Familj

Igår morse när vi vaknade upp var det plusgrader och snön hade blåst av träden. Det blåste så snålt och jag kände mest för att vara inomhus….

Tur en har ivriga barn som vill ut. Och det bästa med plusgrader är ju att det blir kramsnö!

Det byggdes flitigt!

Fast Alva föredrog att ta ett smakprov eller två. Måste nog göra den där pedagogiska ” ta in snö och se hur den ser ut när den är smällt” snart….

Önskar er alla en fin Nyårsafton! Själv ska jag försöka mig på en stunds eftertanke.

Jag gjorde en slags summering kring året och husbygget på Instagram, den ligger i storyn om ni vill kolla. https://www.instagram.com/villadahlalling/

Jag kom ju liksom på att nästa år, som inträffar alldeles strax, det är ju året vi flyttar in i vårt hus!

Stor kram till er alla!

Vi har så fin utsikt här i stugan. Och en kväll var det som om himlen stod i brand.

Jag och min fina syrra gick ut och fotograferade en himmel som gick i ljust rosa.

Även barnen blev ystra och sprang ut i härligheten. Inte hanns det med att kläs på några ytterkläder. Vi ville ju äta hela alltet med sked!

Färgerna djupnade och jag höll andan en stund.

Där gick solen ned och vi kunde nästan höra hur det fräste i trädtopparna.

Senare på kvällen fick Love än  mer feeling och körde ett nakenbad rätt ut i snön. Ett simtag i det där vita kalla och sen in och mysa under täcket i soffan. Det kan ha varit så att jag blivit utmanad, det han vara så att jag måste anta utmaningen…….hmmmm återkommer på den 😉

Hej fina bloggläsare och god fortsättning!

Jag hoppas ni alla har haft det gott och fått vila er en stund.

När vi kom fram till stugan här i Grönklitt så stängde jag ner datorn och slog av mailen på telefonen. Det kändes näst intill som en ritual och nu var det fritt fram för att ”Jula” sig, och framförallt vila.

Och nu såhär strax innan årskiftet så känner jag allt att jag börjat tina upp, stressklumpen är näst intill utsuddad!

Men något nytt år har vi inte riktigt ännu och jag tänkte vi kunde titta en sväng på hur det såg ut när vi kom hit och hur vår Julafton tedde sig.

Det var ju mörkt när vi kom hit så när mörkret sakta skingrade sig den där första morgonen och vi mötes av detta! Då slog mitt hjärta lyckoslag.

Ganska trevligt och mysa med ett vykort i bakgrunden!

Och sen fort ut såklart! Vi har en perfekt pulkabacke precis ner till vår stuga.

Inte ”ski in” men ”pulka in” är det allt 🙂

Dagen före dagen dekorerade vi pepparkakor till tomten, att lägga fram sådär kvällen innan, tillsammans med ett glas mjölk.

Okej, vi provsmakade kanske lite oxå.

Strumporna hängdes fram och sen ville alla lägga sig tidig så det kunde bli Julafton någon gång!

Och visst blev det just Julafton, Tomten hade ätit alla kakorna och i strumporna hade hen lagt paket.

När det ljusnat kom mina föräldrar hit, jag och pappa startade upp dagen med en tur i längdspåret.

Det är för mig den absolut bästa julklappen. Åka in i det där vita. Se pappas röda mössa där framför mig, skida hit och dit och trötta ut mig en smula. Komma hem  med lika rosiga kinder som rosigt inre.

Sen la jag ifrån mig telefonen och tog inte en endaste bild mer, nöjt av barnen och deras helt hysteriska lycka över tomten och alla klappar.

Den här bilden har Morgan tagit då jag själv just vi denna tidpunkt gick ut och köpte tidningen……..

Så märkligt att jag  missar Tomten varje Jul!

Nu ska jag allt försöka stretcha en stund. Träningsvärken efter all skidåkning är ganska gruvlig, men ändock ljuvlig.

