Anna-Maria

Vi vill försöka göra flytten till våran ”övergångslägenhet” så smidig som möjlig. Så häromdagen åkte vi dit hela högen för att visa barnen. Spana in området. Barnen jublade när de såg att vi kommer bo jätte nära en hamburgerrestaurang och jätte, jätte nära en godis affär.

Roligt och se hur dom tog sig an vårt nya hem, alla på olika sätt.

Det gäller att känna in väggarna.

Funkar köket för lite breakdance?

Mäta måste man oxå göra såklart!

Alva rusade runt överallt och testade alla farligheter direkt. Satte på ugnen, klättrade upp i fönstren, försökte klättra över balkongräcket. Då fick jag panik och vi gick in.

Love hitta många, många bra kurragömmaställen och Wille såg att det fanns bra plats för skrivbord till datorn. Själv spanade jag in fönsterbräden, riktigt bra plats för blomsterkrukor.

Edvin hade inte lika lätt att bli charmad av lägenheten. Satt mest i knät. Vi får ta det lite långsamt.

Det blir bra det här!

Nu går alldeles strax flytten från vår lägenhet där vi bott i 10 år. Mot våran ”övergångslägenhet” som vi hyr medan huset byggs. Vi går ju mot något som är fantastisk och kommer bli så bra. Just nu är det lite bökigt, men målet är så fint!

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan om hur det blir för barnen. Alva och Edvin är ju för små för att på riktigt förstå. Det blir ju mer en förändring när vi står där i nya lägenheten, att inse att det här vi kommer bo. Wille känns ok, finns det Wifi så kan han bo nästan var som helst.

Men för Love är det knepigare. Jag har fått hämta honom några gånger från skolan. Helt otröstlig.

Han har gråtit och gråtit och när tillslut tårarna slutat rinna så har han sagt.

” Mamma nu ser du inte mina tårar längre, men de fortsätter rinna på insidan! Kan mitt hjärta dränkas av alla tårar? Drunknar mitt hjärta nu?”

Han sätter ord på just det där. Precis så det känns när allt gör ont av ledsamhet.

Jag tröstar och pysslar om, vaggar och vårdar. Tänker att det enda en kan göra är att låta ledsamheten få ta plats.

Sen kan vi förbereda oss, kolla in området såhär lite inför, vart kan man köpa lördagsgodis tex. Snart sitter vi där i soffan med munnen fulla av karameller. Tröstekarameller!

Det kommer bli bra, men nu får vi vara ledsna en stund. Han kommer förstå det jag redan vet. Hemmet sitter inte i väggarna. Hemmet sitter i oss. Bara vi har varandra! Det är ju i det vi har i oss, det som finns emellan oss. Det är det som är vårt hem!

Jädrar vad det kan skava att samla ihop alla pinalerna och flytta, samtidigt som allt annat pågår i en rasande fart. Jag springer så fort jag kan och ändå hinner jag ingenting. Jag ökar farten men allt går bara långsammare.

Att tima flytten med en redig pms är väll inget jag hade valt om jag hade haft en chans att påverka. Men så står jag där svettig, stressad, arg och ledsen om vart annat. Alla oförätter blossar upp och när Morgan råkat få med sig mina hörlurar till jobbet kokar jag över. Allt blir för trångt. Jag får inte plats i mig själv längre.

Men det är då vi gör det! Vi sluter en pakt. Istället för att fastna i allt det där svettiga tröttsamma tjafset, så lägger vi ner. Det är inte just den här veckan vi ska dra igång något bråk. Detta är veckan vi ska vara extra snälla med varandra. Fast tiden är så knapp, så är det till parken vi ska gå, fast vi inte hinner så är det glass vi ska köpa!

Tjafset de får vänta, och kanske, när det är dags att vädra ut, så är allt redan bortblåst och det där som var så stort, att jag inte hade mina hörlurar, det kanske inte var så farligt ändå…. Kanske var jag bara rädd, rädd för allt det nya.

Men håller vi i varandra nu så går det ju bra!

Förutom att pakta så har vi  ju även poddat! Länk till veckans avsnitt hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/4095e58b-fb3b-45c5-8215-8b4fa52b3312

Trevlig lyssning!

Det kändes först lite vemodigt när vi bestämt oss för att fira Midsommar i stan. Men när jag på midsommarmorgonen gick en promenad och såg alla småstressade föräldrar som packade in griniga ungar och alldeles för mycket mat i bilen, så log jag lite i smyg. Detta har varit våran familj i så många år, nu orkade vi inte och jag kände mig så nöjd med det.

Så nöjd att jag till och med fick till en krans, eller jag pillade in lite blommor i flätan. Blev fint ju!

