kompis och de öppnar dörren och möts av matos och hemtrevlighet.

Hur den blivande tonåringen skall smälla i dörren som bara tonåringar kan.

Hur det alltid, alltid ska kännas välkomnande. Välkommen hem!

Hemma, hemma, hemma!

Sen drog jag en snabb lov runt trädgården.

Åh kastanjen, som du är på gång!

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Power till påskliljan!

By Husdrömmen, Trädgård No Comments

Vi for förbi vårt framtida hem igår. Planen var att gå igenom trädgården och försöka göra någon slags priolista.

Var bara tvungen att titta in huset först.

Titta, titta! Fönsterbrädor börjar komma plats. Ännu en målbild är när jag ska ställa ner min frösådda pelargon här. Jag hör ljudet av krukan som möter brädan. Trevligt!

Men det var ju ute vi skulle röja runt.

Det är så skirt i träden. Allt är på gång. Allt ska hända alldeles strax!

Björkarna! Björkarna! Älskar dem!

Och kolla kastanjen som nyss var en liten knopp.

Detta tycker jag ändå är rätt förtröstansfullt. Mitt i leråkern växer en ensam påsklilja.

Stark och stolt på något sätt. Som om den säger. ” Kom ni och röj in med maskiner och sprängsten, husbyggen och drömmar. Jag kommer minsann och går precis som jag själv vill!”

Power till påskliljan!

Vi har så små stunder som vi hinner förbi husbygget och trädgårdsdrömmen just nu och vi hade ju en plan att göra en priolista. Men jag hinner inte det. Jag ränner mest runt och kollar knoppar, lyssnar på fåglar och så.

Gläds över en ensam påsklilja och tänker att,

Allt kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra!

Under ett litet päronträd, ett husbesök och vitsippor!

By Husdrömmen One Comment

Då var påsklovet igång! Inte på något sätt som vi tänkt oss. Såklart längtar jag efter mina föräldrar och syrran med familj. Men såklart kommer vi inte att ses denna påsk. Såklart håller vi oss hemma!

Det blir till att göra det bästa utav situationen. Blåsa ägg och måla. Äta gotter och mysa framför bra filmer. Någon skogstur får det oxå bli.

I väntan på påskharen tänkte jag visa några bilder från huset, vi var där igår. Oj vad det händer grejer nu!

Wiiihoooo! Kaklet börjar komma på plats! Huset är inte längre ett skal.

Det blir ju mer och mer vårt hem!

Snart påbörjas golvläggning på bottenplan. Och rummet kommer verkligen fram!

Grät en stund när jag stod här. Så vackert med ljuset och skuggorna. Sakralt på något sätt.

Och när vi ändå pratar om ljus och fönster. Här är fönstret som sitter i trappan till övervåningen. Titta på himmelen, titta på träden! Som jag längtat efter att se annat än stadens bröte och höghus.

Grät visst lite igen.

Kommer aldrig tröttna på denna vy! Päronträdets skugga.

Tänker på den där visan.

”Under ett litet päronträd, sitter jag och håller er ömt i min famn,

att vi är lyckliga det kan man se. Under ett litet päronträd!”

Tänker att så får det bli!

Och bakom huset växer det visst vitsippor!

Med dessa vill jag önska er alla en riktigt fin och vilsam påsk.

Allt kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra!

 

En fladdrande själ, golvläggning och något blått i backen.

By Husdrömmen 3 Comments

Jo men så är det, fladdrigt i själen. Morgan har övertalat mig att inte titta på nyheterna mer än 3 gånger per dag. Svårt att hålla, men märker att jag mår så mycket bättre när jag inte ”hökar” en gång i kvarten. Han visar mig även små gulliga filmer. Poliser i Spanien som står på gatan och sjunger ”Baby shark” till alla ungar i karantän. Eller de två tvillingpojkarna i Italien som röjer loss på fiol. Ljus i mörkret!

Vi for även till huset igår för att titta till.

När arkitekten Ingemar Medlöw besökte vår tomt första gången för att planera var huset skulle ligga. Så pratade han om hur ljuset skulle flöda genom huset. Vart solen gick upp och ner osv. Det lät ju bra, men jag fattade inte riktigt.

Men nu! Nu förstår jag. Ljuset kommer liksom så snällt in genom fönstren. Allt blir mjukt och fint. Fladdret i själen stillade sig något.

Golvläggning på gång! 🙂

Och titta på skuggan från trädet! Vackert, vackert, vackert!

