Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

Dags att plocka undan vintern?

By Familj No Comments

Det absolut roligaste Alva och Edvin vet är att dra fram alla vinterns vantar och mössor.

Dom testar mössor, sätter på sig stora vantar och sen springer dom runt och skriker ”krabba, krabba, krabba” för att senare använda förvaringskorgarna till båt.

Tur dom har storebröder som kan ge fart på havet.

Det är väll egentligen dags att plocka undan vintern nu va? Är ganska trött på att snubbla över tumvantar. Men dom har ju så kul! Väntar nog lite till.

Och ratta gärna in P4 radio Stockholm strax efter kl 09 idag! Då ska jag och Morgan gästa Josefine Sundström och Henrik Olsson för att prata om våran podd! Kul, pirrigt nervööööst. Det där med direktsändning alltså…..Phuuuuuuu!

Bitterljuvt!

By Familj, Trädgård 2 Comments

Landet måste säljas, så enkelt är det. Att ha två hus funkar varken ekonomiskt eller tidsmässigt. De senast åren har landet känts mer som en börda. ( För mig i alla fall. ) 5 veckor om året är det ren och skär magi, men övriga veckor blir landet något som inte hinns med. Något som skaver.

Men! Det kommer ändå göra ont. En bitterljuv svidande smärta. Ni kommer få ha lite tålamod med mig här.

Jag älskar tiden vi har haft på vårt landställe!

Springet i benen och en fjärils vingslag.

Kusinhäng och ljumna kvällsbad. En kvast i en tall.

Min älskade tacksamma blomsterrabatt, som gett mig både fästingar, skrubbsår på knäna och ett glödande trädgårdsintresse.

Men det blir en sista sommar! Vi ska verkligen suga musten ur det sista landet hänget. Och när jag tänker på våra fina grannar därute, som blivit så goda vänner, ja då känns det allt annat än kul.

Bitterljuvt är bara förnamnet.

Ingen blyg liten viol och krokade armar, nytt poddavsnitt ute nu.

By Familj No Comments

Vi hade poddmöte i måndags med våra fina producent Camilla. Planerade framtida avsnitt.

Vi har såååå roligt och Camilla är så fantastiskt, en sån där människa man alltid vill ha i sitt liv, som är bra för en helt enkelt.

Man ser ju att vi har en bra kemi.

Vi riktigt gosar våra huvuden samman. Som om själva frisyrerna omfamnar varandra.

Igår morse kände jag det, det där bekanta kliet i hårbotten. NEJ! Det är inte löss tänkte jag, här gäller det att förneka in i det sista. Jag sneglar på Wille och ser att händerna far fram och åter i skalpen. Försiktigt viskar jag ” Wille kliar det lite i dit hår ” Som om jag tror att min försiktiga viskning ska ge mig ett svar jag vill ha. Att NEJ det kliar inte.

Tyvärr var det inte så!

Tyvärr hittade jag en lus i mitt eget hår och det var inte någon blyg liten viol. Det var kungarna av löss jag mötte. Okej jag överdriver kanske lite nu, vi utbytte inte någon blick eller så. Men känslan…..

Tur ändå att en varit med förr, hade en del grejer hemma från förra omgången.

Jag överdoserar gärna lusmedlet så det rinner sådär härligt nerför nacken och även ner i pannan. Får sånt gött glow!

Hur mycket lusmedel man än använder så upplever jag att det är på kamningen det hänger. Kamma, kamma, kamma morgon middag kväll.

Kammen är min bästa vän idag! Och medan jag arbetar mig igenom hårstrå för hårstrå på alla familjemedlemmar så tänker jag lyssna på vårt senaste poddavsnitt ”kroka arm” Vi lyfter ämnet våld i nära relationer, vad kan man göra när man ser och hör? Men oxå om att något är förändrat, att det rör på sig, det händer något. Det finns hopp! Länk hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/krokaarm-vadonskarniattnagongjort-

Vad ska vi göra i sommar och en Greklandsresa

By Familj, Semester 4 Comments

Vad gör vi i sommar?

Vi har inte hunnit tänka så mycket på det. Men ett är säkert, vi ska på bröllop hos bästisar i Göteborg ( längtar! ) och en tur till Kvarntorpet hoppas vi på ( längtar) En sväng till Dalarna där mamma och pappa bor ( längtar ) Resterande del kommer vi nog spendera på landet. Sista sommaren innan försäljning. Bitterljuvt så det förslår!

Men låt oss titta tillbaka på förra sommaren. Då åkte vi till Grekland.

Är ni galna sa folk, åka långt med fyra barn, varav Alva och Edvin var dryga året. Incheck flygresan, busstransfer vänta på bagaget och allt det där.

