Skip to main content
All Posts By

Anna-Maria

Snart Halloween

By Drömmar 4 Comments

Jag har haft lite svårt för Halloween, tyckt det mest varit kommers och att det krockar med Allhelgona. Som om Halloween liksom skämtar med döden och det får man bara inte göra! Eller??

Jag har tänkt om, dels för att det är befriande att skämta om allt som är svårt. Ser numera Halloween som ett extra tillfälle att pyssla och greja med barnen. Och Allhelgona kan en faktist fira för sig. Helt enkelt separera de två högtiderna.

Om det är något jag vill göra inför Halloween så är det att klä ut mig, lite grann i varje fall.

Lite smygande läskigt på något vis, eller hur!

Nästa år har vi hus och då kan vi ju dekorera huset såhär ju!

Fast ärligt talat, om jag fick välja ett enda pynt, så är det denna krans! Ge mig en höstkrans av Björnbär, mer behöver jag inte!

Annars var ju detta väldigt fint! Äpplen, ljus och vatten i zinkbalja.

Men om jag tillåter mig att drömma en smula, så har växthuset kommit på plats. Jag gör höst i vår trädgård och allt luktar jord och löv.

Ge mig en myskväll bland pumporna!

Självklart bör en ge pumporna utsikt. Låta dem vila i skymningen och blicka ut över världen. Jag kan sitta bredvid. Funkar fint för mig!

Ja ni! Nästa år firar vi i huset. Halloween får bli pyssel och lite lagom skrämsligt. Allhelgonna är något annat.

Eftertanken.

By Familj, Memory lane 5 Comments

I veckans poddavsnitt så pratar vi om det där som jag nästan glömt eller snarare gömt undan.

Missfallet, nu såhär ca 9 år senare är det som känns allra mest, känslan av att jag var så ensam. Att jag inte pratade om det mer, att jag inte stannade upp och kände efter mer. Att jag alltid, alltid vill vidare och framåt. Och mitt enda mål var att bli gravid igen, så fort det bara gick.

Vi blev gravida snabbt inpå igen. Och sen hände livet, jobbet som skulle göras hemmet som skulle skötas, livet som skulle levas. Love kom och lyckan var så stor. Livet var så väldigt levande och det otroligt sorgliga vi varit med om kändes så avlägset.

Eller är det faktist jag som stoppat undan de svåra i hopp om sorgen aldrig ska titta fram igen?

När jag repat mig fysiskt efter missfallet så for vi till Thailand i 2 veckor. Drack annansjuice, åt grillad fisk på stranden, var tillsammans och tog det så lugnt vi bara kunde. Jag gick och fick massage varje dag, nere vid strandkanten, under palmerna lät jag kroppen behandlas, somnade ibland, grät ibland. Kände hur jag återfick tilltron till min kropp.

Vi var en så liten familj och jag älskade oss så mycket. Jag vände det sorgliga ryggen och riktade allt som var jag framåt.

Jag går igenom bilderna och ser hur trött jag var. Vi vilade tillsammans och allt var ju på det stora hela bra.

Men jag tänker ändå på det där, att jag någonstans gjorde mig ensam i min sorg över det som inte blev just då.

Jag hade inte behövt vara ensam. Eftertanke hade varit fint. Jag och Morgan borde pratat mycket, mycket mer.

Den där eftertanken kommer nu 9 år  och 4 barn senare. Kanske finns det utrymme att fundera mer nu, kanske har jag blivit lite klokare, kanske är jag inte lika rädd inför att möta mig själv.

Kanske förstår jag att allt det där en försöker lägg undan eller bädda ner så långt att det aldrig skall komma åter, alltid, alltid kommer tillbaka.

Det som göms i snö kommer fram vid tö……

Film nr 3

By Anebyhusgruppen, Familj, Husdrömmen No Comments

I samarbete med Anebyhusgruppen. 

Då var film nr 3 här i serien om resan mot vår hem, som vi gör i samarbete med Anebyhusgruppen.

Det är så kul och titta på bilderna i telefonen från just den dagen. På vår gamla gata så visade kastanjen upp sig från sin allra finaste sida.

Men vi tog in fimteamet, i dagens avsnitt får ni se hur det såg ut när vi försökte forma vårt hus. Hur skulle det se ut? Vad ville alla ha? Vad drömde vi om och vad kunde bli genomförbart. Alla var involverade och fick säga sitt.

Pizza i soffan både i och mellan tagningarna.

För mig blir dessa filmer mer en vanligt samarbete. Det blir en liten skatt, vår skatt.

Något som finns kvar när barnen är stora. När dom kanske behöver titta tillbaka på hur det var då. Att se och påminnas om att vi byggde ett hus tillsammans, hela familjen!

