Familj

I tisdags firade vi skolavslutning och jag började gråta redan till frukost. Jag grät för att fotografiet bakom Wille gjorde mig påmind om åren som gått. Hur bra det blivit. Tacksamheten över att få vara med!

Livsglädjen susar genom hela kroppen. Lyckan över att vi får ha varandra är så stor. Jag tar den inte för given.

För mig är skolavslutningen nästan än mer större milstolpe än födelsedagarna.

Sommaren har just startat och jag tänker på den långa vintern, hur vi kämpat, både barn, föräldrar och lärare. Lager på lager kläder, tunga skridskopåsar, var är alla hjälmarna, fisljumen oboj, vinterkräksjuka, för mycket snö, för lite snö och mörka påsar under ögonen.

Nu firar vi in sommaren och jag gråter av rörelse när jag ser barnen och allt dom har framför sig.

Skrubbsår på knäna, alla iskalla bad, sand i saften, myggbetten, första semestertjafset när alla vill olika.

Lenheten i själen när allt planar ut, ledigheten hamnar på rätt på plats i hjärtat och vi vilar i en hammock någonstans. En ljummen vind mot en kind, smultron på strån, glass från en bensinmack och lukten från varm asfalt.

Hur sommaren blir oändlig och vi får vara tillsammans i all denna blandning av grillos, myggbett och smultron.

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Jag undrar om det började med en kopp  mintte. Mormor la patiens i skymningen, sällskapad av en kopp te.

Iförd nattlinne och morgonrock, kanske hennes sätt att varva ner. Jag frågade aldrig, men förstod att inte störa i den där skymningsstunden. Men jag sneglade alltid på den lite sirliga blåvita koppen.

Nu bor just den koppen hos mig, den är allt för sprucken för att drickas ur, och det är allt för sent att fråga mormor om skymnings stunden.

Men koppen den får stå framme. Som en påminnelse om det som var, men oxå det som aldrig blev, allt det osagda.

Kanske får kalla den vemodskoppen helt enkelt.

Jag drogs ju som sagt mot den där blåvita servisen och när jag blev vuxen ville jag samla på något eget. Har roat mig med detta samlande i några år och har allt fått ihop en liten servis nu. Som får hänga med och skapa minnen. Inte bara användas vid högtider. Tvärtom är det ju den där trista måndagsmiddagen som det roliga porslinet behövs som allra bäst!

Eller den där första koppen, förlåt, baljan kaffe. När kroppen inte riktigt rätat ut sig ännu. Första klunken! Mmmmmm ( om jag kommer ihåg att öppna munnen vill säga )

Blev extra glad häromdagen då jag fick 2 paraplyer i present! Samma serie som mitt favorit porslin, Mon Amie.

Tänk att ett paraply kan ha så många användningsområden.

Tydligen kan man gömma allt det där som händer på diskbänken!

För att inte tala om underhållning av barnen. Dom roade sig i 3 timmar med detta!

Notera den upponedvända yoghurten i soffan…..

Jorå min vecka har varit ganska mycket såhär. Ansiktskänningen på telefonen vill inte kännas vid mig…….

Vi kollar in Alva istället, hennes vecka har varit väldigt mycket såhär. Lite lortig och väldigt glad!

Ära vare Gud i höjden denna har Wille gjort i slöjden!

En hel termin har han jobbat med detta!

Såååå fin och jag blev såååå glad!

Morgan fick världens finaste blommor från Halv åtta gänget!

Blommor och Ungar, finare än så blir det knappast!

Vi har ju poddat oxå! Producent Camilla fortsätter att fota mig just när vi ses. Oklart vad som händer här…

Morgan och jag forsätter att matcha varandra i blommigt.

Jag återinförde Margaretaflätan och kände mig lite fin.

Morgan fyllde år men var i Gbg på självaste födelsedagen så vi firade lite i efterskott.

Barnen hade fixat fint, hjälpt till med både ditt och datt och när Morgan kom hem så bubblade dom nästan över av glädje.

Veckans absoluta höjdpunkt var ändå detta!

En storebror i en lite smutsig enhörningskostym håller sin lillasyster i handen hela vägen hem!

Tack för den!

Nu kör vi denna vecka, ska varva göromålen med att andas i en fyrkant, det blir bra!

Vi firade nationaldagen genom att dra till landet för ännu mer gräsklipp och fix.

Alva firade ändå kungligt!

Så mycket som skulle hinnas med på en enda stackars dag. Tur jag har en så vansinnigt snäll mamma som åkte hela vägen från Mora för att hjälpa oss. Inte bara jag och Morgan som var nöjda med det upplägget.

Känslan när gräsmattan är nyklippt!

Så behagligt!

Visst har jag nämnt att vi ska sälja landet?! Planen var ju att genomföra detta till hösten, just nu har vi så mycket med andra grejer omkring oss, bla ska vi ju flytta till en andrahandslägenhet alldeles strax.

Men jag fick ett ryck! Vi köööööör bara järnet nu, fixar i ordning vårt lilla paradis, tar mäklarbilder och har en första visning helgen efter midsommar. Det här med visningar kan ju ta lite tid så lika bra att dra igång tänker jag.

Vi ska putsa vår stuga så fin, så fin och så fort vi har fått mäklarbilderna så lägger jag ut dom här.

