Anna-Maria

Godmorgon! Ska strax iväg med alla barnen till skolan, sen bär det av till ” Efter tio med Malou ” Pirrigt värre ju!

Vi ska prata om våran podd! Så kul att hon lyssnat och vill veta mer.

Igår spelade vi in ett nytt avsnitt. Jag är faktist helt poddfrälst nu. Det är som om vi skapar vårt eget lilla universum i en timma eller två. Vi landar i något som känns vi! Våran producent Camilla guidar oss så fint framåt.

Vi stod någon sekund i solen och andades något andetag innan vi drog igång inspelningen.

Vi ser ju nästan så där ”glowiga” ut som alla pratar om. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad det är. Men visst är det vissa krämer och smink som gör att man liksom får ett fräscht blänk i hyn?! Ingen av oss har nyttjat någon kräm. Däremot har vi stresslämnat fyra barn som varit vakna sedan kl 05. Bara det lämnar en härlig blank svetthinna över facet. Både billigt och återfuktande.

Det är oxå så fint att sitta mittemot Morgan och dryfta allt det där vi inte hinner när pannkakor ska stekas, tvätt ska tvättas, blöjor ska bytas och allt det där som bara måste funka.

Den här poddstunden blir som lite romantisk!

Och där simmade Morgan ur bild.

Håll tummarna för mig nu! Att inte tunghäftan sätter in. Att jag ändå lyckas förmedla något av värde.

Kram på er!

Godmorgon måndag. Vi fortsätter med den stående punkten ” Veckan som gick ”

Jag gick förbi dessa jordgubbar på Götgatan, solen låg på och det luktade starkt av sommar. De tidiga jordgubbarna brukar ju inte lukta, smaka så värst mycket. Men här var det smaksensation! Efter fadäsen med påsktårtan tänkte jag mig en revansch, är ju långt till midsommar men om man skulle slå på stort med en jordgubbstårta då. Om ingen äter upp ingredienserna innan vill säga.

Jag har föresten hört talas om smulgubbar, visst är det jordgubbar som smakar som smultron?! Vore kanske något att odla på vår tomt. Måste undersökas!

Det är oftast så himla mysigt med syskon. Men ibland blir det bara för mycket.

Just nu är Alva och Edvin på Love hela tiden, han har verkligen inte en lugn stund. Tur det finns lås på toan i alla fall. Här låser han in sig när han vill läsa sin bok ifred.

Den här bilden kan man ju nästan tro är arrangerad, att jag satt dom där med varsin Alfons bok för att få till en gullig bild. Men icke, dom gör ofta såhär, kryper upp tillsammans och läser.

Fast roligast är lampan förstås!

Det är bra drag i dom här.

Hjälpredorna.

Jag har varit förkyld så himla länge men tillslut klarnade det upp och jag tog mig till träningen. Det är så galet tungt att komma igång igen. Tur jag har Oscar som guidar mig så jädra proffsigt. Målet är att kunna göra såhär. Men det är långt kvar, väldigt långt!

Det blev fredag och Pizzan klipptes i vanlig ordning.

Jag hintade ju om att det var något som gjorde mig så nervös att jag var tvungen att lugna mig med klänningsköp.

Vi ska gästa Malous program efter tio på tisdag. En del av mig är lugn och glad och tycker att det är ju ett ypperligt tillfälle att prata om vår Podd som vi ju gillar så mycket. Den andra delen av mig vill helst bara sätta mig längs inne i garderoben, gömma mig där och inte komma fram förens kusten är klar. En del av mig har lätt för att prata fritt, den andra delen är jätte blyg och kan låsa sig i värsta tunghäftan.

Spännande och se vilken del av mig som tittar fram på tisdag…..

Kram på er och hoppas ni får en lugn fin vecka.

Tack!

Är så tacksam över att ni både lyssnat på podden, men oxå att ni lagt ner tid på att skriva så snälla kommentarer. Både här, på Insta och FB.

Vi tycker det är så roligt att dela med oss till er! Och att ni delar med er tillbaka!

Som sagt, ni får gärna ställa en massa frågor och lämna förslag på ämnen som ni önskar att vi tog upp i podden. Högt och lågt allt är välkommet!

Vi tycker att vi har världens bästa följare! Önskar er alla en riktigt fin helg!

Tusen tack från hela familjen Dahl Alling.

I söndagskväll medan jag pratade i telefon med syrran så förberedde jag barnen på att, nu får vi gå och lägga oss i tid, imorgon är det skola igen. Nääää sa syrran det är röd dag imorgon….VA? jag fattade ingenting och var helt dagvill…

Barnen jublade och det var bara att poppa popcorn och dra igång påsklovets fjärde myskvällsfilm.

Måndagen startade med att Morgan var matförgiftad, kanske var det marsipankycklingarna som ville ut….

Men på eftermiddagen klättrade alla på väggarna, så det blev en park igen. En kan ju undra om vi inte gör något annat än att ränna runt i olika lekparker. Nej då, helst sitter i varje fall våra stora barn framför någon slags skärm. Så hur trötta vi än är så måste vi jaga ut dom.

Vi längtar väldigt mycket efter trädgård nu!!!

