september 2019

September har ändå  varit rysligt fin, ljust och varmt med friska vindar. Men kvällarna är mörkare och jag anar en kyligare höst alldeles bakom hörnet. Många är göromålen, familjen har ju även varit drabbad av både förkylningar och magsjuka. Då gäller det liksom att haka i någonting. Hänga upp sig i något mysigt. Något som får hårrötterna att krulla ihop sig.

Njutgrejer för mig i September är:

• Har just upptäckt https://sarabackmo.se/blog/ så mycket information om odling, hon har även en YouTube kanal som är helt fantastisk, många små filmer direkt från trädgården om allt från täckodling till att bli självförsörjande på grönsaker. Men även många inspirerande tips för en nybörjare som mig.
• Ungar i pyjamas med nytvättat hår. Låt mig vila där i soffan tillsammans.
• Meryl Streeps rollprestation i HBO serien Big Little lies( äh föresten alla hennes filmer, älskar henne ) hon slår an på den finaste strängen och min hud knottrar sig så överjordiskt bra är hon!
• Ljudet av ett äpple som dras från sin gren, plopp, plopp och lukten från äppelpajen som just kommit ur ugnen.
• Mammas stickade tröjor, det är feelgood på högsta nivå. En promenad i den stickade tröjan en doft av ull och jag hör ljudet från mammas stickor som möter varandra framför en deckare på tv, antagligen Morden i Midsomer.
• Att blanda detta njutet av stickade tröjor, Alva och Edvin hand i hand, jag ryser längst ryggraden.

Det blir en bra höst! I detta hakar jag fast mig!

Ull, Meryl Streep, ungar, äpplen och odling får hålla min hand när höstvindarna drar in.

Vi har ju hunnit med en vandring oxå. Med ryggsäcken fullproppad av fika blev det en tur i skogen.

Långt från lekparkernas tristess, det är ju här jag vill vara!

Spana efter djur och hitta en snigel. Knack, knack är det någon hemma frågar Alva snigeln.

Som sagt mycket fika blev det och korv i termos var en hit!

Fick sådan mersmak! Mer, mer, mer skog!

Det har försvunnit saker här hemma! Jag har tänkt att det har med flytten att göra, vissa grejer kanske har hamnat i förrådet. Men det började bli lite väl mycket och jag funderade allvarligt talat på om vi hade fått ”lånare” här hemma. Ni vet, småfolk som bor under golvet och lånar en sockerbit här, en säkerhetsnål där osv

Men det var så stora grejer, helt plötsligt hade vi inga ryggsäckar, flera handdukar saknades, vattenflaskor, hörlurar, matlådor, flera regnjackor, Willes gympaskor, tröjor osv osv. Jag har förhört alla familje medlemmar, men ingen har en aaaaaning om vart allt kan vara. Frågade Wille lite närmare om han glömt grejer hos någon kompis eller hängt kvar väskan i skolan. Näääääää jag har ingen aaaaaning om vart skolväskan är…….

I veckan hängde jag med Wille in i skolan för första gången på länge.

Där fanns visst vår skatt!

I väskorna fanns alla våra saknade ting blandat med något som nog för ca 1 månad sen var pannkakor med sylt.

En blandning av sött och salt helt enkelt.

Ibland sliter jag mitt hår, ska det vara såhär att jag ska löpa gatlopp över halva stan för att lokalisera våra pinaler. Säkert har jag curlat allt för mycket, säkert är ALLT mitt fel.

Eller? Tänker att det ofta hamnar där, hur en än vrider och vänder på det. ALLT är kvinnans fel, vi ger för mycket ansvar, för lite ansvar. Hela värden ska vi bära på våra axlar, all skuld är vår. ELLER?????

Jag säger stopp och nej tack, och köper en stor familjealmanacka där varje familjemedlem får koll på sin vecka. Bråkar inte om glömda väskor och parkeringsböter.

Drömmer mig bort till min framtida trädgård. Till mina äppelträd där jag ska vila min panna när endast mamman är vaken.

Nu tar vi snart helg tycker jag! Kram från äppellunden.

Hej!

En fin och viktig bok damp ner i brevlådan häromdagen. ”Mansboken” skriven av Attilda Yoldas.

Atilla har även låtit några kända namn få göra sin röst hörd i boken. Börje Salming berör matchokultur, Kodjo Akolor relationer, Thomas Sekelius Hetronormer, och Morgan berör ämnet våld.

Kommer bli intressant att läsa tillsammans med Wille vår 11 åring tänker jag, det har pratats mycket om normer i skolan  och den diskussionen har fortsatt även här hemma. Hans tankebanor sträcker sig långt längre än mina och Morgans, spännande! Jag tänker att det gäller o hänga med här, framförallt skapa ett klimat här hemma där det är enkelt att prata om allt! Jag vill ha ett hem där vi kan lyfta på alla lock och vädra i alla vädersträck! Puberteten närmar sig och det är ju naturligt att en viss slutenhet lägger sig som en filt över livet här hemma. Ett led i att frigöra sig och skapa sig en egen identitet. Men vill ändå att våra barn ska känna sig fria här hemma. När en vill prata, fråga, ifrågasätta, så ska det vara fritt fram!