Skip to main content
Monthly Archives

september 2019

Från hus till kök.

By Anebyhusgruppen, Familj, Husdrömmen One Comment

Hej på er!

Jag skrev ju om hur vi hela familjen intog Anebyhusgruppens kontor, men vi slutade inte där. Dagen efter begav vi oss av till HTHs köksutställning i Jönköping.

Men först en välförtjänt vila på hotell i Växjö.

Det enda jag önskade mig i bröllopspresent var att åka till tomten för att plocka äpplen och sen göra paj med vaniljsås till. Något äppelplock hade vi inte hunnit med, men  när vi kom till hotellet och jag läste room service menyn och hittade äppelpaj så beställde jag direkt! Knäckigt täcke, mjuka äpplen och vaniljsås!!!! Suck vad trevligt!

Vi somnade mätta, nöjda och vaknade upp hyfsat utsövda. Jag tycker mig ana det i de mjuka i mina ögon i alla fall.

Nutella macka gjorde Wille nöjd!

Vi fortsatte filma, hur det kan se ut när vi packar in oss i bilen….

Framme vid HTH tog vi oss ännu en titt på våra köksritningar. Allt är ju redan bokat och klart, men det kändes som om det var så länge sedan vi gjorde alla val, och vi har allt glömt en del. Kul att se!

Väldigt fin köksutställning i Jönköping, så mycket tjusigt det finns! Fina och kluriga lösningar på det mesta.

Men bäst var nog ändå köket i miniatyr!

Tänker på hur bra det funkar att bygga hus och göra den här ”filmresan” tillsammans. Att vi blivit som ett väloljat maskineri, jag och Morgan. Känns ju bra när vi just passerat 10 års dagen. Med det inte sagt att vi alltid drar jämt! Men just detta funkar riktigt bra!

På fredag eftermiddag rullade vi hem mot Stockholm, ingen blev bilsjuk, alla höll sams. Bara det är ju en seger!

Att lägga magen under barmen och en träningshelg.

By Familj, Träning! No Comments

Godmorgon måndag!

Denna helg har fått gå i träningens tecken. Nu är Wille och Loves aktiviteter igång. Parkour och Breaking för Wille, Kung Fu för Love. Förra terminen hade vi aktiviteterna utspridda över hela veckan, men denna termin har vi svårt att få till det med logistiken. Så vi går all in på helgen istället. Känns faktiskt rätt bra. Vi hinner ändå inte med några roliga utflykter på helgerna, då Morgan börjat jobba helg, blir mest häng i inhägnade lekparken och framförallt Wille är rätt trött på det ( även jag….). Och så himla lätt att han hamnar framför datorn hela helgen annars.

De mesta grejerna gör vi innan Morgan drar iväg till teatern och när det blir ett glapp i tiden så har vi jättefin barnvakt till Alva och Edvin. Så fint att få lite egentid med mina stora!

Och när killarna är inne på sina lektioner så passar jag på att träna. Har införskaffat kompressionstights, sitter som ett smäck och ska vara bra för blodcirkulationen tror jag.

Jäääädrar i min lilla låda vad de satt åt. Jättebra för benen, brukar annars få lite ont kring vaderna men nu kände jag nästan ingenting, vet inte om det mer handlade om att jag typ tappade känseln för att de satt åt så hårt. Jag fick dra allt jag kunde för att få på dom, skönt att de höll åt om magen, liksom höll om mig med ett fast grepp.

Men någonstans måste magen ta vägen ändå. Som ni ser så hamnade allt mitt mjuka precis under barmen. Så joggade jag runt mest hela helgen. Kanske får bli ett par andra byxor på nästa tur, tror rörelseglädjen blir lite mer glädjefull då….

Nu kör vi ny vecka och jag hoppas vi hinner plocka lite äpplen någon dag, håll tummarna för det!

Familjen Dahl Alling intar Åseda!

By Anebyhusgruppen, Familj, Husdrömmen No Comments

Hej på er!

Jag tänkte att vi skulle titta in fabriken där vårt hus byggs! I torsdags åkte vi alltså ner till Åseda, dels för att få oss en titt i fabriken men också för att filma. I samarbete med Anebyhus så gör vi små filmer om vår husresa. Så roligt! Ni kommer framöver få se glimtar från hur den här resan mot vårt hus varit för oss, från start till mål. Vi dramatiserar vårt eget liv kan man säga och skådespelar oss själva.

Jag har fått se några snuttar från filmerna som kommer ut i oktober ( tror jag…) Så kul att få detta dokumenterat, jag är kanske lite partisk, men våra barn är så fina att det svider i ögonen!

