Familj

Godmorgon måndag! Visst var veckan som gick lite konstig?! Röd dag mitt i veckan gjorde i alla falla oss helt dagvilla.

Men vi startade förra veckan med att bli smygfotograferade av våran fina vän och producent för podden Camilla.

Låt oss se hur förvåningens ansikte ser ut.

Vi satt i godan ro och inväntade kaffebeställningen. Vi skulle möte Camilla 10 minuter senare i studion.

Men kolla in mig när jag upptäcker Camilla!  Vad gör jag? Hur gör jag? VEM är jag?

Jag upptäcker alltså Camilla 10 minuter före utsatt tid! Vilken chock! Jag ska erkänna att jag blir lite rädd för mig själv ibland….

Vi var lite stissiga inför tv-intervjun och använde bilen som frukostbord.

Det var ju 1:a Maj och mitt hjärta bankar alltid extra varmt och rött just den dagen. För alla som gick före. Känner tacksamhet! Hade en hel massa planer på att gå i tåget osv men vi var helt enkelt för trötta. Alva fick bära fanan med mitt hårband istället.

Sen tickade veckan på som vanligt. Med bla  blomsterdekorationer.

Love var förkyld och fick vara hemma. För sjuk för att gå till skolan men för frisk för att vara helt stilla. Måste säga att jag tyckte det var supermysigt! Alltså inte att han var förkyld, men att få vara bara han och jag! Guld värt!

Jag fick ett så himla fint foto på Wille från skolan. Dom hade besökt Waldemarsudde konstmuseum och utställningen ”Med färg för ögonen!”Fått en guidad visning och sen stått i parken och målat, staffli och ”riktiga” färger! Så himla bra styrt av skolan tycker jag och älskar bilden på Wille. I målarrock hoppandes in i våren.

Ska försöka ta med mig den där känslan in i den här veckan.

Önskar er alla en fin måndag!

För ett tag sedan så gjorde jag ett inlägg här om det där som bor under soffan. https://anna-maria.se/det-som-goms-i-sno-kommer-fram-i-to/

Jag tänkte att vi idag skulle besöka våran hall. Välkomna! Här tycker jag ändå att vi verkligen har fått till det.

Jaha! Det var där brödkaveln var! Så bra, bland glassrester, sopor och blöjor.

Nu blir man nästan sugen på att dra igång ett pepparkaksbak.

Vi har ju faktist en ganska stor garderob i direkt anslutning till vår lilla hall.

Där förvars den härliga madrassen, vars nästa anhalt är tippen, då den på så många sätt hjälpte oss genom vinterns magsjuka. ( Jag säger bara, EN toalett SEX personer……)

Men man måste ju ändå älska Morgans silverkavaj. Den liksom kastar ett så vackert sken över hela härligheten.

Jag funderade en stund på om jag skulle städa upp. Men kom fram till att det var mysigare att scrolla pinterest istället. Drömma om den där framtida hallen i vårt blivande hus. Det ger mig så mycket mer!

Ingen av våra fyra barn har haft någon snuttefilt eller fäst sig särskilt vid något gosedjur som alltid ska vara med vid läggdags. Dom har helt enkelt använt mig.

När Wille var liten kunde han inte somna utan att dra mig i ögonfransarna eller pilla i ögonbrynen.

Love var absolut tvungen att klämma ihop mina öron för att nå någon sömn, allra helst skulle en fot vara uppe och veva örat. Han tog liksom tag i örat och klämde ihop det mellan sina tår. Jag är helt övertygad om att han på detta sätt har utvecklat sina tår så till den grad att han skulle kunna använda dom till att äta med kniv och gaffel.

Alva pillar allra helst på en leverfläck jag har på kinden, jag har ibland vaknat av rivmärken i ansiktet.

Men för Edvin är det magen som gäller. Maaaaaaageeeeeee skriker han och river upp tröjan, sen tar han ett rejält tag om närmsta valk och skriker STOOOOOOOR!!!!!!

Min senaste förlossning, när jag födde Alva och Edvin var svår.

Jag ser livet på ett annat sätt och är den samma men ändå inte. Jag är så tacksam över kroppen min!

Om jag tittar bakåt i tiden så har jag inte behandlat henne på bästa sätt. Har inte lidit av kroppsskam, absolut har jag gnällt lite ibland , över en stor ända, små bröst och sneda tänder. Men jag har nog ändå alltid i grunden känt att jag duger som jag är.

Däremot har jag straffat henne, genom att inte lyssna. Jag har pressat henne hårt och aldrig lyssnat på vad hon vill, vad som är bäst för henne. Hon har försökt få mig att förstå, till och med när magkatarr och stessångest varit så stor så jag legat dubbelvikt i soffan i smärtor, inte ens då lyssnade jag.

Men det är annorlunda nu. För första gången på snart 40 år så ser jag henne.  Spåren av barnen, i hudens bristningar gör mig ödmjuk.

Jag är så tacksam över att hon burit mig genom barnafödslar, alla sömnlösa nätter, amningskaos och mycket, mycket mer.

Jag ser dig i min spegelbild och jag tycker om dig. Jag lyssnar nu och du ska få vad du vill ha.

Såg den här texten någonstans och tycker den stämmer så bra.

: ” and i said to my body, softly. I want to be your friend. It took a long breath, and replied. I have been waiting my whole life for this. ”

Jag vaknade imorse med ett lätt illamående. Var nervös för att vara på televisionen helt enkelt! Gött att en har så många barn som ska kläs och ges frukost, dom bryr sig ju inte ett spår att mamman är nerrvig inför sin första tv-intervju. Och tur är väll det!

