Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

Usch!

By Okategoriserad 3 Comments

Jag läste igår att Jimmy Åkesson farit till den Grekisk-Turkiska gränsen för att dela ut flygblad till flyktingar med budskap om att Sverige inte kan ta emot fler flyktingar.

Detta är så smaklöst att det känns som om min hud vänds ut och in. Helst skulle jag vilja kräkas.

Jag kan inte ens gråta för jag blir som förstenad.

Tänker så på hur världen kommer att se ut framöver. Hur ska det bli för barnen?

Är det något jag vill att våra barn ska få med sig, så är det humanismen och medmänskligheten.

Du hjälper den som har det svårt. Och kan du inte hjälpa så kan du ändå visa förståelse och respekt för en annan människas situation. Ödmjukheten inför livet och det som finns emellan oss.

Alla människors lika värde!

Vi hängde en stund i parken igår eftermiddag.

Jag tittar på barnen och tänker att jag måste tänka om. Det är farligt att fastna i den där maktlösa iskalla ilskan och skräcken. Det finns så mycket som är gott! Jag vill visa dem allt de goda, ge dem all den trygghet jag har. Tänker att det blir som en skyddande hinna för dem. De kan komma stunder för dem längre fram när de måste ta ställning, kanske välja sida. Då vill jag att de ska vara självklart. Att välja humanismen! Att det inte ens är ett val. Det är något som pulserar som blod i kroppen. Något som de fått med modersmjölken. Precis som jag själv har fått.

Karl Alfred stark!

By Matlagning 4 Comments

Nä så särskilt Karl Alfred stark känner jag mig inte! Jag behöver något som puttar mig framåt genom den här trista årstiden. Väderleken lovar inte direkt någonting allas, kanske en del snö som snart får regna bort.

Då lutar jag mig mot maten och spenaten. Blev lite osäker på om jag tipsat om detta fina recept på spenatsoppa förr?

Isåfall kommer det igen, den är sååå god!

Receptet är från en av  Sara Begners kokböcker, har inte exakta måtten men ungefär såhär.

Några potatisar, en bit rotselleri, lök, vitt vin ( matlagningsvin går bra ) vitlöksost, hönsbuljong, lagerblad, spenat, ägg, vatten och salt.

Koka upp vatten, hönsbuljong, potatis, lök , rotselleri och glöm för guds skull inte lagerbladet som jag missade i första bilden. De e ju nästan den som grejen! Koka i ca 1 liter vatten tills att blivit mjukt och göttigt. Ta ur lagerbladet häv i den tinade spenaten ( det är nu du blir Karl Alfred stark ) i med en slurk vin och vitlöksosten, späd med vatten till önskad konsistens. Mixa slät. Låt soppan sjuda lite fint medan du kokar äggen. Bred några knäckemackor och lägg på en stark ost, dela dina ägg och häll upp tillsammans med soppan i en skål.

Soppan blir liksom rund och go och jag tinar upp.

Våren är ju bara runt nästa krök ju!

Smaklig spis!

PS Här hittar ni veckans poddavsnitt https://play.acast.com/s/familjendahlalling/a6be07ad-9cda-4f07-b32a-29936e37be7d

Att förlora sig i målet.

By Familj, Husdrömmen One Comment

Att förlora sig i målet! Jo, så har jag nog känt det lite på sistens. Ni vet det där med att en inte ser träden för all skog som är i vägen….

Vi har levt så mycket i vårt framtida hus och ju mer det närmar sig ju verkligare blir det. Varje ledig sekund ( som inte är många….) googlar vi garderobsösningar, köksbord, gräsmatta på rulle eller frö, soffor, gräsklippare, ja listan är oändlig.

Så lätt att tappa bort sig i det där. Lite som när en är gravid med första barnet. Det enda jag kunde tänka på var förlossningen. Hur skulle det gå? Lustgas eller ej? Vilka smärtstillande skulle en ta och tänk om en spricker från A till Ö, hur blir det då? Även om förlossningen är något av det största så är det ju sen, när barnet kommit ut, det är ju då det börjar. Det nya livet!

Och nu inför inflytt i huset så har vi liksom hamnat i färg och kakelval, som om det är de största. Men det är ju bara en liten mini parantes i det stora. Att vi ska flytta! Bo i hus! På nytt ställe!

Så igår på lunchen drog jag med mig Morgan, jag hade hört talas om en promenadslinga kring vårt hus.

Lugna promenaden.

Vi var så stressade först, men när vi klev ur bilen och mötes av ett visst solljus där bakom diset, fågelsång och en fantastisk omgivning. Då gick det inte att sura över den där stressen.

Med leverpastej macka och kaffe gick vi stigen fram.

Trevlig liten bastu!

Trevlig liten begravningsplats där bakom vassen, på andra sidan sjön. Så fint för anhöriga att komma dit tänker jag.

Träden alltså! Träden!

Makalösa  villor vart än en vände blicken.