Denna gång besökte vi Anders Franzens park i Hammarby Sjöstad, ett litet skeppsvarv i miniatyr.

Morgan menar att jag varit här förut. Jag har absolut inget minne av detta!!!!  Men tydligen har han vallat runt mig här då jag var gravid med Alva och Edvin. Inget minne…..tror han hittar på! Jag minns det som att han kom hem och visade bilder på telefonen vart dom varit…..Hmmmm minnet går visst isär igen.

Wille kör parkour på taken i vanlig ordning. Jag försökte hålla nerverna i schack och inte tjata allt för mycket om att vaaaaaar fööörsiiiiktiiiigt nuuuuuu….

Starta moooootooooreeeeernaaaaaa…..

Alva gick sin egen väg som vanligt. Mot ännu en cykel.

Nu känns det som om vi gjort lekplatserna för ett tag.

Trots att vi är två vuxna, så är det en smula rörigt att hålla koll på fyra barn. Tur att Wille och Love är så himla snälla och följer sina småsyskon överallt, särskilt uppför små trappor. Där hade jag fastnat om jag försökt.

Kram på er kära läsare och ha en fin dag!

Premiärdag för vår podd! Pirrigt värre ju! Klicka på länken för att lyssna. https://play.acast.com/s/familjendahlalling/forstadejten-berattelsengarisar-

Hur var det nu igen vi träffades?

Jag har ju en väldigt tydlig bild, men är det så att minnet går isär? Och vad är det som kan lägga lite frost på relationen? Lyssna så får ni veta.

Fotograf till bilden nedan är Melinda. Hon hade födelsedagsfest och det var där jag och Morgan träffades första gången. Just vid det bordet, mitt bland sus och dus.

Minns ju precis min prickiga klänning och hans ljusbruna skinnjacka. Magi i en gatlyktas sken.

Det var där det började. Om någon då hade sagt att vi 11 år senare skulle ha 4 barn tillsammans…….

Kanske hade jag inte blivit så förvånad ändå. Visste ju direkt att vi hörde ihop. Även om resan mot vårt gemensamma liv var en smula brokig.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter!

Tillbaka till favoritparken. Bryggartäppan!

Wille klättrade mer ovanpå husen än inuti. Vi läste på om sotarpojkarna rös längs med ryggraden.

Alva och Edvin upptäckte att man kunde leka inne i husen. Såklart sitter alla prytlar fast, annars skulle dom väll försvinna tvärt.

Nu drömmer vi om en lekstuga till vårt hus. Med grejer man kan greja med.

Kiosken var öppen!

Mitt gäng!

Tillslut blev det dags att gå hem. Vi mutade barnen med en andra glass, blir liksom roligare att åka vagnen då.

Älskar mutor!

Tjosvejs så var det ny vecka! Jag fortsätter på min ”veckan som gick”. Så vad hände egentligen?

Förutom att jag varje dag stannade utanför Gunnarssons konditor och dreglade i fönstret, så försökte jag vänja mig vid våren. Vända ansiktet mot solen och förstå grejen.

Jag fick till en promenad med Wille. Bara han och jag under en klarblå himmel!

Fick hela Fortnite grejen förklarad för mig igen. ( fattar fortfarande inte riktigt… )

Det vart påsk och det letades ägg. Denna gång la jag dom helt synligt. Tydligen var det de bästa gömstället någonsin….

Love hade önskat sig en hund i påskägget. Blev ett påslakan istället, funkade det med.

Fast det roligaste var ändå såpbubblor.

Vi var ruskigt förkylda men försökte påska till oss efter bästa förmåga.

Alva hittade utklädningslådan.

Det stora påskracet

Jag hade stora planer på att baka en påsktårta. En mäktig chokladpjäs toppad med de finaste marsipankycklingarna. Jag hade ju dreglat så efter just marsipan. För dyra pengar hade jag inhandlat små marsipankycklingar, jag slog även på stort och köpte hönor till, som liksom skulle stå runt och vakta på de små kycklingarna. Vilket mästerverk det skulle bli! Och tänk er barnens ögon när dom fick se mästerverket. För att inte tala om Morgan, sockergrisen himself. Var ju tänkt som en fin överraskning helt enkelt.

Jag tyckte jag hade gömt marsipanen så väl.

Men när jag kom ut efter att ha nattat Alva och Edvin så satt Morgan så nöjd i köket. Spåren efter kycklingarna var så tydliga. Gula marsipansmulor i skägget. Han suckade så glatt och sa. ” Vet du jag hittade något så gott i skafferiet, jag åt upp allt på stutts……

Det bidde ingen tårta, de bidde en sur mamma. Surheten höll i sig ända till nästa dags lunch. Se hur surt jag liksom kastat upp laxen på tallriken.

Smaklig spis!

Morgan försökte hålla humöret uppe och lekte tåg, jättemycket lekte han tåg.

Edvin har gått för länge sen. Tror skammen över kycklingarna satt kvar och så även Morgan.

Ärligt talat så har den här veckan sugit musten ur oss. På olika sätt. Jag hittade Morgan sovandes lite överallt.

Såhär summerar vi nog veckan bäst i bild.

Jag hoppas ni hade en fin påsk med massor, massor av marsipan.