Alla var med!

Har kanske visat den förr, men då kommer den igen. Loves ritning över linbanan som går från trädkojan till huset, med nersläpp i poolen. Gripklorna är till för att ta av kläderna så en inte blöter ner dem.

Här hittar ni som sagt avsnitt nr tre. https://www.youtube.com/watch?v=ZZNiZ3kzWmc

Trevlig titt 🙂

Tålamodet….

By Familj No Comments

En sak som förundrar mig är Morgans tålamod när det gäller att sätta ihop Ikea möbler. Han involverar alltid barnen i själva arbetet. Ja ni hörde rätt, han sätter ihop Ikea möbler med två st två och ett halvt åringar, och får det att funka.

Jag kan inte ens sätta ihop en möbel ens utan barn. Det är som om beskrivningen klumpar ihop sig och jag blir svettig bara av att titta på försättsbladet. Och om jag skulle ge mig på ett försök och tror jag lyckats så visar det sig alltid att när jag är 90% färdig så har typ skruvat alla skruvar bak o fram. Jooo det går att göra det…..

Jag har funderat över hur han gör detta, igår smög jag runt för och lista ut knepet. Huuuur går det till?

Jo! Han förutsätter att det ska funka, det finns ingen oro hos honom att barnen ska slarva bort några skurvar, slå varandra med hammaren eller riva sönder beskrivningen, han förutsätter att det ska gå bra. Ingen ansträngd sträng i hans hals där en skulle kunna ana en viss frustration.

Det bara funkar.

Någon annan som var nöjd var Alva. Hon hittade mina stövlar med klack…..tror främst det var ljudet hon framkallade när hon tog sig fram på hög höjd.

Sen skulle stolarna prövas som det så nogsamt pysslat ihop.

Nöjda, nöjda, nöjda!

Här hittar ni länk till veckans poddavsnitt https://play.acast.com/s/familjendahlalling/1fc4bdd5-e23a-4812-ba33-abfd1ae7306d

När en inte ses på helgerna.

By Blomster, Trädgård One Comment

Jag har nämt det förr, att livet med en kulturarbetare innebär att en i vissa perioder inte ses särskilt mycket på helger eller kvällar. Då gäller det att passa på när tillfälle ges. Igår hade vi båda mer luft i schemat runt lunch. Det blev en date!

Vi for till Zetas handelsträdgård!

Fint att strosa runt i hösten en stund. Snart är alla löven väck, tidens gång, årstidernas växlingar och allt det där.

Vi delade på en rödbetssoppa och åt varma mackor till. Ett tänt ljus hade vi oxå och kände oss hur gulliga som helst.

Såklart kollade vi in blomstertorget. Vackert, vackert, vackert!

Jag sneglade längtansfullt på det fina palettbladet. Men tänker att våra fönster är så dragiga och vill inte ta död på en så stor, fin och dyr. Det blir mer än jag kan hantera. Och så har jag ju massor av sticklingar att sköta om oxå.

En riktigt bra start på veckan blev det. Och peppar, peppar, tror vi är lusfria nu……för den här gången i alla fall…..

Blått är flott, lite jul och leklera.

By Familj No Comments

Hejsan Måndag!

Denna vecka ska jag försöka ta mig an ordentligt redan nu på morgonen. Det är så lätt att den rinner mig ur händerna annars.

Men låt oss först titta på gårdagen.

Wille och jag scrollade Pinterest i jakt på den mest perfekta hårnyansen. Han vill nämligen ha färg i håret.

Blått är så flott! Vilken nyans ska det bli?

När vi scrollat klart kom världens gulligaste barnvakt och tog hand om Alva och Edvin. Wille, Love och jag drog iväg mot Willes parkour. De matchar höstlöven så fint.

Vi lämnade av Wille och så fick Love bestämma över den närmsta timman. Han kände sig urtjusig i sin gamla julpyjamas. Först på önskelistan stod att dricka varm choklad ur pappmugg i hans gamla kvarter. Hans önskan, min lag.

Nästa stopp var Åhlens och julavdelningen. Där gick vi lääänge.

Gulliga ljusstakar och smutsig jacka. Är det någon ide att tvätta tro?

En timma går ganska fort och vi hämta upp Wille samt kompis och drog hem igen.

Resten av Söndagen gick i leklerans tecken.

Det var det hela. De flesta fick vad det ville ha denna helg. Själv hade jag önskat att få till en liten lättare jogg, men har ont i halsen igen! Hoppas det ger sig snart för jag mår som allra bäst när jag får till någon slags fysisk aktivitet.

Ha en fin start på veckan!

Att sprida sina gracer….