Ser ni! Ser ni! Ser ni! Det knoppas i äppelträdet!

En kaffe nere vid vattnet hann vi oxå med. Vågskvalp och solsken och jag lutade mig mot Morgan.

På hemvägen såg jag något i ögonvrån. STANNA BILEN! Skrek jag till Morgan. Jag kastade mig ut, där i backen var de ju.

Blåsipporna!

Nu är våren kommen!

Det kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra!

Leta insekter, leta vår.

By Familj, Husdrömmen 3 Comments

Hej på er!

Började skriva om Coronasituationen, men allt blev bara platt och jag blir så väldigt ledsen. Jag såg ambulans personal som varit hemma hos någon vid lägenheten där vi bor. Hur de bär syrgasmasker och hur otroligt noggrant och effektivt de rengör/spritar sig själva och allt runtikring dem. Vilka hjältar!

Som sagt jag går inte in den känslan, tänker att ni ändå läser om det överallt. Jag tröstar mig själv och kanske er med ett husbesök istället.

Vi for till huset igår och det var så fint. Ljuset var så snällt mot oss, det flödade igenom huset och det känns som om vårt hus är en stor snäll famn vi kan landa i.

Men mest röjde jag och Love runt på tomten.

Jag utmanade honom att hitta insekter. Hade en liten lektion kring en gråsugga och tusenfotingen.

Vi letade vårtecken.

Titta, titta!

Våren kommer, våren kommer!

Allt blir bra tillslut.

Om att inte åka hem

By Familj, Husdrömmen No Comments

Att ha ett landställe var så härligt på så många sätt. Alltid, alltid jobbigt och bökigt att öppna upp och städa huset på vårkanten. Men sen när det var tid för  sommarlov och semester, då var det så njutbart. När vi körde den lilla landsvägen till vår lilla stuga och det pirrade i hela kroppen på oss allesammans. Hela sommaren hade vi framför oss. Jag hann knappt öppna bildörrarna innan barnen tumla ut. Ofta slet de av sig alla kläder och sprang skrikande rätt in i sommaren.

För barnen kändes sommaren oändlig och jag var ändå hyfsat duktig på att lägga hösten långt framför mig.

Dagarna på stranden var många och långa. Saft, mariekex, sand och goda vänner.

Men sen kom ju alltid hösten, förr eller senare. Den här suddiga bilden får mig att gråta. Vi har just packat bilen full och sagt åt Wille och Love att ” Nu är det dags att fara till stan”

Kläderna de slängde av sig i försommaren har nu blivit alldeles för trånga. Deras små kalufser är rufsiga och nacken en aningen solbränd. Det knyter sig i halsen och jag försöker ropa glatt men det blir nog mer en väsning. ” kom nu det blir bra!”

Jag ser hur deras huvuden sjunker mot bröstet och händerna åker långt ner i fickorna. ” Vi vill inte!” snyftar dom.

Då snyftar jag med ” Inte jag heller!” Jag bestämmer mig  där och då, vi ska inte bo i lägenhet mer. Det måste bli ändring.

Och nu är ändringen snart här, jag kan nästan ta på den. Vi kommer inte behöva åka hem, vi kommer vara hemma.

Det känns trösterikt att tänka på. Behöver det nu. Hänga fast mig i friheten.

Låt oss prata lite färg.

By Husdrömmen No Comments

Låt oss prata lite färg tycker jag!

Igår hade vi möte med målaren i huset. Och gick igenom våra färgval. Barnens rum kommer vi att måla vitt. Alva och Edvin vill ha rosa, Wille blått och Love grönt. Men det får helt enkelt komma längre fram, när vi har lite mer tid att kolla exakta färger eller kanske tapet. Love vill ju helst ha en tapet med en hund som springer igenom en regnbåge……

I övriga delar av huset kommer vi att jobba med två nyanser av grått.

Alla stora ytor i huset, allrum, hall, kök kommer att gå i tonen ljust grå.

Till höger ser ni matplatsen och till vänster hittar vi biblioteket/gästrum, dessa rum samt mitt och Morgans sovrum kommer ha en aningens mörkare grå ton.

Min kompis Daniel har hjälpt oss att välja färg så himla tacksam för det för här är ju valmöjligheterna oändliga.

Vi kommer även i framtiden att måla in alla snickerier, dörrar och trappa i en grå snarlik nyans. Men det får bli en kostnad vi lägger på framtiden.

Just det, mot den lilla väggen mellan matplats och bibblan kommer vi ha en kamin. Trevligt!

