Lördagen innehöll fortsatt häng med Göteborgarna. Gött!
Ulle hjälpte oss med ett bokföringsprogram. Edvin hjälpte Morgan med hypokondrin.
Vi åt lasagne med ungsbakad fetaost. Morgan lät flinten glänsa ikapp med maten.
Morgan serverade barnen hamburgare, övriga kommentarer känns överflödiga.
Men jag undrar ändå om ungarna från Götet vill hälsa på oss igen, eller om dom känner att lite vila är mer på sin plats….
Morgans bästis Björn med familj kom upp från Göteborg i helgen för att fira födelsedag. Björn fyllde jämt och vi fick förmånen att vara med och fira jubilaren! Morgan och Björn träffades i högstadiet och har varit bästa vänner sedan dess.
Jag har nog upplevt att dom är mer som bröder än bästisar. När man som Morgan har en barndomshistoria där blodsbandsfamiljen inte fungerar. Då får man skapa sin egna familj. Och dit hör Björn i allra högsta grad, samt fina Ulle och världens härligaste ungar Ida och Saga.
Jag har föresten Björn att tacka för att bloggen överhuvudtaget finns. Han är webbdesigner och har skapat den här fina webbsidan. Samt tagit sig tid att lära mig hur man gör för att få till inläggen, och bara det var nog rätt tålamodsprövande…….Tack Björn!
Vi firade med god lunch och ballonger.
Det var ju fredag och de innebar pizza och myskväll.
Klockan 20.30 somnade bästisarna gott i soffan, sida vid sida snarkandes till Grinchen julen är stulen.
Bättre än så blir det inte.
Jag tror jag skrivit om det förut, hur fantastiskt det är få följa barnens utveckling. Och nu Alva och Edvin som tar stora kliv fram. Dom kallar varandra för Ava och Eddie.
Helt plötsligt blir det tyst här hemma, ni vet den där tystnaden där det kan bo en del bus. Det visar sig att dom har börjat stänga in sig. Vill vara ifred från oss andra. I garderoben eller i badrummet, skulle någon av oss öppna och vilja kolla läget eller vara med. Så blir dom ytterst förnärmade.
Häromdagen skulle det sorteras frysta ärtor i badrummet.
Sen skulle dockan matas……det kan gå ganska snabbt från samarbete till dragkamp…
Samarbeta! Undrar hur det ser ut för tvillingar i arbetslivet. Blir dom bättre än andra på att just samarbeta. Eller är dom tvärtom less på allt vad samarbete heter?
Ava och Eddie! Det är som om dom har ett alldeles eget universum. Där kommer inte vi andra in.
Men att få uppleva det utifrån är unikt och fantastiskt!
Så var det gjort! Vi har en köpare till vår lägenhet. Och igår signade vi försäljningen. Jädrar vad spända vi har varit. När vi bestämde oss för att tack ja till budet så la Morgan en spya i ren stress…..
Bild innan signering. Jag är sammanbiten och Morgan hysterisk i vanlig ordning.
Bilder efter signering. Spänningen har släppt och helt plötsligt blir det verkligt. Vi är så nöjda, och troligtvis har vi hugg på en andrahandslägenhet, men just i denna sekund har vi ingenting. Ingen bostad från och med i sommar…..och det kan ju kännas en smula rotlöst.
Jag tog en kvällspromenad till Coopen för att införskaffa middag. Då slogs jag plötsligt av en brännande bitterljuv känsla. Jag har ju längtat bort så länge att jag glömt hur det var.
Hur det var första gången vi öppnad dörren till lägenheten och visste direkt att detta skulle bli vårt hem. Hur fint vi har haft det!
10 år av minnen, både högt och lågt. Barnen! Alla barnen!
Snart är tiden här över, och vi är påväg till något annat, som känns så rätt. Men jag tillåter mig att vältra runt i det där bitterljuva en liten stund.
Med avskavt läppstift går jag mot våren och något helt nytt.
Vi såg dokumentären om Josefine Nilsson. Orden tar nästan slut här. Jag får svårt att sortera känslorna.
Morgan som sett helvetet inifrån, dels från sin egen barndom men även i sin egen bransch.
Jag vet ju vart han står och många och långa är diskussionerna vi har haft här hemma. Det är så lätt att det stannar där. Det är ju enklare så. Därför blir jag stolt när Morgan använder sin plattform och går ut och talar om vart han står. Att vi måste gå tillsammans. Tillsammans mot våldet.
En armkroksarmè!
När jag ser kommentarerna bokstavligen välla in på Morgans insta och Fb så gråter jag. Jag gråter för att behovet är så stort! Jag gråter för att någonting lossnar nu!
Vi går tillsammans!
Datenight……nä de håller vi inte på med….
Dels gillar vi att vara alla tillsammans, men ärligt talat har vi varit för trötta. Inte för trötta för att gå ut och äta utan helt enkelt för slut för att lyfta luren och styra upp barnvakt….
Men en gång gick vi upp för ett berg.
Gesundaberget, vanligtvis är det fantastisk utsikt, tyvärr var det dimma när vi traskade upp.
Det är ändå något gött med att sätta den ena foten framför den andra och bara gå på. Inte säga så mycket, ta några kort och gå ner igen. Gott så.
Jag ger er, trötthetens ansikte.
Söndagen började verkligen inte bra. Alva och Edvin vaknade kl 05 och var inte på sitt charmigaste humör. Jag och Morgan var riktigt slitna, Wille och Love fastnade framför sina skärmar i vanlig ordning.