Men åter till fabriken.

Vi började med att få på oss västar och skyddskor, vi skulle ju faktist in i en fabrik.

Producent och arkitekt på plats!

Jag har varit lite nervös inför hur det skulle gå att filma med barnen. Viktigt att det känns kul för dom annars blir det väldigt svårt. Eller näst intill omöjligt. Men filmteamet har verkligen varit superproffsiga! Hela projektet känns lätt, enkelt och ledigt. Det är barnens nöjdhet som får styra helt enkelt. Och det har funkat riktigt bra!

Att få en liten inblick i fabriken var både kul och intressant. Det är ingenting som görs i hafsverk, ordning och reda i alla led! Och alla som jobbar i fabriken! Wow vilket jobb. Dom jobbar ju faktist med vår dröm! Fint och se! Framförallt fint för barnen att ha detta besöket med sig. Wille och Love fick till och med slå i några spikar!

Som gammalt skyddsombud så kunde jag inte undgå att se hur rent, luftigt och ljust det var. Den där skyddsombudstanken är liksom alltid med i bakhuvudet.

Den här hönan tyckte allt var väääldigt spännande, hade inte varit helt fel med någon slags sele här……;)

Efter fabriksbesöket for vi till Anebyhus huvudkontor för att fortsätta filma.

Alva och Edvin röjde loss och var vääääldgt nöjda!

Ingemar Medlöw våran arkitekt fick sig en puss.

Som sagt, Alva och Edvin röjde loss. Familjen Dahl Alling liksom intog hela kontoret. Här har ni Marknadskommunikatören, helt golvad.

Vilken dag alltså! Tack Anebyhus, nu får ni vila upp er efter vår framfart. 🙂

Ett snabbt hej och en planerad nedkomst!

By Anebyhusgruppen, Familj, Husdrömmen 2 Comments

Tjosvejs! Det blir endast ett kort hej denna morgon. Ska strax iväg med Love på hans Kung Fu klass, första för terminen och man kan väll säga att han är ganska pepp.

Jag är så uppfylld av alla intryck från resan till Anebyhusfabriken, skriver mer om det imorgon. Så spännande och få se processen på nära håll ju.

Men en rolig grej hinner jag sticka in med innan vi piper iväg till träningen.

Har ni sett! Dra på trissor och wihoooooooo, vi har fått leveransdatum för vårt hus! Den 28 November kommer hon till oss! Det som fortfarande är så overkligt blir ändå lite mer på riktigt nu. Inte långt kvar alls ju! Nu börjar nedräkningen. Det känns faktist lite som när jag varit gravid och fått besked från barnmorskan med beräknat nedkomst/födelse datum.

Villa Dahl Alling, du är så välkommen!

Bröllopsdag och Anebyhus

By Anebyhusgruppen, Familj, Husdrömmen One Comment

Ja men hörni, det här med bröllopsdag. Som vi ibland firat och ibland glömt bort. Jag har tittat i vårt bildgalleri för och se vad vi egentligen har haft för oss den 5/9 genom åren.

Vi gifte oss som sagt 5 September 2009, 2010 glömde vi alldeles bort att fira. Men 2011 åkte vi till Rosendal, Wille i Morgans famn och Love då i min mage.

2012 tror jag allt oxå att vi glömde av men 2013 hade Morgan fint svall i håret!

2014 var vi knasiga och påväg till teater tror jag bestämt.

2015 minns jag var året vi firade med kaffe och mazarin.

Sen blev det nog ett glapp i firandet men 2017 firade vi med ungar lite var stans. Vi hade ju nyss blivit en familj om 6 personer!

2018 minns jag mycket väl. Morgan låg på sjukhus och var nyopererad. Det kändes än mer viktigt att fira vår dag. Så kanske en vecka efter operationen gick vi ut hela familjen i sakta mak, stannade till utanför resturang Pelikan, där vi hade vår första date. En liten puss och sen vallade vi alla ungarna för lek i en park.

 

Då var vi framme vid gårdagen, 5 September 2019. Vi tänkte allt lite på vår dag sådär på morgonkvisten. Men sen gled den ur tanken. Vi var nämligen helt uppfyllda av vår resa. Färden gick till Anebyhusfabriken som bygger vårt hus. Så otrolig omvälvande och kul för hela familjen att få titta in i fabriken och se hur vårt hus blir till!

Men något som var lika omvälvande var att även om vi redan glömt vårt bröllopsdag så hade Anebyhus koll. Vi blev så överraskade när både tårta och bubbel kom fram. Vilken omtanke! Vi blev både stumma och rörda.

