Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

Kämpa på hej och hå.

By Familj One Comment

Igår längtade jag orimligt mycket till huset! Jag mådde inte helt hundra så någon parklek var inte att tänka på.

Men fyra rastlösa barn och en hängig mamma var ingen toppen kombo.

Vi startade ändå rätt mysigt med att göra pärlarmband.

Den koncentrationen alltså! 3 årsdagen närmar sig för Alva och Edvin och det är så mycket som händer, språk och tankar varvas med att testa gränser och hur hårt kan en slå sina syskon.

Det är så omvälvande stort, fint och alldeles utmattande att följa deras framfart…..

Bilderna representerar inte riktigt gårdagens dagsform. De bråkades så att jag helst av allt ville hålla för öronen och stänga in mig på toaletten. Tyvärr jobbade ju Morgan så någon inlåst mamma blev det inte tal om.

Men idag är ju en ny dag. En dag närmare flytt till hus. Bara månader kvar tills jag kan göra en sådan här, klättra på väggarna dag bättre. Då kan jag slå upp dörren och tjoa på barnen ” UT!!! KOM IN NÄR NI ÄR HUNGRIGA” sen kan jag hålla koll på dem genom fönstret. Först kanske de surar en stund, men strax drar leken igång. Kojor ska byggas, smultron plockas, knän ska skrapas och livet ska levas, annorlunda från nu.

Sen ska jag tjoa igen ” MAAATEN E FÄÄÄÄRDIG!” In ska de komma hela barnahögen, kanske har någon kompis anslutit och jag gör mer pannkakssmet så att det räcker till alla. Knän plåstras om, små barnamagar fylls med pannkakor och kanske får jag ett strå med smultron på. Jag drömmer mig dit och lägger gårdagen bakom mig.

Inte många knop.

By Familj One Comment

Jag var så övertygad om att jag åkte på magsjukan igår. Mådde så jädra risigt och hade riktigt tur att barenen var på bra humör utan att jag behövde anstränga mig. Drog inte många knop.

Men gå och handla var vi tvungna att göra ändå. Jisses vad det blåste. Fick håla stenhårt i vagnen och allt som låg under vagnen blåste bort just när vi kommit till rondellen. Så många gulliga medmänniskor som hjälpte oss jaga vagnens regnskydd och förlorade riskakor.

Vilken dramatik!

Får vi glass??????

Klart ni får!

Dramatiken i rondellen räckte gott och väl som underhållning för oss. Och sen var typ den Lördagen slut……

Inte många knop alltså, men idag känner jag allt att orken kommer åter. Men inte så att jag orkar mig ut direkt.

Får bli en pysselsöndag!

Himmelen igen, en kär vän och en bättre fredagkväll.

By Vänner! No Comments

Mår så fint idag! Hade en superduperhärlig fredagkväll igår.

Jag skulle möte upp en kompis och vi skulle gå och se ”Så som i himmelen” på Oscarsteatern. Morgan medverkar och jag har sett den en gång förr. Men den tåls att se igen och igen och igen!

Men först köpte jag blommor. Så mycket billigare att köpa på Konsum och så sätta ihop den själv, blev fint ju!

Musikalen i all ära, det var träffen med min kompis Caroline som fick mitt hjärta att så lite hårdare.

Jag har nämt det förr, men saknar att hänga med kompisar så mycket! Det har liksom inte hunnits med.

Men nu så! Vi har känt varandra sen gymnasiet. Så fint det där med vänner som sett flera utav ens åldrar tänker jag. Värdefullt!

Slutscenen är så stark och det är fint att få låta tårarna rulla en stund. Just i den där starkaste scenen så går skådepelarna sjungandes längst fram på scenen. De sjunger för full hals och det är fint att se Morgan i hans rätta element. Men just när han kommit fram så ser jag hur han sveper med blicken över publiken för att leta efter mig. Han hittar mig och jag ser att han inte kan låta bli att le. En mikrosekund och nog bara jag som såg. Men om jag inte grinade innan så brast det väll helt då.

Fint med kärlek minsann! Både till äkta hälft och kär vän.

En bra, bra Fredag helt enkelt!

Hälsade på huset igen!

By Husdrömmen 2 Comments

Jag tjatar nog nu, men oj, oj, oj så kul det är att se alla framstegen i huset. Skulle så gärna vara där vareviga dag, men får ju nästan bättre effekt, upplevelsemässigt när besöken blir mer sporadiska.

Men nu är alltså båda altandörrarna på plats! Wiiiihooooo!

Nöjda, så nöjda! Men visst måste vi allt gå in och titta oxå!

Ljuset, ljuset, ljuset!

