Trädgård

Häromdagen när vi var på den där fina lunchdaten, så var vi ju såklart även tvungna att titta till vår tomt. Stega upp, drömma oss bort!

Fast allra mest så stod jag bara där. Lyssnade och hörde inte alls stadens brus.

 I lägenheten kommer jag på mig själv med att leta mig ut igenom fönstret och söka himmelen. Mest ser jag andra höghus, men visst får jag en liten skärva av himlen. Jag vill se mer!

Här kommer jag att ha tillgång till hela himlen! Endast ett äppelträd som skymmer sikten här och där, det står jag gärna ut med!

Det finns huuur mycket äpplen som helst. Jag vet ju inte riktigt när de mognar. Men hoppas på att de hinner mogna innan Morgan börjar jobba helger. För då vill jag så gärna ta med barnen och Morgan på en äppelplockar helg, för att efteråt bege oss till ett musteri och göra äppelmust!

Är det någon som har bra recept, där äpplet spelar huvudrollen så dela gärna här!

Funderar oxå på hur vi bäst ska komma åt äpplena högst upp? En sådan här kanske? Eller någon som har ett bättre tips?

Några kvistar fick allt följa med hem till stan.

En äppelbukett! Där vilar jag blicken ett tag.

Igår ordnade vi barnvakt till alla barnen. Det är nämligen så att vi har en köpare till landet!

Vi for iväg till stugan för att plocka ur städa och gråta ut vårt älskade landställe.

Stora rabatten var så fin, så fin. Timmarna jag spenderat här går inte att räkna.

Och äppelträdet vi fått av mamma och pappa, som varit så näpet, hade äntligen gett frukt!

Jag slog mig ner en stund på trappen, samma trapp som jag satt på den där första sommaren. När landet var alldeles nytt för oss. Då var det midsommarafton, barnen sov och jag och Morgan satt där på trappen mitt i sommargrönskan och kände en ofattbar glädje över att detta var vår plats på jorden.

Igår tänkte jag att nu, nu du Anna-Maria får du gråta ut. Men så kom de då inga tårar. Det infann sig ett stila lugn. Samma känsla som då, den där första midsommaren. Detta är så rätt för oss! Vi ska vidare nu, mot något annat. Det är dags nu, att lämna över till en annan familj att njuta av Sjöskogen. Och vi, vi fortsätter på vägen mot vårt hem.

Men det finns en dörr jag inte riktigt mäktar med att glänta på. Och den handlar ju om vännerna vi fått därute. Hur otroligt fint vi har haft det tillsammans om somrarna. Hur de andra mammorna såg hur det var fatt, den där första sommaren när Alva och Edvin var så nya. Värmen jag kände, hur dom slöt upp kring mig som ett enda stort bultande kvinnohjärta!

Det fina är ju att även om vi flyttar nu så finns ju människorna kvar! Dom släpper jag aldrig!

Hejdå min älsklingsutsikt, jag firar av dig med smultron på strån.

Skylten skruvas ner. Känner inget vemod för det, däremot pirr inför när vi skruvar upp den på vårt hus.

Längtar!

Länk till veckans poddavsnitt hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/f9ebe45d-0a5d-46a9-8978-737c5d1139f6  trevlig lyssning 🙂

Jag skrev igår om att förändringens vindar blåser. Lägenheten är ju såld och vi ska snart ta vårt pick och pack, lämna Älvsborgsgatan och flytta till en andrahandslägenhet. Där ska vi hålla till, medan huset vårt byggs.

Kan ju verka som en liten parantes i livet. Men för oss är det ändå en stor förändring, och lite rackligt känns det allt i själen.

Men gårdagen fick en bit att falla på plats. Plana ut det där värsta rackliga. Ett steg närmare vår dröm!

Vi åkte ut till vår tomt för att träffa en trädgårdsarkitekt. Tanken är att hon ska hjälpa oss att få ordning på stället.

Alltså wow! Så otroligt roligt för oss som har ett så stort trädgårdsintresse, men är sådana nybörjare.

När hon började prata och förklara, titta på trädgrupperingar, vilka träd som var stressade och behöver ge vika för att andra ska få mer kraft. Hur vi kan tänka med gräsmatta, blomsteräng m,m.

Jag var helt i extas! Kändes faktist som om jag skulle kräkas. Inte för att jag på något sätt mådde illa. Men det var nästan för bra! Alla år i lägenhet, som jag längtat uuuuuut!!!! Alla drömmar om jord under naglarna och friheten!

Jag bubblade liksom över!

Vi har ju aldrig sett tomten i blomning, helt underbart var det! Tydligen har vi ett stort kastanjeträd!

Och i en kant på tomten så växer det Hassel. Det var så otroligt mysigt där! Tänker ett fint ställe för koja till barnen.

Hägg!

Så fint med både Konvalj och Gullviva!

Jag kände mig så in i bängen lycklig! Lutade mig en stund mot ett äppelträd.

Det är här jag tänker vila min panna när endast mamman är vaken. Smyga ut när alla sover, stanna en stund och vila allt det där som bor inuti mig.

Min plats på jorden!

När vi var klara var det lunchdags. Jag var så bubblig i hela kroppen och styrda kosan mot närmsta pizzeria/grill. Jag liksom kastade mig över resturangägaren och sa – Hej! Vi kommer bo här om ett år! Vi kommer lära känna varandra för vi äter jätte, jättemycket pizza! Vi kommer bli kompisar……..

Han var inte riktigt lika bubblig som jag och svarade – Hej, eeeehhhh, oj, ok, om ett år sa du…..

Tänker ändå att vi fått vår första kompis i Boo Gård nu!

Ciao Bella! Vi kommer se mycket mer av varandra! ( om ett år i alla fall )