Vi fantiserade kring gamla släktfejder, så mycket historia här!

Och just därnere ligger vår närmsta badplats. Där en kan köpa nystekt strömming om sommaren.

Målet kändes plötsligt så tydligt och klart. Det är ju här vi ska leva vårt liv ju!

Det är här som Alva och Edvin ska ropa åt mig att inte släppa pakethållaren när jag lär dem att cykla, det är här jag ska plåstra om skrubbsår och avstyra syskonbråk.

Det är här som Morgan och jag ska gå hand i hand och följa barnen framåt i stort och smått.

Här ska livet levas, annorlunda från nu.

Det är ju det som är det stora!

Vasaloppet då och nu.

By Familj One Comment

Jag har tittat på Vasaloppet från tv soffan så länge jag kan minas. Mamma och pappas hjärtan har alltid klappat hårt för just längdskidor. När jag var liten tyckte jag det var hyfsat tråkigt att sitta en hel dag och glo på…ja på vad?  Snö  och snoriga skidåkare. Men jag satt ändå där och klippte pappersdukar eller roade mig med något annat pyssel.

Nu x antal år senare tycker jag det är sååå mysigt! Att krypa upp hela familjen i soffan, täcken, kuddar, frukost ( som sen blir lunch ) och heja på åkarna. Ja ok Wille och Love tycker det är kul i ca 15 min. Men Alva och Edvin hejade järnet.

Tittar ändå tillbaka på den lilla familj vi var när jag var liten. Tänk om vi vetat då att mamma och pappa skulle bo strax utanför Mora och vara engagerade i själva Vasaloppet. Pappa hjälper till och vallar skidor och mamma står vid målet och säljer sina handstickade tröjor, vantar, mössor m.m

Och när eliten for förbi Hökberg ( där min pappa vallar skidor ) då tittade Wille och Love upp från sina paddor och sökte intensivt med blicken. Inte efter någon av de där skidåkarna i täten, utan efter den där skidåkaren som är deras morfar och som kanske kunde komma med på bild.

Så fint att jag nästan blir tokig ju! Allt har mamma alltså stickat för hand!

Jag vill ju så gärna åka Tjej Vasan!

Nästa år kanske? Hoppas!

Jag sjunger trolldegens lov

By Familj One Comment

Vår lägenhet gror verkligen igen under veckan. Visst plockar vi mest hela tiden, men det kompenserar inte röran som uppstår.

Jag hade planer på att dra med barnen till Hammarbybacken men snön töade bort och tur var väll det. Det fick bli städ helt enkelt. Så jäkla trist, men känslan idag, när jag vakande, gick ut till köket för att göra frukost och diskbänken var skinande ren! Inte trampade jag på någon kvarglömd spagettirest heller. Avskyr kall pasta mellan tårna!

Trist igår men gött idag alltså.

Ok, inte bara trist. Vi gjorde trolldeg oxå!

Annars hade nog Alva och Edvin blivit helt tokiga på mitt städande. Här underhöll de sig i en hel timma! Jädrar vad mycket jag får städat på den tiden!

2 dl mjöl, 2 dl salt, 2 dl vatten, 2 msk olja.

Röra, röra, blanda, blanda, dega, dega.

Jag sjunger trolldegens lov!

Sportlovet då? Och inte längta bort mer.

By Familj 2 Comments

Wille och Love har ju haft sportlov. Men både Morgan och jag har haft fullt upp med jobb, så har inte funnits tid till att resa iväg någonstans. Plus att jag vill spara varenda krona till huset!

Annars brukar vi ju fara iväg på loven, och visst hade det varit kul med lite skidor någonstans uppåt i landet. Men just nu ryms det ingen resa.

Vi bor ju nära Hammarbybacken och när nu snön föll över Stockholm så drog vi oss dit en eftermiddag.

Jag har varje skollov längtat bort, bort från stan, till någon annanstans!

Nu längtar jag efter att inte längta bort.

Att få vara hem i vårt hus ett helt lov. Pyssla, pussla och dricka varm choklad.

Stanna på ett stället, på vårt ställe. Hemma!

Med vår framtida trädgård i sikte!

By Blomster, Trädgård 2 Comments

Visst hade vi en liten fadäs när det kom till sådjupet av vissa frön…..men skam den som ger sig!

Vi pysslade lite med blomstren igår.

Så väldigt trevligt!

Jag delade på basilikan och den fick komma i nya krukor. Det doftade ljuvligt!

Och den ynka lilla pelargonen som ändå klarat sådjupet, gav vi en egen liten, liten kruka.

Hur himla gullig får det lov att vara?

Titta så det växer och knakar i Alva och Edvins odling. Men är det smultron? Kanske Ami vet?

Vi väntar lite med att dela på dem. Tänker att de få växa till sig än lite mer, så att det klarar av att hanteras av treåringarna. Vi får se. Fortsättning följer……

Snart är säsong 2 här.