By Familj 2 Comments

Jag har tänkt en hel del på senaste tiden, på att ha en vaksam blick när det gäller barnen. Att fördela de resurser jag har, men inte fastna. Att aldrig vända bort min blick  och borra in under alla lager hos den som behöver det mest.

Alva och Edvin tar såklart en stor del av min tid, det hör åldern till. Love som är mellanbarn behöver även han extra tid och erkännande. Wille 11 år är så självgående, har sina egna kompisar och är påväg att forma något helt eget. Aldrig bråk eller tjafs, bara lugn och cool. Jag inser att jag allt som oftast lägger mest tid på den eller de som skriker högst.

Men det är ju just precis tvärt om jag ska göra. Det är ju den som är tystat och till en första anblick nöjdast som behöver mig allra mest just nu. På sitt sätt och sina villkor.

Detta är näst sista helgen som Morgan jobbar och då känns det extra skönt att jag fixat barnvakt några timmar både lör och sön till Alva och Edvin. I går fick Wille och jag hänga en stund och idag hänger jag med Love medan Wille kör parkour.

Det gäller att sprida sina gracer helt enkelt.

Trevlig Söndag på er.

Skaka av sig lössen!

By Familj, Husdrömmen 6 Comments

Ibland får en bara skaka bort ev löss från huvudet och skärpa ihop sig. Inte sura ner sig i allt som måste göras utan istället gå på lunchdate tillsammans med han den där som en lever med.

Igår åt vi lunch på resturang, sådan där mat som kostar en rejäl slant och som är så god så en borde sitta läääänge och njuta.

Vacker utsikt från restaurangen som vi borde njutit länge av. Vi påminde varandra om att äta lååååångsamt och njuuuuta av maten. Men det gick bara inte. Vårt sikte var inställt på något helt annat. Efter 10 min var maten uppäten och vi tog kaffe i varsin pappmugg och for iväg. Det var ju flera dagar sedan vi besökte tomten, vi var ju så ivriga, vad hade hänt sen sist?

Massor, massor, massor har hänt. Titta bara på vår framtida källare. Här banas det plats för vårt hus och nu kan vi verkligen se det framför oss!

Lyckan! Och titta på träden! Färgerna!!!

Under kastanjen går det bara inte att sura mer!

Och där kommer vår vinterträdgård att vara! Och där och där och där ska vi leva och bo!

Trevlig helg önskar vi!

Jag längtar lite snö.

By Drömmar, Familj 11 Comments

Det är inget att hymla med, lössen är tillbaka. Jag kammar och kammar och kammar. Jag tvättar och tvättar och tvättar. Jag schamponerar barnens hår, igen och igen och igen.

I tröstlöshetens bottenlösa suck drömmer jag mig bort, lite på flykt. Jag längtar snö!

Jag vill åka skidor med pappa och hundspann med mamma!

Jag vill se solen gå upp och ner över snön och den ska gnistra så vit att jag får ont i ögonen.

Kanske vill jag fly från vuxenheten en stund, kanske vill jag vara liten.

Jag kammar vidare, men jag längtar snö, jag längtar efter mamma och pappa! Jag är 40 år och 5 år på en och samma gång.

Jag längtar lite snö nu!

En ny favoritdag!

By Anebyhusgruppen, Husdrömmen No Comments

                                                                             I samarbete med Anebyhusgruppen. 

Onsdagar har blivit lite av en favoritdag, det är ju just på onsdagar podden släpps 🙂 Men även Torsdagar har nu kvalat in på listan över bra dagar. De är ju nämligen på just Torsdagar som serien om vår husresa ” Familjen Alling hittar hem” släpps.

Och idag är det dags för del två i vår resa, på vägen mot vårt hem.

Att välja husleverantör. Om det är något jag kan rekommendera när en går i husbyggartankar, så är det att lägga ner tid och jobb på att välja just en husleverantör som känns rätt.

Vi läste huuuuur många huskataloger som helst och därefter valde vi ut ca 10 företag vi tyckte verkade bra. Vi hade huuuur många möten som helst med olika leverantörer, tog in offerter och läste på. Och tillslut så hittade vi rätt.

I serien skådespelar vi oss själva och ni får se hur det faktist såg ut då när vi stod inför det stora valet. Vad ska en tänka på? Och vad bör en ställa för frågor till en husleverantör?

Här har ni Morgan och alla huskatalogerna. Det känns så väldigt länge sedan ju! Då var husdrömmen så intensiv men sååå långt borta. Nu kan jag snart ta på den känslan. Vi närmar oss med stormsteg!

Låt mig presentera, del två i serien ”Familjen Alling hittar hem” https://www.youtube.com/watch?v=20IGsqb0RxU