Tack hela gänget på Anebyhusgruppen för en fantastik dag, på så många sätt!

Bröllopsdag och ett erkännande

By Familj, Morgan One Comment

Idag för exakt 10 år sedan så stod jag brud! Det var ju som om det var igår och ändå så avlägset på något sätt.

Morgan är borta på jobb och ringde igår kväll helt förtvivlad. Han hade tappat bort sin vigselring…..han medverkar just nu i en tv serie där hans rollfigur inte bär ring. Han var så säker på att han lindat in den i en bit papper och lagt den på ett säkert ställe för att den inte skulle komma bort…..kändes lite sorgligt att fira 10 årig bröllopsdag utan ring.

Imorse fick jag denna bild

Han hade satt den på ett jätte, jätte säkert ställe men glömt bort den. Rätt gött att den inte var borttappad trots allt

10 år alltså!

Nu ska jag erkänna något som sitter lite långt inne för mig. Förutom det där med bilkörningen så är det viktigt för mig att vara självständig jag vill känna att jag klarar mig själv. Morgan är ju ibland på turne eller har jobb som gör att han behöver sova borta. Jag har alltid varit lite stursk och både tänkt och sagt att jag klarar mig lika bra ensam som när han är hemma. Visst är det lite ängsligt ibland om barnen är sjuka eller skulle få krupp mitt i natten, att rodda det ensam är inte kul. Men jag klarar mig jättebra!

Men nu till mitt erkännande. Jag klarar mig inte alls lika bra ensam! Alltså jag klarar mig såklart, men inte lika bra! Det ligger en ton av saknad i bröstet. Ett visst obehag som gör det näst intill omöjligt att somna. När jag väl somnat så vaknar jag lätt i gryningstimman, gruvar mig än hit än dit och har svårt att fånga fatt i känslan. Många nätter har jag skruvat mig och undrat, vad det är som river mig? Nu vet jag! Det är ju när vi är isär. Dagtid kan jag trivas med att längta efter honom, tiden isär är helt ok, blir fint när en ses igen. Men om natten! Om natten vill jag vara tillsammans. Jag är inte störst och starkast. Jag klarar mig. Men jag vill inte vara  utan dig, Morgan! Grattis på vår dag, jag älskar dig!

Falling Down!

By Familj One Comment

Igår var det allt lite Falling Down varning på mig. Och då har jag inte ens pms.

Jag syftar på filmen Falling Down med Michal Douglas i huvudrullan. Han spelar en man som helt enkelt får nog av alla skitsaker. Han ledsnar på allt trams och inleder en hämndaktion mot allt och alla han möter på.

Det började med att vi skulle på bussen, vi var ute i god tid så barnen skulle ha minst 15 minuters marginal innan skolstart. Men när bussen kommer så visar det sig att dörrparet där man har möjlighet att gå in med barnvagn inte gick att öppna. Jag gick fram till chauffören och sa ”godmorgon, vi har svårt att komma på!” ”jo jag ser det” svarar han buttert. Resenärer i bussen försökte öppna dörrarna inifrån men det var kört. Jag bad återigen chauffören att se om han inte kunde öppna dörrarna. Men då viftar han bort mig som om jag var en irriterande fluga. Han körde iväg och vi fick ta nästa buss som såklart var försenad och barnen kom 10 min försent till skolan. Våra 3 km tog alltså 1 timma!!!

Sen fortsatte dagen med att skitsak las på skitsak. Och när jag väl kom till gymmet och skulle värma upp på löpbandet, kommit upp i fart och körde intervaller, pulsen låg på max. Då knackar en tjej mig på axeln och säger att mitt löpband låter för mycket och kan jag inte byta band? Jag svarar att alla band låter så här, men visst jag byter…..

Nästa band lät precis lika mycket…..

Ja ni hör ju bara skitsaker och jag brukar faktist inte bry mig så vidare värst. Men när jag vid dagens slut var uppe i säkert 10 olika skitsaker så kände jag liksom att nääääää nuuuuu jääääädrar får det vara bra. Därav Falling Down varningen.

Tur jag har så gulliga barn, jag skakar av mig skiten och vänder min blick mot ungarna  istället. Har ju blivit bättre på det där med att skaka av. Men ibland blir det för mycket helt enkelt!

Leka med glasögon är just nu det roligaste som finns. Och gulligaste tycker jag!

Idag är en ny dag, tack och lov för det!

