Familj

Vi fick allt till en riktigt fin helg. Inte gjorde vi något särskilt, men alla var på bra humör, samtidigt! Bara det är ju en vinst. Och jag har varit riktigt modig! Wille har parkour på Söndagar och efter att vi lämnat av honom på träningen och Morgan for vidare till teatern så gick jag Love, Alva och Edvin till en park som inte var inhägnad. Ja ni hörde rätt! Jag undviker ju annars alla parklekar som saknar inhägnad, då Alva och Edvin drar iväg åt olika håll. Visst blev det svettigt men det funkade faktist. Till största del för att Love var världens snällaste storebror och hängde med Edvin så att jag kunde jaga runt med Alva.

Ibland lekte dom till och med tillsammans.

De här höstdagarna alltså! Löven som börjar dra iväg i färgskalan.  Vackert, friskt, rosiga kinder och nöjda barn. Hoppas på fler sånna här helger. Jag är modigare nu!

Jag låter Alva sätta tonen för veckan. Den här känslan ska jag ha med mig!

Önskar er en fin start på veckan. Nu tutar vi på helt enkelt!

Hej Anna-Maria! Hörde jag plötsligt bakom mig i kön på Coop.

På ett ögonblicks sekund slungas jag tillbaka till hur det var då!

Det var nämligen min barnmorska jag mötte där i mataffären. Kerstin, som hjälpte mig under den där första pirriga, naiva graviditeten med Wille, mellanrummet något år senare och sorgen efter ett missfall. Och sen den oroliga graviditeten med Love. När det var dags igen och jag väntade Alva och Edvin hade Kerstin gått i pension. Men jag blev varmt mottagen av barnmorskan som tog vid. Jag har gått hos Mamma Mia på Söder i Stockholm och alltid, alltid fått så bra hjälp och blivit så väl omhändertagen.

Hur jag fick vila all min oro i deras trygga vård. Dom lotsade mig så fint genom alla graviditeter. I sorg och lycka, oro och glädjerus har jag samlat ihop mig och orkat ett steg till, och så ett till och ännu ett, fram till att barnen kommit till oss.

Och där mitt bland matkassar fyllda av blöjor och falukorv så fumlar jag med telefonen för och visa bild på barnen. Hur det blev, det var dom här personerna ni lyssnade på hjärtljud och följe tillväxtkurvor och framförallt tog hand om mig så att jag skulle orka. Sen var jag tvungen och rusa vidare för och hämta hem dom där som legat i min mage, för nu går de i skolan och den äldsta är 11 år nu.

Det blir inga fler graviditeter för mig, min kropp orkar inte det. Jag orkar inte det. Jag är färdig och njuter till fullo av de barn jag fick. Aldrig mer ska jag sitta i väntrummet hos er och hålla Morgan i handen i väntan på de första ultraljudet. En tid som aldrig mer kommer tillbaka.

Det jag känner inför det är kanske inte så mycket vemod, men mer en oändlig tacksamhet. Att ni bar mig! Och allt jag orkade och allt jag bar, inom mig och utom mig och överallt.

Tiden! Livet! Tacksamheten! Tack alla barnmorskor! Ja älskar er!

Så många eftermiddagar som det blir gnälligt hemma hos oss. Som om alla är ur fas på något sätt, något som inte klickat rätt.

Det kan så lätt bli kaos, att få middagen klar känns ibland som en omöjlighet och jag kan uppleva en trötthet så stor att jag inte förstår hur jag ska ta mig genom eftermiddagen utan att somna. Jag rinner ut i hela lägenheten och vet varken ut eller in.

Men de senaste dagarna har vi haft flyt. Allt handlar om mellis. Vi käkar mellis på bussresan hem! Så bra grej. När vi kommer hem är vi nästan alltid på bra humör. Och jag kan till och med pusta lite i soffan innan jag drar igång med käket.

Mellis på bussen, bra grej! Pusta i soffan med barnen, ännu bättre grej!

Hej! Tänkte lista några fina grejer som hänt på senaste tiden.

1- Efter en middagsvila så vaknade Edvin lite tidigare än Alva, Morgan fick vara hemma med Alva och jag drog med Edvin till affären. Sånt som jag alltid gjorde med Wille och Love men aldrig med Alva och Edvin, om dom inte sitter i vagnen. Men att handla ensam med båda, just i denna ålder funkar inte, blir nästan farligt.

Men oj så mysigt det var att gå hand i hand till affären. Vi var nog lika lyckliga båda två!