Men jag var övertygad. Året hade varit så hysteriskt intensivt, jag var så trött att jag hade svårt att förmedla den enklaste mening. Jag ville bli varm, jag ville slippa laga frukost, lunch och middag. Jag ville bort!

Ja, absolut resan var väll inte direkt bekväm men det funkade. Jag ammade konstant så di små var nöjda. Wille och Love körde paddan så det var lugnt.

Väl framme installerade vi oss och våra stora gick iväg på sina barnklubbar. Vi hade bokat barnvakt även för Alva och Edvin, men jag var osäker på om jag ville lämna bort dom, vi hade aldrig haft barnvakt till dom innan. Det handlade bara om 2h men ändå…. Jag träffade barnvakterna och dom var så fina! Hade små mysiga aktiviter ordnade, så jag skärpte ihop mig och lämnade över barnen. Självklart slog jag mig ner i en solstol precis runt hörnet, bara utifall….

När jag gled ner i solstolen utan barn så var de som om alla tankarna kom i kap mig.  Hela världsläget ramlade över mig. Donald Trump, Sverigedemokraterna, miljöförstöringen och skammen över flygresen vi gjort som inte direkt bättrat på läget.

Jag satte på mig solglasögonen och lät tårarna rinna.

När jag grinat klart skärpte jag ihop mig igen. Jag hade ju velat hit så länge. Och långsamt, långsamt tinade jag upp. Hela familjen tinade upp. Som om värmen gjorde oss lite snällare, lugnare. Ljuset alltså, ljuset!

Visst hade jag sett fram emot strandhäng, ha, ha, ha, skrattar gott åt det. Vi besökte stranden en gång men beslutade ganska snabbt att skulle vi alla komma levande därifrån så var inte stranden något för oss. Vågorna stod ganska höga. Ingen av våra barn var sugna på att sitta lugnt i sanden och bygga slott. Alla ville hoppa i vågorna. När 3 av fyra barn inte kan simma så är det bara att inse att två vuxna inte räcker till.

Det fick bli poolen för hela slanten.

Middagarna då? Hur gjorde vi då? Jag får nog börja med att förklara att ingen av våra barn sitter särskilt länge vid matbordet. Särskilt inte de två ettåringarna. Vi la upp det såhär. – Morgan underhöll alla barn medan jag hängde på låset på restaurangen. När de öppnade kastade jag mig in och valde ett stort bord i skuggan. Sen gick jag och hämtade mat till Alva och Edvin samt mig. Vid det här laget rullade Morgan och hela barnaskaran in. Jag börjar mata di små samtidigt som jag själv slevar i mig fetaost och tsatsiki. Morgan tar mat till sig och hjälper Wille och Love att lägga på pommes och ketchup. ( På riktigt, pommes och ketchup i två veckor, lunch middag kvällsmat ) Morgan börjar äta och ungefär där bryter di små ihop. Jag tar dom till rummet och ammar dom till sömns. Morgan och pommeskillarna kommer tillbaka. Nu sover Alva och Edvin och är jag inte helt mätt så går jag tillbaka till restaurangen och slevar i mig dessert. Mys.

Orakade armhålor, en utsliten amningsbh som tappert försöker omfamna den utnötta barmen. Jag ser ju att jag varvat ner. Blicken är inte stirrig och irrande längre. Den har mjuknat och jag har efter ett omtumlande år landat.

På kvällarna när di små somnat så gick Wille jag och Love tillbaka till poolen. Den stängdes kl 20, så det var bara vi där.

Vi kände oss supermodiga som trotsade regeln. Eller ok jag kände mig modig, jag vill allt som oftast göra rätt och riktigt

( så tråkigt ) . Men Wille och Love tyckte jag var hur cool som helst och jag njöt av det, och sög i mig av deras närhet. Den största delen av året hade all min tid gått till Alva och Edvin. Så att få den här kvällsstunden tillsammans bara vi tre kändes för mig helig!

Morgan gullade sig i vanlig ordning

Terrassen till vårt rum var verkligen helt perfekt, alltid skugga och inhängnad. Det kanske var där vi hängde mest

Att resa med fyra barn är inte  semester i den bemärkelsen att man som vuxen kan ligga och slappa på stranden. Men det är tid tillsammans. Just precis som vi vill ha det!

Här vilar jag min näsa en stund.

Veckan som gick och en hoppande konstnär.

By Familj No Comments

Godmorgon måndag! Visst var veckan som gick lite konstig?! Röd dag mitt i veckan gjorde i alla falla oss helt dagvilla.

Men vi startade förra veckan med att bli smygfotograferade av våran fina vän och producent för podden Camilla.

Låt oss se hur förvåningens ansikte ser ut.

Vi satt i godan ro och inväntade kaffebeställningen. Vi skulle möte Camilla 10 minuter senare i studion.