Vi hade möte med elektrikern igen, vilket proffs! Det är ju oxå en sak som är så väldans kul med att bygga hus. Vi får träffa människor som är så kunniga och proffsiga inom sina arbetsområden. Vi frågar och de förklarar så att vi faktist fattar…..;)

Nu är det fredag och ikväll ska jag och titta på ”Så som i himmelen” för andra gången. Barnvakt är bokad och jag ska bara luta mig tillbaka och njuta av denna makalösa föreställning. Blir en bra start på helgen detta.

Ps, trasiga jeans får matchas med underställ och underställ får matchas med naglar!

Hur går det med sådden då? Och det där med våren….

By Blomster 2 Comments

Ja! Hur går det med sådden då? Vi frösådde ju för ett tag sedan, smultron, penseer och pelargon.

Just vid själva sådden var jag lite fundersam, vi följde beskrivningen och la först i frön, sen på med torvbriketter för att att sedan vattna. Men då kom ju fröna några cm under jorden…….smultron har ett sådjup på ca 0,1mm……

Mmmmmm gick ju sådär va…..men skam den som ger sig. Vi sådde om, dels smultron men även ampeljordgubbe. Och titta, titta! De har ju faktist kommit upp! Det tränade ögat kan nog oxå se att det har grävts en del…..vi var ju bara tvungna att se om något grott längst därnere…..inte heller så himla bra för växtligheten tänker jag. Men ibland blir en helt enkelt bara fööör ivrig.

Trots utgrävningar och vanskligt sådjup så har det ju faktist kommit upp en pelargon. Oj, oj, oj vad jag ska vårda den ömt! Tänk om den fick klara sig tills vi flyttar till huset. Kanske blir den en helt duglig krukväxt som får komma tillbaka år efter år och som ger en massa sticklingar….tänk om….

Basilikan har allt tagit sig bra, den delar jag nog på snart och sätter om i krukor. Himla fiffigt detta med att odla i vindruvsasken.

Och när vi sådde presenten till Alva och Edvin ( smultron tror jag ) så la vi lite bättre fokus på sådjupet….titta, titta de har ju kommit upp!

Får allt visa lite rejälare bilder av blomster oxå. Sprang förbi blomsteraffären och var tvungen att stanna till.

Jag har ju känt mig en smula fundersam över väderleken och i synnerhet klimatet såklart. Det bidde ingen vinter, men vad bidde det då? Jag har alls inte kunna njuta över spirande knoppar och fågelsång. Det har känts helt fel. Som om tiden hamnar bak och fram. Men så hörde jag någon prata om detta, och mena att vi måste anpassa oss. Vi måste såklart göra allt vi kan för att rädda vår jord undan klimathotet. Men om nu våren kommer tidigt så njut av den nu då! Kanske behöver vi börja odla än tidigare än förr. Kanske alldeles säkert måste vi anpassa oss!

Så är det ju, om jag inte njuter nu av spirande knopp nu, så kanske våren går mig helt förbi!

Ska tänka lite på det och kanske köpa hem en körsbärskvist trots allt. Våren är så flyktig, bästa att fånga den medan en kan…

Längta, längta, längta!

By Drömmar, Familj No Comments

God morgon Onsdag!

Detta med att längta pratar vi om i veckans poddavsnitt länk hittar du här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/5fe28fb6-772f-4e81-8299-efd705ce741c

Finns ju så mycket härligt att längta till. Tex cykeln! Här i stan har jag aldrig cyklat, har inte känts lönt, då det varit så otroligt mycket cykelstölder där vi bor.

Men på landet, dit köpte jag en cykel. Åh som jag längtar efter min cykel nu!!! Den står magasinerad i ett förråd bland alla andra skrymmande saker som ska få se solens ljus igen, så fort vi flyttar till huset.

Tänker på när jag var liten och vi tog fram cyklarna på vårkanten. De behövdes pysslas om. Däcken pumpas och kedjan oljas. Hur vårvinden fortfarande var kall, men suset i hjärtat när jag trampade fram på grusvägen var så varmt. Allt det fina som låg framför mig. Friheten i en cykel!

Jag längtar efter att cykla med barnen. Tänker sådär i skymningen i sommar när alla borde gå och sova. Då ska jag tjoa på barnen

” Vem vill cykla och ta ett kvällsdopp? ”

Gruset ska knastra under cykelhjulen.  Kanske är sommarkvällen lite kall. Men suset i hjärtat ska värma oss!

Längt, längt, längt!

Hej här är det vernissage!

By Familj No Comments

Igår var vi  inbjudna på vernissage på barnen skola!

Jag älskar, älskar, älskar att få gå och kolla in vad barnet sysslat med i skolan. Det blir så sällan att de berättar, jag frågar ofta, men när de kommer hem vill de prata om allt annat än de som de just varit i.

Och det kan jag förstå, men extra kul då att få en guidad tur!

Det har jobbats med perspektiv!

Efter avslutat vernissage var det någon som hoppade ner i ett rör och sen for vi hem och gjorde pizza. Sån där på rulle med färdig tomatsås, smidigare än smidigast!