2- Eftersom  Alva sov längre mitt på dagen så kunde hon inte somna på kvällen. Edvin slocknade efter 5 min. Då fick Alva hänga med till soffan, kolla på film tätt intill mig och somna närmast armhålan. Så fint och få hänga sådär en och en liksom.

Ingen bild från soffan. Däremot från en stunds kreativitet, Alva leker hellre hund än målar. Vattenfärgen blir hundmatskål. Gott…..

3- Love har börjat köra bil! Näärååå ingen fara, men han är inne i en sån härlig skojar fas just nu! Tex hade han en hemuppgift från skolan där han skulle hitta något här hemma som börjar på bokstaven Y, han börjar snurra mig runt, runt tills jag tjuter ” Sluta jag blir så YR!!!!!” därefter skrev han ”YR mamma” i läxboken.

4- Wille har för första gången åkt buss alldeles själv. Ändå från Mariatorget till HammarbySjöstad. Var nog minst lika pirrigt för honom som för mig. Så stolt!

5- Vet ni vad! Jag fick min andra tvillingäggula! Rätt ner i pannkakssmeten! Kanske flyger känslorna runt lite hur som, men en tvillingäggula ger mig lyckorys!

Här hittar ni veckans poddavsnitt. Trevlig lyssning! https://play.acast.com/s/familjendahlalling/85df27a4-eb91-4bf9-9ea9-15a89a1c8bd5

Hej!

Hoppas ni har det fint i hösten. Jädrar vad kallt det är på mornarna nu! De ljumna sommarkvällarna på balkongen är ett minne blott.

I våran familj är vi riktiga fryslortar, eller jag Wille och Love i varje fall….och nu har vi infört det ultimata kvällsmyset.

Morgan jobbar nästan varje kväll så nattning av barn ligger på mig. Just nu går det hyfsat smidigt att få Alva och Edvin i säng och när de väl sover så vaknar dom inte förens vid 23 tiden och somnar då om hyfsat lätt.

När de minsta har somnat äter Wille och Love kvällsmacka. Undertiden fixar jag deras rum. Jag ställer fönstret på vid gavel så att rummet blir riktigt utkylt. Sen värmer jag vetekuddar ( riktigt heta ska dom vara ) och stoppar under täcket.

Och sen kryper vi ner tillsammans. Rummet är så kallt att vi ryser och sen ner i det där varma…..alltså såååå himla mysigt! Bra bok ska läsas och gärna diskuteras. Och där i vetekudde myset med endast nästippen ovanför täcket så kommer alla de där samtalen och frågorna som så lätt skyndas förbi dagtid.

När jag var gravid med Alva och Edvin så hade jag ont nästan överallt. Jag köpte flera vetekuddar, en som jag hade över axlarna och den svarta långa har kardborreband så den spände jag fast runt höfterna och ibland lät jag även en tredje och fjärde ligga mot handlederna och armarna. Jag har även haft med mig en vetekudde till förlossningen, perfekt till förvärkarna men oxå jättebra till eftervärkar ( som jag inte hade en aning om skulle vara så smärtsamma ).

Jag sjunger vetekuddens lov helt enkelt!

Åh jag var ju så peppad på Lördag. Hade gjort mysiga planer. Morgan jobbar som bekant hela helgen. Och jag tänkte ta ut alla ungarna i den härliga Septembersolen.

Åka bussen till Willes danslektion för att lämna av honom och medan han dansade loss så skulle vi andra ta en frisk promenad till närmsta lekpark. Alla var så peppade, men så vaknade jag med jordens mensvärk. Brukar inte ha jätteproblem med smärta, men jösses! Jag hade så ont så att det faktist kändes som om tänderna skulle ramla ut. Alvedon hjälpte föga. Det var bara att inse mina begränsningar och hålla oss hemma.

Höst solen lyste så obarmhärtigt in genom fönsterrutorna. Wille var helt ok med att få en slappardag hemma. Själv var jag  inte lika nöjd. Jag är ju på ständig jakt efter rörelseaktivitet för barnen, särskilt de stora som så lätt hamnar framför datorn. Urk! För mig en sämre Lördag helt enkelt.

Alva och Edvin blev en smula rastlösa och med en värmekudde mot magen rev jag sönder en papperspåse och ritade på en ratt.

Hepp! En bil!

En blöjkartong blev ett flygplan, hepp igen….det blir som det blir i bland.

Idag är en ny dag och jag mår mycket bättre. Idag ska vi ut!!!