Kanske någon som är sugen på ett litet paradis söder om Norrtälje?

Kram på er och ha en riktigt fin söndag.

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Morgans födelsedag! Tjoho och hurra! Vi är kanske inte på något superduper mega firar humör just nu. Firandet får komma lite senare.

Förra året slog vi mer på stora trumman, då fyllde han ju faktiskt 50 år. Vi fick barnvakt i present och jag bjöd ut honom till resturang Himlen. Med utsikt över hela södermalm, så åt vi en helt otrolig avsmakningsmeny. Det var bra på så många sätt. Som småbarnsföräldrar så är vi vana att kasta i oss maten och hinner knappt känna om falukorven är vidbränd eller ej. Men en avsmakningsmeny tar tid. Tid som vi inte hade haft på drygt ett år just då. Att få sitta så, prata en mening till slut. Det var makalöst fint!

Och sen bjöd vi till fest på våran innergård. Så mysigt, ett riktigt härligt sommarhäng helt enkelt.

Alva och Edvin var inte på sitt bästa humör, fick hjälp av både syrran och mamma. Men jag var ändå tvungen att springa och amma titt som tätt för att minska gråtkaoset som lätt kunde uppstå annars.

På en aningen darrig ben höll jag tal och det handlade framförallt om det vi delar. Kaoset som kan uppstå ,men mest dom där stunderna när en liten tar sitt första steg, säger sitt första mamma, pappa.

Att få dela allt det där! Älskart!

Hur härligt det än är med både avsmakningsmeny och festligheter. Så är det ju såhär, i detta hav av barn, bakom någon soffa där du försöker fånga en stunds sömn. Det är i detta jag älskar dig som allra mest!

Hipp hurra för Morgan idag!

Vi firade ju Wille i tisdags. Med sång, tårta, ballonger och paket. Tror Love var pirrigast av alla. Han hade förberett så fint kvällen innan för sin storebror, klockan 04 på tisdagsmorgonen  så kom han in och väckte mig och tyckte det var dags att fira….

Alva och Edvin beundrade tårtan och skålade i äppejuice.

Födelsedagsbarnet him self. Åh, han blir så stor! Så fint det är!

Vi bjöd Willes kompisar på glass efter skolan och sen blev det spontanhäng hemma hos oss med tacobuffe såklart.

Gänget! Älskar skohögen!

När jag hör Wille och hans kompisar skratta och skoja inifrån hans rum fylls jag med så mycket värme!

Han växer upp och allt är precis som det ska vara.

Alva och Edvin fortsatte tårtfesten efter förskolan.

Mer tårta åt folket!

Wille!

För 11 år sedan idag fick jag för första gången upp dig på mitt bröst. Jag slogs av en omedelbar kärlek. En förunderlig känsla av att, här är du nu, men visst har du alltid gått vid min sida, visst har vi alltid varit tillsammans!

Jag får svårt att formulera mig för all min kärlek stockar sig i halsen. Men jag ska göra ett försök.

Att få se dig växa upp, följa dig. Det är det största.

Det finns ingen som ser så rätt igenom mig som du.

 Jag blir som genomskinlig och är så tacksam för det. I perioder när jag gått vilse i för mycket jobb, när jag varken vetat ut eller in. Då har du vilat din blick på mig, och jag förstått vad som är rätt och riktigt. 

Idag blir du 11 år och tonåren är bara ett ögonblick bort. Du är påväg mot något och jag lovar att släppa taget pö om pö, även om det ibland är svårt. Vetskapen om att jag inte kan skydda dig från allt är så förlamande smärtsam. Men ett vet jag! All min kärlek får du och jag ser ju redan nu att den skyddar dig.

Älskade unge! 

Vilken storebror du är, alldeles för snäll, tänker jag ibland.

Hur du stillat min oro genom att älska dina småsyskon redan i magen.

Idag är det din dag och hela världen den är din!

Om jag slutar att grotta ner mig i stress och press och istället tittar på alla ljusglimtarna från veckan som gick.

Bla så hittade Love en lian och bara det är ju en fullträff!

Och jag gick med solen i ögonen flera gånger ju!

Vi poddade och hade det skoj. Jag och Morgan matchade fint i blommigt!

Camilla har börjat fota mig just när vi ses…..

Jag blir lite rädd för mig själv. Ni förstår ju att jag kan behöva andas i en fyrkant….

Morgan jobbade borta två dagar och både han och barnen vart längtansfulla. Tack för skype!

Mamma fick en present från sina stora barnbarn. Jag kan säga att det inte är det lättaste att rada upp dessa herrar på bild. Men för sin älskade mormor gör dom vad som hest!

Vi hade sjuka mängder påskgodis kvar dom fick åka i soporna till förmån för körsbär! Och jag slängde i mig ett helt kg själv….så gott ju!

Häromdagen bet Edvin Alva i kinden. Några minuter senare fick Alva sin revansch då hon slog en ukulele i huvudet på Edvin. Detta gjorde sig inte bra på bild.

Detta är så mycket roligare att vila ögat på. Det kan gå så fort från ilska till glädje.

Tänk att jag har dom här i mitt liv!

Bort allt vad oro gör!

Kärlek! Och tack för fina kommentarer på mitt förra inlägg. Det värmer!