Länk till veckans podd hittar ni här https://play.acast.com/s/familjendahlalling/5dd94b6c-b077-4b68-a525-c393ae7a6cda

Han hade foten i potta och kunde inte komma loss!

By Familj 3 Comments

Godmorgon!

Jag nämnde visst det där med att jag var en smula rädd inför söndagens bilkörning, eller det var allt en underdrift. Rejält skräckslagen är en mer korrekt beskrivning.

Det här med att jag blivit så feg vid just bilkörning är något jag skäms en hel över. Jag som annars är så självständig har helt kapitulerat här. Så rädd att köra fel, köra på någon, bli påkörd, skada barnen osv osv Så lätt det är att luta sig tillbaka och låta Morgan köra. Alltid har jag undanflykter. Min senaste har handlat om vår nya bil. Den är för stor, det är för mycket teknik, den är läskig osv osv….

Men just i söndags tog jag tjuren vid hornen och körde från Ami och Johan mot Stockholm. Sittande i 90 graders vinkel så spänd att jag fick kramp i axlarna. När kilometer las till kilometer så slappnade jag ändå av. På småvägar och landsväg tuffade vi fram med mig vid rodret.

När vi kört en timma kom Morgan på att han glömt sin plånbok hos Ami och Johan……det var bara och vända. Då fick Morgan ta över och det var allt rätt skönt. Jag tar små steg i taget. Ändå rätt nöjd med mig själv! Fast nöjdast var jag att vi hanterade hela den där glömma bort plånboken grejen så bra. För några år sedan hade vi nog blivit surare. Jag hade antagligen surat lite över att vi kom hem allt för sent. Att mina logistik planer om att få barnen i säng i tid, sprack. Det är som om alla barnen gjort oss lugnare. Ingen som helst ide att tjafsa, vi lät Love sätta tonen och det blev Styrman Karlsson hade otur på repet om och om igen.

Han hade foten i pooooootta och kunde inte komma loss…….

Och såhär såg det ut i går morse. Skulle hitta regnkläder till hela familjen samtidigt som Morgan letade efter sin plånbok igen. Han hade nämligen glömt den i bilen i garaget……Han hade oxå bråttom iväg på filminspelning……måndag morgon….

Han hade foten i en potta och denna seglade han hem. Han möttes av sin fru Charlotta, som också har sin fot i kläm. I en byrålåda i en chiffonje Olè! ”

En efterlängtad utflykt!

By Familj 6 Comments

Idag var en så bra dag! En sån där dag jag lägger närmast hjärtat. En sån där dag som kommer värma mig när vintern blåser vasst och magsjukan hägrar runt hörnet.

Vi begav oss till Ami och Johan och spenderade dagen där tillsammans, mamma kom oxå förbi.

Mata får och går i skogen! För mig en ren lyx!

Plocka svamp och fara fram bäst vi vill. Inte säga ”NEEEEJ akta bilen” Barnen fick vara fria och jag med.

Pölar så långa att det gick att kasta macka!

Det är ju såhär jag är uppväxt, mitt i skogen, fri!

Skogen i all ära, det var ju för umgänget i kom! Så efterlängtat. Och där kryper mina minsta upp i samma knä som även jag krupit upp i.

Ja, det var nog sommarens bästa dag!

Nu kan jag acceptera höstens intåg. Det är ok, det blir en sommar igen.

Tack Ami, Johan och mamma, för allt!

En osthyvel och den kreativa katten.

By Familj No Comments

En lördag kan vara så väldigt härlig, men den kan också så himla lätt glida mig ur händerna. Och så slutar det med att ungarna sitter i hinkar och kollar film hela dagen…

Igår bestämde jag mig för att inte tappa greppet. Hade hittat ett så himla fint pyssel. Sånna där ark där man liksom skrapar fram konstverket.

Min tanke var att detta pyssel skulle sysselsätta ungarna lääääänge, så jag skulle hinna städa upp det allra värsta här hemma.

Men Wille hittade en osthyvel och så var det färdigpysslat på 1 min. Men det var kul så länge det varade kan man väll säga och ändå rätt kreativt.

Tur vi hade lite färg också.

Kreativ katt!

Himla fint och titta lite i smyg på den där pysslet. Vad som händer när en inte lägger sig i!

Fastnar ansiktet på pappret tro?

Bra lördag ändå. Nu styr vi kosan mot en efterlängtad utflykt. Mer om det imorgon.

Jag ska i alla fall ge mig på att köra bil igen, har inte riktigt vant mig vid vår nya bil. Faktiskt så nervös att jag mår illa. Jag måste över den där rädslopucken nu! Det är jag som bestämmer och inte bilen!!!