Stor kram!

Kära, kära, kära bloggläsare!

Julafton idag ju! För mig väntar snart en tur på skidor och sen hägrar Aladdinasken! Jag tar några dagars vila från datorn, stänger ner mailen och även bloggen får några dagars jullov. Men sen ses vi strax igen.

Många, många kramar till er.

Jag och hela familjen önskar er riktigt God Jul!

Åh nu här vi framme!

Resan gick fint, fast sista timman är väll alla rätt så rastlösa 😉

Men att titta ut genom bilrutan och se hur landskapet blir vitare och vitare. Och sen att få stiga ur bilen rätt in i allt det där vita. Mitt hjärta slog dubbelslag. Mamma och pappa kom och hjälpte oss med packning och hade även med sig middagsmat. Den lyxen!

Det är fortfarande kolsvart här utanför stugan och snart kommer pappa hit för att valla mina skidor och snart ger jag mig av ut i allt det där vita, rätt in i skogen, det jag längtat efter så länge.

Det var så mörkt igår när vi kom fram, så bjuder på några bilder från förra året istället. Samma plats för exakt ett år sedan.

Di växer di där ungarna 🙂

Phu! Jullovet har ju endast pågått i si så där 2 dagar, men de är nästan 2 dagar för länge inne i lägenheten….. Jag och Morgan har städat, packat, fixat och trixat inför att vi idag ska åka mot Orsa Grönklitt. Barnen har klättrat på väggarna minst sagt.

Fast packa tyckte i alla fall Alva var kul.

Nu far vi strax och det ska bli så obeskrivligt fint att få komma till snön!

Efter allt städ och diverse vedermödor avslutade jag gårdagskvällen på bästa sätt.

Ett päron till farsa firar jul, pepparkakor, ädelost på tub och mammas stickade sockor. ( och så redo med novalucol )  Det var så välförtjänt och precis vad jag behövde.

Nu ska vi  strax köra försiktigt, säkert har vi glömt något, fast inte mina skidor i alla fall, och det är väll det enda vi på riktigt behöver!

Godmorgon Fredag!

Nu har allt vindarna vänt och jag känner hur förkylningen klingar av. Och igår hann vi fånga solen en liten stund, lycka!

Jag kände mig fin på kyrkbacken i prickig klänning.

Vi höll dock på att frysa ihjäl, det var ju ändå bara en plusgrad ute……

Men strax fick vi gå in och värma oss i Allhelgonakyrkan, det var julavslutning för Wille och Love igår.

Jag gillar verkligen  Allhelgonakyrkan, dels för att den har en perfekt pulkabacke men oxå för att det är en så fin träkyrka i all sin enkelhet. Och när barnen sjunger ” Julen är här” så det skakar i bänkarna då lipar jag järnet.

För att inte tala om när årskurs sex gick upp och med flertalet målbrottsröster stämde upp i ” Imagine there’s no heaven” ja men det är ju så fint att en nästan går i tu.

Rektorn höll ett så otroligt fint och viktigt tal, hela kyrkan, barn och föräldrar höll andan. Om hans egen barndom, när han själv gick i mellanstadiet och hans mamma var sjuk, hur rädd, ledsen och arg han var. Hur han tog ut det på sina lärare, som trots hans utspel stod kvar och ville hans allra bästa. Om hur lärarna krigar för att barnen ska få just det, de allra bästa.

Han knöt ihop det så fint med julens budskap, kärlek och gemenskap. Om vad det enda han då 11 år önskade sig i julklapp, att hans mamma skulle bli frisk igen, att de skulle få ha varandra.

Jag kan relatera till det samma och jag grät så det skakade i kyrkbänken ännu en gång.

Och när vi kom ut ur kyrkan fångade vi den sista strimman sol.

Fika blev det och genomgång av pyssel och uttjänta skolböcker.

Och nu är jullovet här! Nyp mig i armen så härligt!