Nu ska vi försöka fundera ut kring färgval i huset. Det blir en svårare nöt att knäcka, hade liksom glömt bort just det valet, men de börjar bli dags nu…..hmmmmmm…..

En perfekt stekyta och en tulpaninstallation.

By Familj, Trädgård No Comments

Bra Söndag fick vi till! Ibland tycker jag helgen glider mig ur händerna, pannkakorna går sönder, mjölken har surnat och alla i familjen har konstant skav.

Men denna Söndag fick pannkakorna en perfekt stekyta!

Alla var på bra humör hela helgen! Alltså wow!!!!

Jag pratar ju med barnen en hel del om vår framtida trädgård. Vi frösår ju en del och drömmer oss bort. Igår ville vi inte drömma mer utan testade att skapa en liten trädgårdsinstallation. Eller ja, Alva och Edvin stod för trädgårdskunskaperna.

Ja men ni ser ju! Det är ju som om hon inte gjort annat! Min farmor hade blomsteraffär och min faster utbildar sig i detta nu till Florist. Så hon har det i generna!

I botten hittar vi gamla vindruvor toppat med uttjänt tulpan. Blev som en slags återvinning, innan skapelsen hamnade i Bokashin ( minus flaskan såklart )

Det är så fint och hänga med barnen så, på deras villkor. Sitta bredvid och inte lägga mig i, annat än att jag dokumenterar. Och det är ju det fina med att blogga, att jag dokumenterar på ett annat sätt än förr. Denna tulpaninstallation blir men än ett flyktigt minne. Den stunden finns kvar.

Stor kram och hoppas ni får en fin start på veckan. Jag ska försöka ta med mig denna betraktar känsla in i den här måndagen och inte rusa på så förtvivlat.

Innanför och utanför!

By Familj, Tvillingarna 2 Comments

I Februari 2017 så kunde jag inte se mina fötter, hade inte sett dem på ett bra tag faktist. Jag funderade så ofta på hur det skulle gå, hur skulle det bli när de kom ut till oss?

Hur i hela fridens namn skulle jag orka????

Kände ju redan då stark kärlek, men kunde inte greppa eller förstå det stora i att de var två.

Nästan 3 år senare tar jag denna bild ( igår )

Nu är dom utanför, fast leker inuti. Favoritleken är att krypa in under min tröja, leka att det är en bil. Oftast är dom sin mormor och morfar som har med sig två hundar oxå……

Visst startade morgonen tidigt, 5.30 drog de igång ( så har de flesta mornar sett ut de senaste 3 åren ) . Men sen när de fått i sig frukost så lekte de så fint tillsamman och jag kunde dricka en kopp kaffe och titta på Mandelmans på play.

Tänker på min oro, då för 3 år sedan och hur allt rätade ut sig när de kom ut. Hur självklart det är det är två!

Innanför och utanpå, så fint att de är två!

Maror och altandörrar.

By Husdrömmen 2 Comments

Natten till fredagen hade jag en riktigt läbbig mardröm. Jag ska inte bli för detaljerad, men jag tappade alla mina tänder och de liksom sprutade ur min mun. Jag vaknade med handen som i kramp kring munnen. Har hört att det där är en klassisk dröm, som många drömmer när de känner att kontrollen går dem om intet.

Visst kan jag känna igen mig där. Många bollar som skall hållas i luften just nu och jag famlar en del.

Jag och Morgan bestämde oss för att fara förbi huset på lunchen. Försöka låta nattens maror dra förbi.

När jag rattade in på vår gata ( Yes jag körde bilen! Jobbar ju på att överkomma min skräck för vår bil…..eller ja, alla bilar….) så jubelskrek jag. Våra altandörrar har börjat komma upp! Wihoooooo vilken känsla!

Jag gillar den grå färgen så mycket!

Lite osäker på om jag visat baksidan av huset förr? Men här har vi henne!

Vi gick in för att mäta lite. Behöver ju fundera ut en del kring möblemanget!

Ljuset som flödade där inne var makalöst! Och jag tänkte återigen på hur det kommer vara att leva där. Titta ut genom dessa fönsterdörrar och faktist bo därinne!

Gick ut och vilade mig en stund längs husväggen. Lyssnade på fåglarna och kände ljuset mot min kind. Lät den där mardrömmen dra förbi. Jag ska vara snäll mot mig själv, stanna upp och acceptera att jag hinner inte allt. Det ordnar sig. Det blir bra!

Och efter att jag trampat igenom några frusna vattenpölar ( äääälskar ljudet!!! ) så for vi hem igen. Jag längtar tills jag kan vara där lite längre. Nu blir det så hastigt, över lunchen bara. Men jag ska allt se till att få lite tid, ta med kaffe i termos och kanske en ostmacka. Har sett ut en perfekt stubbe, där ska jag fika och lyssna fåglarna, andas lugnt en stund. Det blir bra! Det ordnar sig!