Och när syrran kom var jag superpepp! Kolla in den flexade foten!!!!!

Så himla bra upplägg. Syrran hade gjort köttbullar och jansson. Och jag stjälpte upp lite sill i någon skål. Ungarna fick tacos. Alla nöjda! Och minimalt med jobb!

Efter maten kan det ha varit så att jag lurade iväg alla ( förutom Morgan, Alva och Edvin, de fick dispans och vilade nöjda hemma ) till Mosebacke terassen. Det utlovades nämligen midsommarfirande där med lekar, ansiktsmålning, musik, resning av midsommarstången. Allt detta till den strålande utsikten över ett grönskande Djurgården och inloppet till sommar Stockholm.

Eeeeehhhhh, alltså den där utsikten blev det inte så mycket me. Så galet mycket folk! De andra i mitt sällskap ville bara därifrån, men de var så snälla och stannade kvar tills den där lilla stången restes i fjärran.  Och till tonerna av små grodorna gick vi därifrån.

Vi bestämde oss för att ta en promenad på Söders höjder istället! Inte fy skam det inte!

Detta konstverk har gått mig helt förbi! Så coolt!

Blommor och en syster!

Charmen med Söder, fint och gräsligt i en salig blandning. Obs! Syskonbarn och Cornelis = fint! Lurvig soptunna = gräsligt!

På hemvägen kan det ha varit så att jag råkade säga ” Ni vågar aldrig gå igenom fontänen!”

Dom vågade visst!

Ja, så himla bra det blev. Minimalt med fix och maximalt med umgänge! Precis vad vi behövde!

Godmorgon midsommar!

Sitter och inväntar att syrran med familj ska komma hit. Kanske ska jag försöka få till en krans trots allt. Kavringen har jag inte bakat i år. Tänk vad mycket snabbare det går att köpa än att dra igång ett bak!

Ännu är det några dagar kvar innan semestern drar igång för oss och så ska vi ju bara flytta lite oxå….

Drömmer mig bort en stund, till när flytten är klar, när vi kan pusta ut och gå in i viloläge.

Om det är något jag önskar i sommar så det detta. Ungar som har fått hela sommaren över sig, lortiga, svettiga och med glass i mungipan.

Och att jag får möjlighet att säga mera JAAAA än NEJ!

Det är ju just dom här stunderna som värmer mig när vintermörkret lägger sig som ett tungt täcke över hela familjen.

Bilderna är från förra sommaren. Jag har just kommit hem från en liten joggingtur och blir överfallen av mina stora killar. Vi hamnade i någon slags skrattattack som inte gick att komma ur. Jag skrattade så att jag fick ont i magen. Inte för att någon sa eller gjorde något särskilt skoj. Mer för att det är så jädra gött att leva och få vara tillsammans!

Jag behöver inte mer än så! Ge mig glass och lortgrisar så är jag väldigt nöjd.

Glad Midsommar!

Tiden rusar fram just nu, och imorgon är det redan midsommarafton!

Planen var att vi skulle fira ute på landet tillsammans med syrrans familj. Det är ett så superfint midsommarfirandet därute i Sjöskogen!

Men igår var Morgan ute från kl 07-20 och gjorde i ordning inför försäljningen. Det är städat, besiktigat och fotograferat. Varenda vrå är piffad. Skulle vi åka ut dit idag skulle det ta 5 minuter och stället är upp och ner igen.

Vi ska ha visning nästkommande söndag, så vi beslutade helt enkelt att låta landet fira midsommar utan oss. Sorgligt, men vi mäktar helt enkelt inte med städet och allt fix som det innebär att inta en stuga igen. Som vi dessutom inte ska ha kvar.

Men jag tänkte ändå att vi skulle kunna titta lite på hur forna midsommaraftnar har sett ut i Sjöskogen vårt älskade landställe.

Första midsommaren därute var oslagbar. Inte att vi gjorde något särskilt. Men det var vi och vårt lilla hus och sommaren!

I denna ljuva sommartid!

Med åren utvecklades vårt firande till häng med både grannar och familj.

Love höll tävlingsandan högt!

Vi började fira med syrran och hennes familj. Det faller sig nämligen så att flertalet ungar fyller år i Juni, så ypperligt tillfälle att fira ännu mer!

Kransarna jag gjort vinner inga priser, mer att jag rafsat ihop och det blir som det blir.

Men en krans måste jag göra!

Imorgon får vi midsommra oss i stan. Så får det bli! Undras hur det blir med kransen bara?

Men viktigast ändå, är att syrran och hela konkarången kommer hit! Det passar mig perfekt! Tacofest till ungarna och kanske någon liten sill till mig.

Önskar er en riktigt fin midsommar!