Visst behöver vi tänka och planera kring trevligheter nu!

Stor kram på er och här hittar ni veckans poddavsnitt https://play.acast.com/s/familjendahlalling/dc3eb3ba-bf9e-428e-a25a-ea7578406217

Jag var nog lite utspridd lite varstans.

By Husdrömmen One Comment

Om jag hann ut till huset igår? Yes och Jippi! Men först väcktes jag av Edvin. Han satte sig klarvaken upp i sängen och sa bestämt ”Hej då! Jag går nu!”……Han var så klar och tydlig att han även fick upp sin syster. Snabbt som attan for de ut till soffan och ville titta på tv och äta frukost. Jag kände mig ovanligt trött men hasade mig upp och började fixa mackor. Men det kändes lite skevt på något sätt. Jag tittade på klockan som visade 03.00!!!!!!!

Ehhhhhhh!!!!!!Näääääää!!!!!!

Jag avbröt frukostpysslet och gick in till Alva och Edvin. ” Hörrni! Det är ju mitt i natten! Vi måste sova nu!”

”NEEEEEEEEJ!” skrek dom såklart. Efter en del tårar och varsin klämmis så somnade de om så gott, på varsin arm.

Om jag somnade om? Nej, jag gjorde ju inte det……

Så trött, så trött styrde jag ändå om i schemat, var bara tvungen att fara till huset ju!

Ja men ni ser ju! När jag är sådär trött så känner jag mig nästan trasig, som om jag ligger utspridd lite var stans och tankarna får inte riktigt fäste.

Tack gode gud för kaffe då i alla fall!

Jag kan inte se mig mätt på detta!

Han där är ju oxå ganska trevlig 😉

Träden! Träden! Träden!

Trots allt spring och stora fordon som lastat av ett helt hus på tomten, så är marken längst ner mot vägen helt orörd! Här kommer vi jobba med att få till en sommaräng, men längst med hela kanten mot häcken till tror jag allt det växer smultron! Åh säger jag bara åh! Detta kan ju göra den tröttaste glad ju!

Att förlora sig i målet.

By Familj, Husdrömmen One Comment

Att förlora sig i målet! Jo, så har jag nog känt det lite på sistens. Ni vet det där med att en inte ser träden för all skog som är i vägen….

Vi har levt så mycket i vårt framtida hus och ju mer det närmar sig ju verkligare blir det. Varje ledig sekund ( som inte är många….) googlar vi garderobsösningar, köksbord, gräsmatta på rulle eller frö, soffor, gräsklippare, ja listan är oändlig.

Så lätt att tappa bort sig i det där. Lite som när en är gravid med första barnet. Det enda jag kunde tänka på var förlossningen. Hur skulle det gå? Lustgas eller ej? Vilka smärtstillande skulle en ta och tänk om en spricker från A till Ö, hur blir det då? Även om förlossningen är något av det största så är det ju sen, när barnet kommit ut, det är ju då det börjar. Det nya livet!

Och nu inför inflytt i huset så har vi liksom hamnat i färg och kakelval, som om det är de största. Men det är ju bara en liten mini parantes i det stora. Att vi ska flytta! Bo i hus! På nytt ställe!

Så igår på lunchen drog jag med mig Morgan, jag hade hört talas om en promenadslinga kring vårt hus.

Lugna promenaden.

Vi var så stressade först, men när vi klev ur bilen och mötes av ett visst solljus där bakom diset, fågelsång och en fantastisk omgivning. Då gick det inte att sura över den där stressen.

Med leverpastej macka och kaffe gick vi stigen fram.

Trevlig liten bastu!

Trevlig liten begravningsplats där bakom vassen, på andra sidan sjön. Så fint för anhöriga att komma dit tänker jag.

Träden alltså! Träden!

Makalösa  villor vart än en vände blicken.

Vi fantiserade kring gamla släktfejder, så mycket historia här!

Och just därnere ligger vår närmsta badplats. Där en kan köpa nystekt strömming om sommaren.

Målet kändes plötsligt så tydligt och klart. Det är ju här vi ska leva vårt liv ju!

Det är här som Alva och Edvin ska ropa åt mig att inte släppa pakethållaren när jag lär dem att cykla, det är här jag ska plåstra om skrubbsår och avstyra syskonbråk.

Det är här som Morgan och jag ska gå hand i hand och följa barnen framåt i stort och smått.

Här ska livet levas, annorlunda från nu.

Det är ju det som är det stora!