By Husdrömmen One Comment

Ja men visst! Snart är säsong 2 här, våra små filmer som vi gör i ett samarbete med Anabyhusgruppen som bygger vårt hus.

Vissa episoder är redan inspelad men några har vi kvar att göra. Och igår var första filmdagen.

Barnen tyckte det var lika skoj som vanligt. Jag pustar alltid ut när jag märker att det funkar. Hade barnen varit missnöjda hade det varit rätt svårt. Men när Love får på sig myggan ( micken ) då är som om det tänds en liten extra gnista. Jag anar en viss dramatisk ådra 😉

Notera att båda mössorna är mina!

Så mysigt att få hänga runt i huset såhär tillsammans!

Jag ville inte riktigt åka därifrån, vårt hem ju!

To bo continued…..

Drömmen om en katt!

By Drömmar 8 Comments

Ja men är det inte så att skaffar en hus så skaffar en katt? Eller?

Vi hade katt när jag var liten. Vi hade haft hund länge, men katten blev liksom mitt alldeles egna husdjur. Grålle! Ja först hette han Grållan, men vi upptäckte snart att det var en Grålle.

Jag gillar katter! De är ett så mysigt inslag i hemmet, oftast rätt självständiga och det tycker jag känns fint. Sen finns det ju ingen bättre musjägare! Jag är så vansinnigt rädd för gnagare, eller ärligt talat har jag som en fobi! Jag är uppvuxen på landet, det rasslade i väggarna och under diskbänken såg vi ofta muslort. Men katterna höll det alltid i schack!

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om vi fick in möss i huset och Morgan skulle vara bortrest så jag blev tvungen att jaga ut den själv……jag ryser så det gör ont i tänderna av bara tanken.

Så får nog bli en katt, som förhoppningsvis kan rädda mig ur en eventuell knipa…..

Men vilken sort?

Birma katten är ju vacker så det förslår! Men att plocka fästingar i den pälsen…….känns som ett heltidsjobb. Vi hade bondkatt och kanske att det får bli just en sådan?

Kolla in syrrans katt när den var bara ett litet pyre…..åh!!!!!!

Min systerson med katt. Myyyyyys!

Vi hade två katter till förutom Grålle. Minns när en utav dem var med ungar.

Jag vaknade en morgon och det var helt blött i sängen, var då kanske 12 år och trodde jag pinsamt nog kissat ner mig. Men så var inte fallet. Katten ( som jag inte mins namnet på ) hade fött sina ungar i mitt knäveck. De låg där och snuttade så fint och jag var och är så förundrad över att jag legat så stilla om natten och inte råkat rulla över den lilla familjen.

Ja, så om vi inte hade nog med drömmar om hus, hund, trädgård så kan vi även lägga till drömmen om en katt på listan 🙂

Ps här hittar ni veckans poddavsnitt https://play.acast.com/s/familjendahlalling/01236468-a842-44ea-8284-65b391e8d33b

Rosor på kinden och solsken i blick och kanske den största milstolpen!

By Husdrömmen No Comments

Ett husbygge kantas ju av en del milstolpar. En av de största är nog ändå att få visa barnen sitt kommande hem.

Igår var de så dags.  Bara Wille och Love denna gång. Husets trappor har inte kommit på plats ännu. Så via stegar tar vi oss upp och ner mellan våningsplanen. Mitt psyke klarar inte av att ha två stycken snart treåringar springa runt bland stup och verktyg….så det får vänta tills det är lite mer barnsäkrat 😉

Denna stora händelse! Barnen var så pirriga att jag vet inte vad. Eller ok, jag var kanske än mer pirrig 🙂

Jag höll i mig en smula. Ville liksom inte att min vulkan av lycka skulle ta överhanden. Jag vill ju ge dom plats att känna in alldeles själva. Men jag smög allt bakom och dokumenterade denna milstolpe!

Titta här och titta där. Ränna runt och känna in. Vart ser en himlen bäst? Var ska en framtida stjärnkikare stå. Skrivbordet, hur långt kan de vara, och plats för datorn såklart. Mycket att fundera över!

Och hur gör en när båda vill ha samma rum? Får kanske dra lott….. och sen byta rum efter hand. Det löser sig kanske nog…

När han står såhär och tittar ut! Åh, säger jag bara åh!

Vi gick ut och strax drog leken igång, sådär som jag längtat efter.

Träden tecknade sig så fint mot huset.

Moderlig som jag är så lät jag barnen krossa isen 😉

När de drar igång såhär som jag själv lekte som barn. Blir jag lycklig lätt och varm!

Rosor på kinden och solsken i blick!

Love sprang runt och sjöng ” Deeeen maaagiska trädgården!”

Och då består den nu allra mest av lera.

Men den är magisk! Att få vara på den här platsen tillsamman är magiskt.

Sen drog vi hem och tvättade skorna så det blev stopp i avloppet…..

Bra start på sportlovet ändå 🙂