Först kände jag faktiskt att, nä vi sitter av den här dagen i soffan, jag orkar inte hitta på någon som helst aktivitet. Låt ungarna titta på tv och spela dataspel tills ögonen ploppar ut, jag bryr mig inte.
Problemet är ju att jag bryr mig, jätte, jätte mycket. När jag ser dom hålögda hänga med gamnacke över någon skärm får jag som tryck för bröstet.
Turligt nog kom jag på att Wille och Love fick en sån bra bok i present från Ami och Johan. ”Svenska träd”. Så vi reste oss ur soffan. Fyllde en påse med muffins och drog till vår tomt. Vi skulle använda oss av boken och artbestämma träden.
Love gick in med hull och hår och första trädet var ett klart klätterträd!
Vi träffade våra grannar för första gången. Och berättade om våra planer kring hus och trädgård. Dom visste exakt vilka sorters äppelträd vi hade, samt vilka som gav bäst äppelmos. Massor av olika sorter eller säger man art? Några tidiga och några sena. Och det finaste av allt. Ami! Du hade rätt! Vi har ett stort Grå päron mitt på tomten, som tydligen ger söta små päron. Jag får nästan dåndimpen! Tänk er till våren! Vilken blomning!
Det var lite kallt men barnen sprang omkring sådär som barn ska. ( tycker jag ) Ingen skärm så långt ögat kan nå. De lektes tillomed med kottar!
Kurragömma! Wille och Edvin vann pris för bästa gömställe….
Och tydligen har vi vatten i brunnen. Tyvärr är jag rädd för brunnslock……hua när jag tänker på…..nä kan inte ens med att skriva. Brunnslocket känns idag riktigt ”rackligt” vet inte om det går att fixa till. Annars får det ryka helt enkelt.
Snödroppar! Vilken lycka! Tack för boken Ami och Johan! Jag reste mig ur soffan och vi fick en riktigt fin eftermiddag.
Poff så var det måndag! Jag har bläddrat igenom veckans bildarkiv i telefonen.
Såhär såg det ut!
Det rostades hårband och lektes fladdermus. Vi gungande och matchade kläderna med glassen
Love klagade på vädret hela veckan och sa – Mamma! När ska du släppa in solen i vårt liv igen…..
På fredagen var det dags, solen kom in i livet. Jag glammade loss i solbrillor och Morgan sökte skugga.
Vi träffade underbara Camilla och fortsatte smida på våra framtidsplaner. En kan ju äta medan en planerar oxå.
Hela veckan har Morgan klagat på sin frisyr. Den ville sig liksom inte, la sig bara platt, hur mycket stylingprodukter han än använde…….Han tog liksom fel på huvud och fot….
Morgans hårresa fortsatte. På söndagmorgon vaknade han med tugummi i håret…..
En gaffel kan ha så många användningsområden.
Hoppas att ni får en fin vecka och gå aldrig i säng med ett tugummi.
I samarbete med Anebyhusgruppen.
Ja, hur går det med husbyggandet egentligen?! Händer det något?
Jorå, bygglovsritningarna är inskickade och under granskning. Så fort ritningarna har blivit godkända och vi har fått ett beviljat bygglov så kommer jag visa ritningarna och planlösningen…..om dom blir godkända….
Det är ju lite pirrigt detta med bygglov så vågar liksom inte ropa hej ännu.
Men i väntan på besked så har vi en del val att göra, som köket tex. Hur ska det se ut?
Valen kan ju nästan kännas oändliga, och vart ska en börja. Då är Villaskaparkatalogen toppen! Enklare blir det inte!
Bara en liten detalj, en ska ju komma överens oxå!
Morgan är såååå mycket långsammare än mig. Han väger varje val på våg. På gott och ont. Jag vill hela tiden komma vidare och det snabbt. Ja det blir bra, kör på det, säger jag, ibland utan att tänka efter, utan mer bara för att få pricka av en grej till på listan.
Tänker att vi kompletterar varandra. Men en kan ju passa på att göra och lämna in valen när maken är iväg på jobb…… Det går ju så mycket snabbare då……
Eller så låter man helt enkelt ungarna välja!
Love menar att i tidernas begynnelse, redan på stenåldern så åt familjen Dahl Alling pitzza på fredagskvällarna. Den traditionen vill en ju inte bryta.
Varje fredag beställs 2 Margerita och 2 Tropicana, denna delikatess klipps i bitar med sax och äts rätt ur kartongen. Varje fredag, utan undantag!
Och här har vi den! Myskvällens heliga graal – Myskvällsbrickan, den heliga! Alltid samma meny, inga undantag.
Ja hela myskvällen är väll rätt helig hos oss. Enda gången på veckan då alla skärmar förutom tvn är strängt förbjudna. Myskvällsfilmen ska väljas gemensamt. Här kan det ibland bli svårt. Vissa veckor börjar filmplanerna redan på onsdagen, filmerna vägs på guldvåg. I går föll lotten på ”Titta han snackar” Alla skrattade, men när filmen var slut så hade Love ändrat sig! Den filmen ville han ju absolut inte se, och nu var allt försent och förbi och totalt värdelöst. Kl 22 drog vi på My little ponny och det lugnade läget något.
Att somna ihoptrasslade i soffan, pitzzajästa, till tonerna av färgglada ponnys, de är inte kattpiss de inte.
Senaste kommentarer