Men kolla in mig när jag upptäcker Camilla!  Vad gör jag? Hur gör jag? VEM är jag?

Jag upptäcker alltså Camilla 10 minuter före utsatt tid! Vilken chock! Jag ska erkänna att jag blir lite rädd för mig själv ibland….

Vi var lite stissiga inför tv-intervjun och använde bilen som frukostbord.

Det var ju 1:a Maj och mitt hjärta bankar alltid extra varmt och rött just den dagen. För alla som gick före. Känner tacksamhet! Hade en hel massa planer på att gå i tåget osv men vi var helt enkelt för trötta. Alva fick bära fanan med mitt hårband istället.

Sen tickade veckan på som vanligt. Med bla  blomsterdekorationer.

Love var förkyld och fick vara hemma. För sjuk för att gå till skolan men för frisk för att vara helt stilla. Måste säga att jag tyckte det var supermysigt! Alltså inte att han var förkyld, men att få vara bara han och jag! Guld värt!

Jag fick ett så himla fint foto på Wille från skolan. Dom hade besökt Waldemarsudde konstmuseum och utställningen ”Med färg för ögonen!”Fått en guidad visning och sen stått i parken och målat, staffli och ”riktiga” färger! Så himla bra styrt av skolan tycker jag och älskar bilden på Wille. I målarrock hoppandes in i våren.

Ska försöka ta med mig den där känslan in i den här veckan.

Önskar er alla en fin måndag!

Vad är det som händer i hallen?

By Familj 6 Comments

För ett tag sedan så gjorde jag ett inlägg här om det där som bor under soffan. https://anna-maria.se/det-som-goms-i-sno-kommer-fram-i-to/

Jag tänkte att vi idag skulle besöka våran hall. Välkomna! Här tycker jag ändå att vi verkligen har fått till det.

Jaha! Det var där brödkaveln var! Så bra, bland glassrester, sopor och blöjor.

Nu blir man nästan sugen på att dra igång ett pepparkaksbak.

Vi har ju faktist en ganska stor garderob i direkt anslutning till vår lilla hall.

Där förvars den härliga madrassen, vars nästa anhalt är tippen, då den på så många sätt hjälpte oss genom vinterns magsjuka. ( Jag säger bara, EN toalett SEX personer……)

Men man måste ju ändå älska Morgans silverkavaj. Den liksom kastar ett så vackert sken över hela härligheten.

Jag funderade en stund på om jag skulle städa upp. Men kom fram till att det var mysigare att scrolla pinterest istället. Drömma om den där framtida hallen i vårt blivande hus. Det ger mig så mycket mer!

Om att dela med sig.

By Okategoriserad 6 Comments

När vi spelade in avsnittet om när Alva och Edvin föddes, dramatiken där i kring. Bestämde jag mig för att lägga hjärtat i handen. Våga glänta på en dörr, eller mer låta dörren stå vidöppen.

Tusen tack för alla fina kommentarer, på Morgans insta men även på vårt gemensamma konto ”Villadahlalling”

( följ oss gärna där ) Så många som delar med sig av sina egna historier.

Jag ser även att man börjat peppa varandra i kommentarsfältet, någon har stället en fråga och andra går in och lämnar tips och råd om hur en kan tänka. Det är så fint när människor finns till för varandra. Jag älskar tonen!

Min fina kusin Karolina skrev till mig om hur det är så fint när människor öppnar sina hjärtan och vågar vara sårbara. Då kan tårar, smärta och kamp delas.

Precis så Karolina! Så rätt! Så återigen tack! Tack för att ni delar och för att ni tagit emot vår historia så fint.

Som om mörkret blir lite mindre mörkt.

Från botten av hjärtat och ända in i skelettet, tack!

Vad tusan är en tolo?

By Husdrömmen 3 Comments

I samarbete med Anebyhusgruppen.

 

Ja vad tusan är en Tolo egentligen? Korrekt förklaring är en ” tillverknings och leveransorder”

För mig som  gillar enklare förklaring så kommer den här, om än lite längre – En Tolo är helt enkelt det verktyg vi använder för att se över våra val kring huset, samt kostnader.

När man köper hus på det sätt vi har gjort så ingår det ”standard” val. Som tex golv, bänkskiva osv. Det finns en massa fint att välja på bland standardvalen. Men det är såklart lätt att man börja snegla lite utanför boxen. Här kommer Tolon in som ett toppenverktyg! Om man som vi tex vill ha vägghängda toaletter istället för standard varianten så ser vi här direkt vad den extra kostnaden blir. Och när man som vi har en budget att hålla oss till så känns det så tryggt att veta vart vi kan röra oss. Jag som är en trygghetsnarkoman älskar tydligheten och tryggheten med just Tolon. En vill ju inte stå där i slutet och så har det hipp som happ tillkommit en massa kostnader som vi helt enkelt inte  har råd med.

