Familj

Igår var det allt lite Falling Down varning på mig. Och då har jag inte ens pms.

Jag syftar på filmen Falling Down med Michal Douglas i huvudrullan. Han spelar en man som helt enkelt får nog av alla skitsaker. Han ledsnar på allt trams och inleder en hämndaktion mot allt och alla han möter på.

Det började med att vi skulle på bussen, vi var ute i god tid så barnen skulle ha minst 15 minuters marginal innan skolstart. Men när bussen kommer så visar det sig att dörrparet där man har möjlighet att gå in med barnvagn inte gick att öppna. Jag gick fram till chauffören och sa ”godmorgon, vi har svårt att komma på!” ”jo jag ser det” svarar han buttert. Resenärer i bussen försökte öppna dörrarna inifrån men det var kört. Jag bad återigen chauffören att se om han inte kunde öppna dörrarna. Men då viftar han bort mig som om jag var en irriterande fluga. Han körde iväg och vi fick ta nästa buss som såklart var försenad och barnen kom 10 min försent till skolan. Våra 3 km tog alltså 1 timma!!!

Sen fortsatte dagen med att skitsak las på skitsak. Och när jag väl kom till gymmet och skulle värma upp på löpbandet, kommit upp i fart och körde intervaller, pulsen låg på max. Då knackar en tjej mig på axeln och säger att mitt löpband låter för mycket och kan jag inte byta band? Jag svarar att alla band låter så här, men visst jag byter…..

Nästa band lät precis lika mycket…..

Ja ni hör ju bara skitsaker och jag brukar faktist inte bry mig så vidare värst. Men när jag vid dagens slut var uppe i säkert 10 olika skitsaker så kände jag liksom att nääääää nuuuuu jääääädrar får det vara bra. Därav Falling Down varningen.

Tur jag har så gulliga barn, jag skakar av mig skiten och vänder min blick mot ungarna  istället. Har ju blivit bättre på det där med att skaka av. Men ibland blir det för mycket helt enkelt!

Leka med glasögon är just nu det roligaste som finns. Och gulligaste tycker jag!

Idag är en ny dag, tack och lov för det!

Länk till veckans podd hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/5dd94b6c-b077-4b68-a525-c393ae7a6cda

Godmorgon!

Jag nämnde visst det där med att jag var en smula rädd inför söndagens bilkörning, eller det var allt en underdrift. Rejält skräckslagen är en mer korrekt beskrivning.

Det här med att jag blivit så feg vid just bilkörning är något jag skäms en hel över. Jag som annars är så självständig har helt kapitulerat här. Så rädd att köra fel, köra på någon, bli påkörd, skada barnen osv osv Så lätt det är att luta sig tillbaka och låta Morgan köra. Alltid har jag undanflykter. Min senaste har handlat om vår nya bil. Den är för stor, det är för mycket teknik, den är läskig osv osv….

Men just i söndags tog jag tjuren vid hornen och körde från Ami och Johan mot Stockholm. Sittande i 90 graders vinkel så spänd att jag fick kramp i axlarna. När kilometer las till kilometer så slappnade jag ändå av. På småvägar och landsväg tuffade vi fram med mig vid rodret.

När vi kört en timma kom Morgan på att han glömt sin plånbok hos Ami och Johan……det var bara och vända. Då fick Morgan ta över och det var allt rätt skönt. Jag tar små steg i taget. Ändå rätt nöjd med mig själv! Fast nöjdast var jag att vi hanterade hela den där glömma bort plånboken grejen så bra. För några år sedan hade vi nog blivit surare. Jag hade antagligen surat lite över att vi kom hem allt för sent. Att mina logistik planer om att få barnen i säng i tid, sprack. Det är som om alla barnen gjort oss lugnare. Ingen som helst ide att tjafsa, vi lät Love sätta tonen och det blev Styrman Karlsson hade otur på repet om och om igen.

”Han hade foten i pooooootta och kunde inte komma loss…….”

Och såhär såg det ut i går morse. Skulle hitta regnkläder till hela familjen samtidigt som Morgan letade efter sin plånbok igen. Han hade nämligen glömt den i bilen i garaget……Han hade oxå bråttom iväg på filminspelning……måndag morgon….

”Han hade foten i en potta och denna seglade han hem. Han möttes av sin fru Charlotta, som också har sin fot i kläm. I en byrålåda i en chiffonje Olè! ”

Idag var en så bra dag! En sån där dag jag lägger närmast hjärtat. En sån där dag som kommer värma mig när vintern blåser vasst och magsjukan hägrar runt hörnet.

Vi begav oss till Ami och Johan och spenderade dagen där tillsammans, mamma kom oxå förbi.

Mata får och går i skogen! För mig en ren lyx!

Plocka svamp och fara fram bäst vi vill. Inte säga ”NEEEEJ akta bilen” Barnen fick vara fria och jag med.

Pölar så långa att det gick att kasta macka!

Det är ju såhär jag är uppväxt, mitt i skogen, fri!

Skogen i all ära, det var ju för umgänget i kom! Så efterlängtat. Och där kryper mina minsta upp i samma knä som även jag krupit upp i.

Ja, det var nog sommarens bästa dag!

Nu kan jag acceptera höstens intåg. Det är ok, det blir en sommar igen.

Tack Ami, Johan och mamma, för allt!

En lördag kan vara så väldigt härlig, men den kan också så himla lätt glida mig ur händerna. Och så slutar det med att ungarna sitter i hinkar och kollar film hela dagen…

Igår bestämde jag mig för att inte tappa greppet. Hade hittat ett så himla fint pyssel. Sånna där ark där man liksom skrapar fram konstverket.

Min tanke var att detta pyssel skulle sysselsätta ungarna lääääänge, så jag skulle hinna städa upp det allra värsta här hemma.

Men Wille hittade en osthyvel och så var det färdigpysslat på 1 min. Men det var kul så länge det varade kan man väll säga och ändå rätt kreativt.

Tur vi hade lite färg också.

Kreativ katt!

Himla fint och titta lite i smyg på den där pysslet. Vad som händer när en inte lägger sig i!

Fastnar ansiktet på pappret tro?

Bra lördag ändå. Nu styr vi kosan mot en efterlängtad utflykt. Mer om det imorgon.

Jag ska i alla fall ge mig på att köra bil igen, har inte riktigt vant mig vid vår nya bil. Faktiskt så nervös att jag mår illa. Jag måste över den där rädslopucken nu! Det är jag som bestämmer och inte bilen!!!

Vabbandet av de stora barnen fortsatte även igår. För sjuka för att gå till skolan men lite för friska för att ligga till sängs. Och så tampas vi ju med den där krupphostan.

Så vi spenderade gårdagens förmiddag utomhus, vädring av luftrör!

Fint att bo så nära vatten!

Hänga gubbe och mata änder.

Riktigt trevligt ju!

Obs! Han hänger bara några cm från marken. Han är visst lite dramatiskt lagd.

Undrar vem han kan ha fått det ifrån…..