Framme vid tv-4 och jag förstod inte riktigt vart vi skulle landa.

Men landa det gjorde jag, rätt ner i sminksstolen och blev så väl omhändertagen. Tusen tack för det!

Vi sprang på Mattias Falck som tagit VM- silver i pingis. Morgan blev galet starstruck och Mattias var gullig och ställde upp på bild. När det var 5 min kvar till sändning så blev Morgan nervös ( detta kommer han aldrig att erkänna ) han sprang runt och letade smörgås, skulle panikdricka kaffe. Inspelningsledaren fick jaga honom till studion.  Och då släppte min nervositet, tänkte att vi kan ju inte ha två nervvrak i soffan.

Och sen Malou då! Tack snälla Malou för att du gav oss utrymme att prata om vår podd, vår resa. Tack för att du så tryggt och lugnt förde oss framåt. Jag upplevde att vi fick till ett fint samtal. Tack!

Här nedan hittar ni länken om ni vill kolla på vår intervju. Hejs svejs!

https://www.tv4.se/efter-tio/klipp/min-ryggsäck-är-min-och-har-ingenting-med-denna-fantastiska-människa-att-göra-11981906

Godmorgon! Ska strax iväg med alla barnen till skolan, sen bär det av till ” Efter tio med Malou ” Pirrigt värre ju!

Vi ska prata om våran podd! Så kul att hon lyssnat och vill veta mer.

Igår spelade vi in ett nytt avsnitt. Jag är faktist helt poddfrälst nu. Det är som om vi skapar vårt eget lilla universum i en timma eller två. Vi landar i något som känns vi! Våran producent Camilla guidar oss så fint framåt.

Vi stod någon sekund i solen och andades något andetag innan vi drog igång inspelningen.

Vi ser ju nästan så där ”glowiga” ut som alla pratar om. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad det är. Men visst är det vissa krämer och smink som gör att man liksom får ett fräscht blänk i hyn?! Ingen av oss har nyttjat någon kräm. Däremot har vi stresslämnat fyra barn som varit vakna sedan kl 05. Bara det lämnar en härlig blank svetthinna över facet. Både billigt och återfuktande.

Det är oxå så fint att sitta mittemot Morgan och dryfta allt det där vi inte hinner när pannkakor ska stekas, tvätt ska tvättas, blöjor ska bytas och allt det där som bara måste funka.

Den här poddstunden blir som lite romantisk!

Och där simmade Morgan ur bild.

Håll tummarna för mig nu! Att inte tunghäftan sätter in. Att jag ändå lyckas förmedla något av värde.

Kram på er!

Godmorgon måndag. Vi fortsätter med den stående punkten ” Veckan som gick ”

Jag gick förbi dessa jordgubbar på Götgatan, solen låg på och det luktade starkt av sommar. De tidiga jordgubbarna brukar ju inte lukta, smaka så värst mycket. Men här var det smaksensation! Efter fadäsen med påsktårtan tänkte jag mig en revansch, är ju långt till midsommar men om man skulle slå på stort med en jordgubbstårta då. Om ingen äter upp ingredienserna innan vill säga.

Jag har föresten hört talas om smulgubbar, visst är det jordgubbar som smakar som smultron?! Vore kanske något att odla på vår tomt. Måste undersökas!

Det är oftast så himla mysigt med syskon. Men ibland blir det bara för mycket.

Just nu är Alva och Edvin på Love hela tiden, han har verkligen inte en lugn stund. Tur det finns lås på toan i alla fall. Här låser han in sig när han vill läsa sin bok ifred.

Den här bilden kan man ju nästan tro är arrangerad, att jag satt dom där med varsin Alfons bok för att få till en gullig bild. Men icke, dom gör ofta såhär, kryper upp tillsammans och läser.

Fast roligast är lampan förstås!

Det är bra drag i dom här.

Hjälpredorna.

Jag har varit förkyld så himla länge men tillslut klarnade det upp och jag tog mig till träningen. Det är så galet tungt att komma igång igen. Tur jag har Oscar som guidar mig så jädra proffsigt. Målet är att kunna göra såhär. Men det är långt kvar, väldigt långt!

Det blev fredag och Pizzan klipptes i vanlig ordning.

Jag hintade ju om att det var något som gjorde mig så nervös att jag var tvungen att lugna mig med klänningsköp.

Vi ska gästa Malous program efter tio på tisdag. En del av mig är lugn och glad och tycker att det är ju ett ypperligt tillfälle att prata om vår Podd som vi ju gillar så mycket. Den andra delen av mig vill helst bara sätta mig längs inne i garderoben, gömma mig där och inte komma fram förens kusten är klar. En del av mig har lätt för att prata fritt, den andra delen är jätte blyg och kan låsa sig i värsta tunghäftan.

Spännande och se vilken del av mig som tittar fram på tisdag…..

Kram på er och hoppas ni får en lugn fin vecka.

Tack!

Är så tacksam över att ni både lyssnat på podden, men oxå att ni lagt ner tid på att skriva så snälla kommentarer. Både här, på Insta och FB.

Vi tycker det är så roligt att dela med oss till er! Och att ni delar med er tillbaka!

Som sagt, ni får gärna ställa en massa frågor och lämna förslag på ämnen som ni önskar att vi tog upp i podden. Högt och lågt allt är välkommet!

Vi tycker att vi har världens bästa följare! Önskar er alla en riktigt fin helg!

Tusen tack från hela familjen Dahl Alling.