Som sagt så gillar vi många utav standardvalen, men vi har lagt extra krut på tex toaletten ( ska bli underbart att göra rent under den vägghängda, idag ligger jag och skrubbar runt toalettkanten och det är allt annat än trevligt ) Vi har även valt att ha en inbyggd fläkt i taket, då vi har öppen planlösning mellan vardagsrum och kök så känns det skönt att det blir mer fritt. Ett aningen mindre badkar har vi valt då våra barn ääääälskar att bada och tänker att det gör ganska mycket för både miljön och kostnaden om vi kan få ner vatten/värmeförbrukningen där.

Titta vilken fin dagbok jag fick av Morgan. Det blir ju en hel del anteckningar kring husbygget. För det mesta rafsar jag runt anteckningarna på post it lappar, använda kuvert eller tillomed hushållspapper, det som finns närmast till hands helt enkelt.

Men nu har jag ju fått den här fina boken och tänker att jag ska använda som dagbok för huset. Samla alla anteckningar men oxå lite vad som händer längs med vägen.

Ja, fast ni ser ju att raffset inte lämnat mig trots den fina boken. Jag har lång väg att gå när det gäller att skriva tjusigt. Känner väll kanske inte att tiden finns till för det.

Tänker att det kommer vara så fint när vi flyttat in i huset och jag om några år hittar den här boken glömd någonstans. Bläddrar och blir rörd, kanske inte över själva texten. Mer över den snabba, riviga handstilen. Det som snabbt klottrades ner medan pannkakorna stektes och blöjorna bytes. I mellanrummen. Fint så!

Att vara en snuttefilt.

By Familj 3 Comments

Ingen av våra fyra barn har haft någon snuttefilt eller fäst sig särskilt vid något gosedjur som alltid ska vara med vid läggdags. Dom har helt enkelt använt mig.

När Wille var liten kunde han inte somna utan att dra mig i ögonfransarna eller pilla i ögonbrynen.

Love var absolut tvungen att klämma ihop mina öron för att nå någon sömn, allra helst skulle en fot vara uppe och veva örat. Han tog liksom tag i örat och klämde ihop det mellan sina tår. Jag är helt övertygad om att han på detta sätt har utvecklat sina tår så till den grad att han skulle kunna använda dom till att äta med kniv och gaffel.

Alva pillar allra helst på en leverfläck jag har på kinden, jag har ibland vaknat av rivmärken i ansiktet.

Men för Edvin är det magen som gäller. Maaaaaaageeeeeee skriker han och river upp tröjan, sen tar han ett rejält tag om närmsta valk och skriker STOOOOOOOR!!!!!!

Min senaste förlossning, när jag födde Alva och Edvin var svår.

Jag ser livet på ett annat sätt och är den samma men ändå inte. Jag är så tacksam över kroppen min!

Om jag tittar bakåt i tiden så har jag inte behandlat henne på bästa sätt. Har inte lidit av kroppsskam, absolut har jag gnällt lite ibland , över en stor ända, små bröst och sneda tänder. Men jag har nog ändå alltid i grunden känt att jag duger som jag är.

Däremot har jag straffat henne, genom att inte lyssna. Jag har pressat henne hårt och aldrig lyssnat på vad hon vill, vad som är bäst för henne. Hon har försökt få mig att förstå, till och med när magkatarr och stessångest varit så stor så jag legat dubbelvikt i soffan i smärtor, inte ens då lyssnade jag.

Men det är annorlunda nu. För första gången på snart 40 år så ser jag henne.  Spåren av barnen, i hudens bristningar gör mig ödmjuk.

Jag är så tacksam över att hon burit mig genom barnafödslar, alla sömnlösa nätter, amningskaos och mycket, mycket mer.

Jag ser dig i min spegelbild och jag tycker om dig. Jag lyssnar nu och du ska få vad du vill ha.

Såg den här texten någonstans och tycker den stämmer så bra.

: ” and i said to my body, softly. I want to be your friend. It took a long breath, and replied. I have been waiting my whole life for this. ”

Vi pratar om det svåraste. Avsnitt 2 av podden är här.

By Familj, Tvillingarna 4 Comments

Här hittar ni avsnitt två av våran podd. https://play.acast.com/s/familjendahlalling/dendramatiskatvillingforlossningen-

Vi landar i både skratt och gråt. Det blir ett samtal om det svåra, då när livet var så väldigt skört och tråden vi vandrade på var silkestunn.

Det är svårt att prata om för det gör fortfarande ont. Det är skönt att prata om för det lättar på ett tryck!

Tacksamheten över att vi hela familjen har varandra är oändlig!